Rivalen som blivit starkare (?)

Det fanns två scenarion som man kunde ha förutspått:
Att Valencia skulle ha en lång väg till att ta tillbaka sin plats bland topp fyra.
Att Valencia skulle växa sig starkare som lag.

Många av oss gissade på det första och vi hade en bra anledning till det.  Men i längden kan försäljningarna av Silva och Villa varit det bästa som kunnat hända Valencia.
I och med att det ännu inte finns solklara stjärnor som sticker ut så har detta gett Valenciaspelarna ett karaktärsprov.  Man befann sig i ett läge där de antingen väljer att vänta på en frälsare som ska bära dem på sina axlar – eller så tog man tag i situationen och höjde sitt ansvarstagande kring lagets framgångar.

Det är inte första gången ett lag växer efter att ha förlorat viktiga spelare. Vi kan dra en parallell med Sevillas situation ett par år tidigare.

Impakten av Puertas bortgång var enorm. Förutom att Sevilla befann sig i ett apatisk tillstånd i ungefär två månader så hade man på fotbollsmässiga grunder förlorat en av sina viktigaste spelare. Laget spelade under sin förmåga under hela hösten och tappade flera placeringar. Antonio Puerta hade bara veckan innan bortgången gästat en radiokanal och svarat på frågor kring Real Madrids intresse, och han hade hunnit representera landslaget som en given ytterback, trots den ringa åldern. Två säsonger innan detta stod han för det viktigaste målet i Sevillas hundraåriga existens. En sån här spelare kommer fram en gång vart tionde år om man har en bra ungdomsakademi. Kanske är det ännu mer sällsynt.

- Under samma säsong gav succétränaren ett hastigt och bittert slut, i samma tidpunkt som Sevilla kravlade i tabellen.
- Dani Alves lämnade laget under sommartransfret därpå, efter en säsong där han – så fort som ett tillfälle gavs, utan att tänka på sin kaptensbindel - tydligt markerade sin längtan att ta nästa steg i karriären.
- Under samma period lämnade Sevillas bästa mittfältare, varav summan för övergången var så löjligt låg att han själv betalade ut en tredjedel av det totala transfervärdet; som en sista örfil till Sevilla.

Detta nedslog inte klubben, för istället växte man och blev starkare som grupp. Sammanhållningen blev tätare. Vissa spelare tog ytterligare steg och blev lagets nya stjärnor. Topp-fyra placeringarna fortsatte man att uppnå.

I Valencias fall har man gjort en liknande övergång efter att laget förlorade två av landets största stjärnor. Trots att tunga pjäser som Aduriz, Soldado, Ricardo Costa och Tino Costa värvats in så finns det ingen riktig superstar som fladdermössen förlitar sig på; kärnan i den positiva inledningen av säsongen har varit den jämna nivån av kvalitétsspelare.

Att Mata har varit ur form under en lågn period av säsongsinledningen lär ha undgått många, eftersom Hernandez, Jouaquin och Vicente briljerar.
Att en elegant spelare som Banega varit skadad under en del av säsongsinledningen har också undgått många, då (pånyttfödda) Albelda, Manu Fernandes, Tino Costa briljerar.
Saknaden av Villa är inte så uppenbar då man numer förlitar sig på två målskyttar.

Med allt detta i åtanke så känns laget Valencia mycket starkare än vad man varit senaste tre säsongerna.
I artikelserien Sevilla&dess rivaler träffade både Eva-Karin och Niklas denna punkt.(Båda från Valenciared). Då bemötte man deras förklaringar som logiska, fast ännu var man skeptisk. Då kändes dem snarare endast positiva för att det handlade om deras kära klubb, och inte för att de verkligen trodde på det.

---Taget från artikeln---
Niklas: Helt ärligt så tror jag att Valencia är ett starkare lag i år och kommer att fortsätta att tillhöra topp 4 även den här säsongen. Det här säger jag från mitt hjärta, min hjärna börjar så sakta hålla med mig men vill avvakta tills inledningen av säsongen innan den bestämmer sig fullt ut

Eva-Karin: Vilja, spelsättet och ett riktigt anamma är vad som kommer att hålla Valencia bland topp fyra i Spanien.
--------

Men tidigt inpå säsongen anade man en viss förändring i laget Valencia. Sättet man disciplinerar försvaret och disponerar anfallet är annorlunda, till det bättre. Nu finns det ingen Silva som bollen måste gå igenom, nu finns det flera alternativ. Denna lagutveckling märktes i mötet mot Atletico, då Valencia visserligen förlorade två poäng. Den uteblivna vinsten på hemmaplan till trots, fansen diggar detta självständiga Valencia mer än ett Valencia beroende av två stjärnor. Med all rätt, då detta blir ett bevis på att klubben överlever och står kvar trots svåra förluster. Andres Manea (också från Valenciared) anammade det i sin krönika här.
Efter nio omgångar och fyra CL-matcher så går det att konstatera det som Eva-Karin och Niklas konstaterade månaden innan säsongstaren.
Gruppen känns mer enhetlig då spelarna tycks dra åt samma håll. Det är svårt att peka på vilken del som utgör truppens styrka, likaså gäller dess svaghet. Sevillas rival verkar vara oförutsägbar och pånyttfödd.
Även om Valencia skulle hädanefter tappa en-två placeringar från sin normala standard så känns de ändå starkare än på flera år. Inte längre är framgångarna jobbigt beroende av två spelare. Under måndagskvällen kommer Sevilla möta ett Valencia som numer bygger kring laget.

Avslutningsvis kan ni läsa Niklas Hermanssons krönika där han är lyrisk över det nya Valencia.