Det gick inte så bra i matchen, de låg mest ned på gräset.
Så summerade min 16-åriga dotter matchen kort och koncist. Hon hade gått dit med sin pojkvän och hans familj.
Vist var det så att Rosenborgspelarna tog varje tillfälle att ligga ned på planen för att bryta hammarbys momentum och för att få tiden att gå. Det har t.o.m spelare i laget sagt i intervju efteråt att så var fallet.
Flera Hammarbyspelare har också sagt att det är naturligt att en gör så för att vinna. Det är förståeligt, de är uppvuxna med att detta är en del av den moderna fotbollen. Det fanns dock en som inte ville uttala sig alls om detta som inte ville kommentera domarens insats eller något av det cyniska med spelare som lägger sig på planen för att tiden ska gå.
Ni har redan gissat vem det var ,så klart Nahir Besara. Han svarade bara att domaren gjorde så bra han kunde och vi gjorde så bra vi kunde och inget av det andra är något som vi kan påverka så det lägger vi inte energi på.
Jag kanske är lite gammalmodig och blödig men jag kan inte sluta imponeras av Nahir Besara inte bara för vad han gör på planen utan för den sportsman han är i ordets fulla bemärkelse. Idag är det kanske mer sällsynt. En person som under träningsmatcher när motståndarnas skott gick igenom hammarbys målnät och ingen såg om det var mål eller inte direkt går fram till domaren och säger:
-Det var mål, motståndarna fick in bollen.
Varför gör man sådant ska man inte alltid göra det som är bäst för sitt lag?
Jo men om det är en träningsmatch så är det bästa för sitt lag att det avslöjas att laget släpper in mål för då vet man det och kan jobba med det. Sedan vill jag gärna tro att han säger det för att han respekterar sporten för mycket för att inte göra det.
Jag hoppas som förälder att min dotter ändå kommer vilja se matcher Hammarby spelar i fortsättningen men riktigt säker kan jag ju inte vara. Vi som vuxit upp med rader av förluster och hårda träbänkar på gamla Söderstadion är kanske mer hårdhudade men att sporten blivit mer cynisk och den effektiva speltiden allt kortare det tror jag är försvårande omständigheter för att alla unga ska lära sig att uppskatta sporten.
Alexander Axén som ju kommenterar många allsvenska matcher och har tillgång till statistik via sändande bolags statistikleverantören har sagt att den effektiva speltiden på naturgräs numer i genomsnitt är 50-55 minuter per match och för matcher på konstgräs något högre 55-60 minuter.
Det är klart att om en betalar för att se fotboll spelas så vill en se fotboll spelas det hjälper så klart delvis att vi har en fantastisk publik och en TIFO-grupp som levererar i europeisk toppklass.
Just detta sista sa en av spelarna i Rosenborg efter matchen att han inte varit med om en liknande publiktryck tidigare och att det måste vara europeisk toppklass på publikens insats.
Nog om detta, till matchen och framtiden.
Var står vi nu?
Både Richard von Yxkull och Adrian von Heijne berättade i samband med matchen att Hammarby herrfotboll nu är på en bra plats, Adrian höll en lång och tydlig dragning om vad klubben jobbat och jobbar med, om inriktningen man valt och om framtidens utsikter i intervjun med sportbladets sändande redaktion. Han andades positivitet och utstrålade energi samtidigt som han noga betonade att Rosenborg är ett väldigt bra lag. Ställningen i halvtid var som ni vet 0-0 och matchen stod och vägde.
Von Yxkull sa till fotbollskanalen innan matchen att han var tillfreds och att Hammarby just ”befinner sig på en bra plats”.
Är vi då på en så bra plats som von Yxkull och von Heijne säger?
Ja på många sätt är vi väl det. Ekonomin är bättre än någonsin. Publiken kommer i stora massor och redan dagen innan matchen mot Rosenborg var ca 26500 biljetter sålda till söndagens match i Allsvenskan hemma mot GAIS. Det finns en strategi i hur spelare rekryteras och en uppföljning och utveckling för dem när de väl kommit där HTFF är en väldigt viktig pusselbit det sista vilket även Adrian tog upp.
Kanske att gå händelserna i förväg lite men det ryktas om att norske Obilor Okele och för de flesta välkända Nicola Vasic är på väg att rekryteras in till laget. Detta antagligen med tanke på att det finns intresse från flera klubbar för Sebastian Tounekti och för Jusef Erabi.
Det handlar om att vara proaktiv istället för reaktiv. Dessutom tas många spelare in till HTFF och många av dessa går också vidare till annan elitfotboll. Bajen har de senaste åren minns inte exakt hur många fått vidare över 60 spelare till elitfotboll = div.1 eller högre. Vissa av dessa har blivit kvar i Hammarby men förstås inte alla.
HTFF är just nu väldigt nära att ta steget upp i Superettan. A-laget var nära (igen) att ta steget ut i Europa. SM-guldet är fortfarande just utom griphåll men bara just. Kanske är värvningarna som är på gång precis det som behövs för att guldet ska tas.
Att vi kan fylla på med en extremsnabb, passningsskicklig, speciellt på instick och målfarlig ytter till samt en s.k. ”killer” för spelet i boxen i Vasic någon som förra året vann skytteligan i Allsvenskan.
Det bästa vore förstås om vi samtidigt behöll de verktyg vi har i redskapslådan d.v.s. Tounektis dribblande och inspel samt Erabis kraft och presspel samt avslut.
Lagom ilska kan vara en tillgång eller kalla det jävlar anamma om du vill
I studion för matchsändande sportbladet talade Siavoush Fallahi efter matchen om att detta kunde bli en besvikelse för spelarna att hantera och att det kunde gå ut över spelandet i Allsvenskan fram över. Jag hoppas och tror att så inte är fallet. Jag tänker att den här matchen får dem att knyta näven i fickan och komma hungriga på dominans av spelet, på mål och på upprättelse i matchen på söndag mot GAIS. Hungriga på att visa att de ska vara med och kämpa om SM-guldet ända in i novembermörkret. Målbilden måste finnas där att få uppleva sitt livs fest tillsammans med tusen och åter tusen Hammarbyfans över hela Södermalm och alla söderförorter. Att bli inskrivna i hammarbyfansens hjärtan för alltid, att växa tillsammans som lag och med supportrarna för att sen kunna stå med stolthet och säga att vi gjorde detta tillsammans utan minsta behov att prata ned någon av sina motståndare, utan tvärt om genom att hylla dem sägandes att de gjorde det bra men veta att vi gjorde det bättre, precis som sportsmän gör.
