Hammarby
2025-05-24 16:40
Skrota väskförbudet!
Nu är det väl dags för en förändring? Med nya besked från polisen om världsläget förväntar skribenten sig att få bära väska igen. Snarast.
Pernilla Olsson
-Kan den här kanske fungera?
Jag står i affären och letar efter ny en klänning inför en efterlängtad sommarvärme i horisonten. Den jag håller upp nickar kompisen glatt åt.
- Ja, testa den! Den där ser ut att kunna fungera bra. Hon ger mig sin telefon som hon har i handen.
Egentligen är klänningen rätt ful. Inte min stil men jag tar hennes telefon och testar. Suckar sen uppgivet. Det fungerar inte.
Hänger ni inte med? Telefon? Testar vad?
Vi två är fotbollssupportar. Vi är kvinnor i medelåldern som älskar att stå på läktaren. Vi lägger ner stor del av vår fritid på att, förutom att se allt vi bara någonsin kan, också arbetar ideellt i en förening som gör matchprogram till vårt favoritlag. Vi lever, andas och älskar vår fotboll.
Nu väntas sommaren och vi måste leta sommarkläder med fickor. Stora fickor! Jag tror inte alla förstår hur väskförbudet gäckar oss. Hur knepig vardagen har blivit när jag måste lämna jobbnycklar på jobbet för den lilla plats min byxficka eller jackficka har behövs till hemnycklarna, telefon och plånbok. Problemet dagen efter, när jag står utan att komma in på jobbet, det får jag lösa då.
Nu kom beskedet att nivån för hot om terror har sänkts. Jag förväntar mig att polisen nu ger grönt ljus för åtminstone en liten väska. Inför sommaren känns det än mer angeläget. Vi kan inte acceptera att förbudet kvarstår.
Historierna om vansinniga lösningar är många. Om vänner som lämnar jobbdator bakom disken på restaurangen i området där de som jobbar är schyssta. Tanken på vad arbetsgivaren skulle säga om den kreativa lösningen vill man ens vill snudda vid.
Om hemnycklar som läggs under blomkrukan för i 'spelet' om det är den eller tampongasken som behöver platsen i fickan blev hemnyckeln förloraren.
Om telefoner som förvaras i behån för att man ju behöver händerna fria som fotbollsupporter. Man är nämligen aktiv. Man hoppar, studsar, sjunger och klappar men sen ramlar mobilen ur vid ett måljubelsfirande och skärmen spräcks.
Plånböcker som tappas när fickan på hoodien inte har dragkedja. Väskförbudet försvårar mitt supporterskap på ett sätt jag så innerligt avskyr.
När nu beskedet om sänkt terrornivå kom förväntar jag mig en förändring. Och jag gör det omgående. Jag vet att även män avskyr väskförbudet. Det försvårar förstås även för dem, men det är väldigt tydligt att kläder för kvinnor designas och produceras med tillgång till handväska. Kvinnors kläder saknar i mycket högre grad vettiga fickor.
Jag hänger tillbaka klänningen. Ser en ljusblå med stora fickor. Min modell och storlek. Men förstås helt fel färg. Där går ändå min gräns. Jag kliver inte upp på en läktare iklädd blå klänning.
Nu vill jag kunna ha en liten handväska med mig på nästa match. Eller åtminstone nästnästa.
Kom igen nu Polisen - lyft väskförbudet och låt oss ha vår fritid utan att behöva planera i så många steg. Det här är inte värdigt.
Jag står i affären och letar efter ny en klänning inför en efterlängtad sommarvärme i horisonten. Den jag håller upp nickar kompisen glatt åt.
- Ja, testa den! Den där ser ut att kunna fungera bra. Hon ger mig sin telefon som hon har i handen.
Egentligen är klänningen rätt ful. Inte min stil men jag tar hennes telefon och testar. Suckar sen uppgivet. Det fungerar inte.
Hänger ni inte med? Telefon? Testar vad?
Vi två är fotbollssupportar. Vi är kvinnor i medelåldern som älskar att stå på läktaren. Vi lägger ner stor del av vår fritid på att, förutom att se allt vi bara någonsin kan, också arbetar ideellt i en förening som gör matchprogram till vårt favoritlag. Vi lever, andas och älskar vår fotboll.
Nu väntas sommaren och vi måste leta sommarkläder med fickor. Stora fickor! Jag tror inte alla förstår hur väskförbudet gäckar oss. Hur knepig vardagen har blivit när jag måste lämna jobbnycklar på jobbet för den lilla plats min byxficka eller jackficka har behövs till hemnycklarna, telefon och plånbok. Problemet dagen efter, när jag står utan att komma in på jobbet, det får jag lösa då.
Nu kom beskedet att nivån för hot om terror har sänkts. Jag förväntar mig att polisen nu ger grönt ljus för åtminstone en liten väska. Inför sommaren känns det än mer angeläget. Vi kan inte acceptera att förbudet kvarstår.
Historierna om vansinniga lösningar är många. Om vänner som lämnar jobbdator bakom disken på restaurangen i området där de som jobbar är schyssta. Tanken på vad arbetsgivaren skulle säga om den kreativa lösningen vill man ens vill snudda vid.
Om hemnycklar som läggs under blomkrukan för i 'spelet' om det är den eller tampongasken som behöver platsen i fickan blev hemnyckeln förloraren.
Om telefoner som förvaras i behån för att man ju behöver händerna fria som fotbollsupporter. Man är nämligen aktiv. Man hoppar, studsar, sjunger och klappar men sen ramlar mobilen ur vid ett måljubelsfirande och skärmen spräcks.
Plånböcker som tappas när fickan på hoodien inte har dragkedja. Väskförbudet försvårar mitt supporterskap på ett sätt jag så innerligt avskyr.
När nu beskedet om sänkt terrornivå kom förväntar jag mig en förändring. Och jag gör det omgående. Jag vet att även män avskyr väskförbudet. Det försvårar förstås även för dem, men det är väldigt tydligt att kläder för kvinnor designas och produceras med tillgång till handväska. Kvinnors kläder saknar i mycket högre grad vettiga fickor.
Jag hänger tillbaka klänningen. Ser en ljusblå med stora fickor. Min modell och storlek. Men förstås helt fel färg. Där går ändå min gräns. Jag kliver inte upp på en läktare iklädd blå klänning.
Nu vill jag kunna ha en liten handväska med mig på nästa match. Eller åtminstone nästnästa.
Kom igen nu Polisen - lyft väskförbudet och låt oss ha vår fritid utan att behöva planera i så många steg. Det här är inte värdigt.
