Reflektioner efter Hammarby - Charleroi

Matchen
När fotbollsspelet helt hamnade i skymundan av underlaget och vädret, känner jag att jag måste hålla mig kort om matchen spelmässigt. Det var helt enkelt inte en match där fotbollen fick stå i centrum.

Det som började med plask och misslyckade försök att avancera längs den stora pölsidan, slutade sedan med ett sent avgörande på en fast situation. Jag minns hur frustrerande det kändes, men vilken eufori det senare landade i.

Stundtals gick det att spela på ena sidan, men det gjorde att båda lagen kunde stänga ned där ganska enkelt. Det var inte upplagt för "tiki taka tre poäng" , om man säger så.

I en sådan match krävs något utöver tekniska förmågor och talang. Det krävs en förmåga att fokusera på det man kan påverka, en förmåga att hålla ihop som lag och en förmåga att vara bäst när det gäller. Och det är något jag verkligen såg hos Bajen.

Pannben
Ordet pannben och en otrolig förmåga att vara bäst när det gäller är något jag aldrig förknippat Hammarby med. Efter de senaste matcherna måste jag ändå börja tänka om. Vändning mot BP, vändning mot Värnamo och nu ett sent avgörande mot Charleroi, det är imponerande.

Efter en tids svacka har vi ändå tagit flera viktiga segrar. Tidigare år har ett blekt spel varit helt i symbios med svaga resultat, men inte i år. Det är en tydlig skillnad och något som i min bok är otroligt viktigt för att kunna nå ett Sm-guld.

Denna otroligt sköna vinst mot Belgiens baksida kan agera exempel. Detta är alltså en match där känslorna flög hejvilt, precis som jag upplevde det.

Till en början kändes allt som en Sunday League-match. Mulet väder, en gammaldags arena och en enda stor pöl längs hela vänsterkanten. Jag trodde knappt mina ögon.

Att Bajen skulle vara laget att gå segrande ur detta trodde jag aldrig. Bajen som är välkänt svaga på gräs, Bajen som är sambalaget med klack och skönt lir i fokus, Bajen som aldrig är bäst när det gäller. Men de visade mig fel.

Ur mina glasögon visar det på ett otroligt pannben där Viktor Eriksson, Shaquille Pinas och Warner Hahn sticker ut. Det visar på ett lag som tar sina tre poäng även när spelet inte klaffar. Är det början på ett nytt bajen? Ett bajen som är starka när det blåser?

Till vilket pris?
Jag älskar att Bajen är ute i Europa och vill egentligen inte se något annat än att vi fortsätter att avancera in i huvudturneringen. Men till vilket pris? Kan det kosta ett guld? Det är en fråga jag ställer mig.

Jag har flera gånger uttryckt min oro för bredden i vår trupp och att jag gärna ser några spelare komma in. Visst fick vi in Adjei, men jag känner fortfarande en viss fara i att orka med både Allsvenskan och spel i Europa. Det oroar mig.

Dock ska jag återigen uttrycka ett fullt förtroende för Hjelmberg och company och hoppas verkligen att vi snart hittar en ersättare till Boudah och fyller på i offensiven. Det är min förhoppning.

Summering
Ett Hammarby med mer pannben är ett Hammarby jag vill se. Förhoppningsvis är det något vi kommer fortsätta se ända in i mål, precis som jag önskar.

Med en kombination av mental styrka och något nyförvärv i det offensiva tror jag att vårt kära södergäng kan göra säsongen 2025 till en historisk säsong. Det är min övertygelse.

Nu tar vi över Trondheim på torsdag och visar vilka som är herrarna i huset.

Forza 💚