Reflektioner efter Rosenborg BK

Efter att ha slagit belgarna med gusto var det dags för Hammarby, och många Bajare, att bege sig över gränsen till grannlandet Norge med Trondheim inställd på GPS:en. Där väntade Rosenborg BK på att ta emot hjältarna från Södermalm på Lerkendal stadion.

Elin Ehrencrona

Det pirrar alltid lite extra i magen inför matcherna i Europa League. Inte bara för att man är så otroligt stolt att få se Hammarby visa upp sig i Europa utan för att det känns som att varje match ska ha en ton av dramatik, något som särskiljer dem från de “vanliga” matcherna i Allsvenskan. Sånna där matcher som man tittar tillbaka på med blinkande ögon och en längtans suck, där man drömmer sig tillbaka till då när adrenalinet flödade och halsen var rå efter att ha sjungit i 120 minuter sträck.

Den första matchen mot Rosenborg kom inte ens i närheten av den dramatiken som har präglat våra tidigare Europa äventyr.

Det säger mycket om en match när sammandragningarna som laddas upp på Hammarby-kanalen på Youtube når knappt 2 minuter och det mest dramatiska som sker är några få avslut mot mål. Jämför detta med de två tidigare matcherna som hade dramatik i form av både vattenpolo och franska domare och även ett högre tempo på själva spelet.

Inte för att varje match måste ha inslag av drama men det är nog kontrasten mot tidigare matcher som gör så att den fick en mer besk eftersmak. Tekniskt sätt är matchen helt godkänd men det var ändå något som saknades.

Hammarby och Rosenborg var två väldigt jämlika lag, med ett böljande spel där båda lagen fick testa att både pressa högt och ligga lågt. Jag tycker att Hammarby var bättre på att hålla ett jämnare spel med högre press men Rosenborg var riktigt duktiga på kontringar och att snabbt ställa om efter Hammarbys attacker. Det var två lag som kände efter var de hade varandra och där de båda försökte att hitta en glipa i försvaret utan att riskera för mycket.

Det absolut roligaste att se på plan var definitivt Tounekti. Det märktes tydligt att han trivdes att vara tillbaka i Norge samt att ha två barndomskompisar i Rosenborg som sporrade honom framåt. Visserligen var det några stunder där han hade kunnat släppa bollen till någon i en mer lämplig position men det är en sådan mänsklig känsla att vilja visa upp vad man kan inför barndomsvänner.

Sammanfattat var det en rätt tråkig match att titta på men vi fick med oss ett godkänt resultat inför returen på Söderstadion. Jag hoppas att inför nästa möte att vi får se ett Hammarby som pressar på ännu mer och då gäller det också att sjunga så att hela Södermalm darrar.

Alltid och för evigt.
Forza Bajen!