Den spanska huvudstadsklubben åkte till Valencia under lördagen, förberedde sig för matchen under kvällen och söndagen. Fick ledargestalten Diego Godín matförgiftad, kastade in Lucas Hernández och gick sedan ut på Mestalla för att bevisa vem det är som bestämmer.  Jan Oblak vaktade målet i sedvanlig ordning, men precis som undertecknad nämnt tidigare så fick alltså Diego Simeone och hans tränarstab använda sig av ett mittbackslås som inte ens kommer upp i argentinarens ålder tillsammans. José María Giménez, 21 år gammal fick sällskap av Lucas Hernández, 20 år gammal. De båda flankerades av Juanfran och Filipe Luís. I Augusto Fernández frånvaro bestämde sig Simeone för att ge Matías Kranevitter chansen från start, den tog han sannerligen. "Cholo" satsade på "Colo" som ensam defensiv mittfältare med Gabi som stöd. Koke intog högerkanten, Saúl spelade till vänster, men i vanlig ordning rörde sig framförallt den förstnämnde fritt. 

Antoine Griezmann gjorde antagligen sin bästa match för säsongen och som om det inte vore nog spelade han i tre olika positioner. Han började som släpande anfallare, rörde sig fritt mellan Valencias lagdelar, gick ner som "enganche" (Messis position i Barcelona) när laget jagade ett ledningsmål och spelade därefter på vänsterkanten. Mångsidighet, minst sagt. Luciano Vietto gjorde fransmannen sällskap i anfallet och även han var riktigt bra i samtliga moment förutom..just det, avsluten. 

Viktigast av allt var kanske det faktum att Atlético aldrig misströstade att man inte gjorde mål på alla sina målchanser samtidigt som Valencia var betydligt mer effektiva. Känslan var att man skulle vinna matchen, det gällde bara att ha lite fingertoppskänslan från bänken och det hade Simeone. Fernando Torres gjorde 1-2 och Yannick Carrasco dödade matchen med 1-3.