Visst var man arg efter förlusten? Två solklara straffar som det inte blir något av följs upp av en otroligt svag känsla för matchen med gula kort. Men efter några dagars distans och att ha kollat på repriserna måste man ändå erkänna: domare Oscar Johnson och hans team gör en av de sämsta insatserna jag sett i år på Nya Söderstadion. Jag brukar, till skillnad från en stor skara bajare, inte vara först att skrika på domarmisstag, men den här matchen känns som att det hade kunnat gå under rubriceringen ringa stöld.
Med det sagt ska jag, som är väldigt emot VAR och den moderna fotbollen, ändå visa en förståelse för att detta kan ske. Även om jag kräver mer från en yrkesdomare så är det just dessa känslor jag aldrig vill ska försvinna. Baksidan, att det då och då straffar eller hjälper mitt egna lag, kan jag leva med om vi slipper allt det övriga negativa som VAR för med sig: långa avbrott och tillbakadragna måljubel.
Offensiven
Vi måste prata om den totala bristen på slutprodukt de senaste matcherna. Tounekti, Adjei och Madjed gör enligt mig fyra väldigt bra insatser på kanterna. Samtliga tar sig förbi sin försvarare väldigt ofta och hotar ständigt framåt. Men när det kommer till att avsluta och sätta bollen i nätmaskorna är det otroligt svagt. Ett exempel är när vår kvicke vänsterytter tar sig förbi sin markering i söndags, för att sedan lägga ett halvdant avslut rakt i famnen på Krasniqi.
Det kan bero på för tätt matchande, en taktisk svacka eller helt enkelt brist på förmåga i avsluten – kanske en kombination av alla tre. Men något måste förändras, och det snart. Om vi fullt ut ska förlita oss på vår kapten kommer matcher som den i söndags att upprepas. Visst, alla våra offensiva spelare är enskilt skickliga, men utan en anfallare med vittring för mål kommer det tyvärr inte kunna firas något SM guld på Kvarnen.
Med tillskottet Nikola Vasic här ökar såklart förhoppningarna om att han kan vara just den målskytt vi så länge har väntat på. Men att värva en nyligen korsbandsskadad trettiotre åring skriker inte direkt trygghet. Även om jag älskar att en fostrad fanbärare kommer in, så vet jag inte om han kommer hinna bidra något denna säsong. Enligt honom själv ska kroppen snart vara i fas och full träning är inte långt bort. Oron finns dock kvar: är det för sent även om det skulle lossna för Vasic direkt?
Det positiva siktet framåt
Nu blir det positivitet och en blick framåt. Humöret svänger lika fort som resultaten, men det finns positiva aspekter att ta fasta på för att denna höst ska bli så bra som möjligt.
GAIS har visat sig vara ett mardrömsmotstånd för oss. Likt Värnamo tidigare har det varit matchen man nästan på förhand börjat räkna med att förlora eller tappa poäng i. Kan det vara till vår fördel? Nu är båda de matcherna förbi och det kryllar inte av omöjliga matcher framöver.
Den andra del som talar för vårt södergäng är att det nu äntligen blir en veckas vila för många av spelarna (om man står över matchen mot Korsnäs), och förhoppningsvis skapar det lite lugn och ro. Europaspelet är över och vi kan på riktigt sikta in oss på Allsvenskan. Jag har en tro och förhoppning att den jobbiga förlusten till viss del var en konsekvens av torsdagens match mot Rosenborg. Att ladda om på så få dagar efter intensiva veckor är lättare sagt än gjort.
Den årliga festen i Uppsala står för dörren och därefter väntar Öster på hemmaplan. Två matcher där det bara ska bli vinst. Samtidigt väntar GAIS på bortaplan för Mjällby, en match som med lite tur kan sluta med noll poäng för laget från Listerlandet. Då är det helt plötsligt bara två poäng upp och vittring på guldet.
Nu är det bara för oss som supportrar, spelare och klubb att dra vårt strå till stacken. Står vi kvar och stöttar vårt lag i vått och torrt kan den här säsongen mycket väl sluta med firande på Kvarnen. Håll ut och sjung halsen av er på läktaren så hjälper det att stötta gänget som kan ta oss hela vägen.
Framåt Hammarby!
Hammarby IF - Gais
