Krönika: Sex möten till den svenska fotbollshimlen
Putte Salminen, ordförande i Bromma Support, är tillbaka med en gästkrönika och delar där med sig av sina tankar om årets säsong hittills för herrlaget.
Som läget är nu efter åtta (!) raka segrar är det lätt att glömma bort att vi i IF Brommapojkarna är nykomlingar i Superettan. I år fanns det inga som helst förväntningar om något mer än ett nytt kontrakt, säg någonstans mellan fyra och åtta i tabellen utifrån vilka andra klubbar som finns i serien. Men med sex omgångar kvar är vi klar tvåa i tabellen och bara en ynka poäng efter favoriten Halmstad. Men framför allt är vi tio poäng före Brage och Öster.
Som ordförande i växande Bromma Support är jag både förvånad och nöjd över framgången. Elitfotboll går ut på att vinna och segrar älskar supportrar. Men som en av dem som på djupet bryr sig om föreningen är jag ambivalent. Jag var initiativtagare till en motion häromåret som gick ut på att föreningen skulle vässa elitdelen av verksamheten från akademien och uppåt och affärsmässigt för att vi på några års sikt skulle kunna etablera oss i Allsvenskan. Då var vi tvivelsutan på väg åt fel håll.
Sedan dess har vi blivit av med råtalanger som Jardell Kanga och Jesper Ceesay, klubbdirektören värvades till AIK från Solna, två sportchefer har blivit en och den som blev kvar har nyligen börjat jobba för Djurgården. (Det är bara att önska nyförvärvet som sportchef Philip Berglund ett stort lycka till.) Och därtill har andra ledande inom organisationen slutat. Men det här har uppenbarligen inte påverkat hur bra BP modell 2022 är. Det är anmärkningsvärt och mäkta imponerande! Men det går inte att komma ifrån att det logiskt sett kan vara ett år för tidigt att gå upp.
Förra året ägde vi totalt i division ett. Det var ett aggressivt försvarsspel högt upp i planen och en tydlig offensiv som tryckte tillbaka motståndarna både hemma och borta. Visst, det hände att tränaren ”Mattigol” (Christer Mattiasson) instruerade laget att inte gå framåt i ledning men det var ändå ett uppenbart fokus på att vinna fotbollsmatcher, och det gjorde vi. I år har vi – sannolikt med respekt för den (förväntade) högre nivån – haft ett annat upplägg. Det defensiva har prioriterats med ett lägre försvarsspel. Det har inneburit bra resultat på Grimsta med våra bollskickliga spelare men långt ifrån lika bra resultat på bortaplan. Men ju längre säsongen har gått desto bättre har vi blivit i förhållande till lagen vi möter.
Vill man vara positiv så har vi utvecklat vårt spel mer än de andra under året men jag tror att det lika mycket beror på att den här årgången av Superettan är svag vilket ledningen och spelare noterat och vänt till sin fördel. Och med tanke på hur de allsvenska topplagen klarat sig i kvalet till europaspelet är det inte en orimlig tanke. Särskilt också som landslaget inte heller imponerar för närvarande. (Jo, jag vet att Janne testar något nytt vilket jag är för.)
Samtidigt kan det nationella framgångsvacuumet var exakt det läge vi i BP behöver för att ta nästa steg som elitförening. Vi kommer sannolikt inte bli sönderköpta som tidigare gånger vi gått upp till Allsvenskan, om vi nu klarar av det. Och i en svensk högsta serie som bara publikmässigt är av europaklass borde vi klara oss kvar och förhoppningsvis etablera oss i framåt. Om våra bästa ungdomar kan bli ordinarie i ett duktigt BP som spelar i Allsvenskan kan vi dessutom få stopp på flödet till DIF, Bajen och AIK. (Det kommer att stärka föreningen på alla sätt och vis.) I stället ska våra bästa spelare när de är mogna för det gå till de ledande klubbarna i Europa och där inte hamna på bänken eller någon fotbollsbakgård. Det är framtiden för att utveckla svensk fotboll.
Jag har medvetet inte gått in på enskilda spelare. I år är det kollektivet som driver framgången tillsammans och dessutom har nomineringskommittén för Årets Pojke inte haft sin årliga träff än.
Heja, BP!
Av Putte Salminen, ordförande i Bromma Support och gästkrönikör
