Svenska Cupen är igång – och man märker direkt att det här inte är försäsong längre. Nu spelar det ingen roll om du “ser bra ut”. Nu måste du ta poäng. Och redan efter första omgången ser man vilka lag som klarar att växla upp när det börjar gälla.
Berömmelsen får två lag dela på: Västerås och Falkenberg
Vi börjar med Västerås. Deras försäsong var tuff. Tre matcher, inga mål framåt, och tre 0–1-förluster. Sånt kan sätta sig i huvudet. Men när cupen drog igång såg man något helt annat. Då var de mer påkopplade. Mer skärpa. Mer “nu kör vi”. Det är starkt att kunna släppa en svag försäsong och ändå kliva fram när det gäller som mest. Dessutom göra det på borta plan mot ett på förhand alltid topp tippat AIK. Imponerande prestation…
Falkenberg förtjänar också beröm. Under tränaren Christofer Andersson fortsätter de ta steg. Det bästa här är att de inte ens kom med bästa laget. De hade skador och lite småproblem i truppen. Ändå löser de det och vinner. Var det någon stor uppvisning? Kanske inte. Men i cupen handlar det om att vinna – och att slå Djurgården, med de förutsättningarna, ska hyllas. Tre poäng är tre poäng.
Sen måste vi prata om Östersund. De är ett lag som ofta blir ifrågasatt och som många inte gillar. Men de imponerade stort i helgen. De mötte ett IFK Göteborg som kom med bra energi, och där de till och med i egna led viskades lite om att det “kanske luktar cupguld”. Då står Östersund emot och tar poäng. 0–0 är inte en rolig siffra – men det är en ok start. Det visar att de kan hålla ihop det och göra livet svårt för stora lag.
Och så delar vi ut två mindre roliga priser också.
Besvikelse-guldmedaljen går till Sundsvall. Att förlora med 0–6 direkt är en rejäl smäll. Det är en sån start man inte får tilåtta sig själva att få i cupen.
Och skäms kudden får AIK och Djurgården dela på. Noll poäng direkt är för svagt med tanke på förväntningarna dessutom hade båda lagen hemmaplan. Nu blir det press direkt – och i cupen hinner du inte vänta på att formen ska komma.
Men vilka spelare stack ut mest då i respektive position?
Låt oss presentera vår elva samt det som knackade på dörren men inte kom med i elvan – och se vilka som verkligen klev fram i omgången. Efter det avslutar vi med en medaljstege över tre spelare som svek sina lag.
Vi börjar i mål med Viktor Andersson i IFK Göteborg.
Han kastades in efter skador på både Bishesari och Rasheed. Tufft läge direkt, men han såg lugn ut från start. Han tog skotten som kom, plockade inlägg och höll ihop försvaret.
Det ska sägas tydligt: han var anledningen till att Göteborg inte förlorade matchen.
IFK fick med sig poängen – och de fick samtidigt ett riktigt alternativ i mål. Två flugor i en smäll?
Som vänster wingback valde vi Elliot Stroud – han startade där mot Kalmar, och därför får han den positionen i vår elva.
I ett annars ganska blekt Mjällby framåt var det han som stack ut. Han gör målet på en snabb kontring. Han får bollen, springer hela vägen från egen planhalva och sätter den lugnt till 1–0.
Det är sånt som avgör matcher.
Mjällby har redan sagt nej till bud. Men frågan är: hur länge kan de fortsätta säga nej, när större klubbar börjar knacka på?
Vi tar Alex Timossi som höger wingback i vår elva. Han skötte sig utmärkt när BP slog IFK Skövde.
Ja, motståndet var ett div 2-lag. Men det som imponerar är hans inställning. Trots att BP dominerar från minut 1 till 90 och leder med 3–0 tappar han aldrig intensiteten. Han är hela tiden på hugget, följer med i pressen och ger laget energi.
Dessutom är han ett ständigt alternativ framåt. Han fyller på med överlapp på högerkanten om och om igen – och gör det lätt för BP att hålla trycket uppe.
Nu till mittbackarna. Där har vi valt Mohamed Soumah och Thomas Isherwood .
Vi börjar med Soumah . Ny i Sirius inför säsongen – och han får en perfekt start direkt. Som mittback gör han två mål , och laget håller dessutom nollan . Det räcker långt i en sån här omgång. Han är stark i boxen, vinner sina dueller och är ett hot på fasta situationer. En insats som syns både bakåt och framåt.
Bredvid honom tar vi Isherwood . Elfsborg är en man mer efter att skåningarna får ett rött kort, och då får han såklart mindre att göra bakåt. Men det tar inte bort hur bra han är. Han är trygg hela matchen, håller ihop backlinjen och tar kaptensrollen på rätt sätt. Dessutom slår han många passningar framåt som driver spelet och sätter laget i bra lägen.
Han slog över 40 passningar i offensivt tredjedel och sätter fart på spelet hela tiden. Och det bästa: en av hans passningar skär igenom och blir till en målchans som Elfsborg tar vara på – det blir alltså en assist från Thomas. En stabil mittbacks insats.
Nu till duon på innermittfältet. Där landade vi på IFK Norrköpings Axel Brönner och Östers Daniel Ask .
När det gäller Brönner får man en känsla av den nya, ungdomliga Peking-eran. Det andas positivitet, och han känns som en perfekt representant för det nya Norrköping. Men pratar vi matchen är han suverän. Jag vill inte tråka ut er med för mycket statistik, men hela 12 återerövrade bollar säger allt. En spelare som ständigt är och flåsar motståndarna i nacken, tacklar, springer och stänger mitten. Det här är en juvel Norrköping kommer ha nytta av i Superettan.
Vad gäller Ask – vad kan man säga? En av de konstigare matcherna i svensk historia utspelade sig mellan Öster och Örebro, med hela fyra straffar i andra halvlek . Ask står själv för två mål , varav ett på straff, och räddar poängen på slutet. Han hinner dessutom med en assist under sina 90min . Det är svårt att inte ta med honom i elvan.
Hoppar vi fram ett steg till den offensiva mittfältaren – där hittar vi Hammarbys Nahir Besara . Vet inte om det behöver sägas så mycket mer. Man möter Brage, det är en nivå under Hammarby, men Besara… mamma mia.
Han gör mål på straff, men det kunde varit mer. Hans magiska fötter avlossade hela sju skott under matchen, och två av dem träffade virket . Det hade lätt kunnat bli både två och tre mål, men det fick stanna vid ett.Och han gjorde allt det här inför ögonen på besökande förbundskaptenen Graham Potter Allsvenskans bästa spelare just nu? Svaret är: JA!
Nu till kanterna. Vi börjar till vänster – där hittar vi Norrköpings Elias Jemal .
Sen han anslöt till Eldar Abdulics nya bygge för några veckor sedan har han inte kunnat sluta göra mål. Under försäsongen har hans namn hela tiden funnits med i protokollet – och så även nu. Han gör mål igen och är en stor bidragande faktor till vinsten.
I dagens ganska kontrollerade fotboll, där många spelare redan på förhand får exakta instruktioner från tränaren om var de ska springa och passa och där allt är planerat i minsta detalj, är det uppfriskande att se Jemal. Han är kreativ, vågar göra sin gubbe och skapar ständig oro.
Samtidigt ska det sägas: han tog ständigt ansvar i det defensiva . Han jobbade hem, följde med och hjälpte till i pressen. Det var extra viktigt mot Sandviken, som hade otroligt offensiva ytterbackar och gärna fyllde på med mycket folk på kanterna.
På högerkanten hittar vi GAIS Gustav Lundgren , som i måndags fick visa upp sig igen – och man kan inte få nog av hans fantastiska fötter.
Det tog inte ens tre minuter. Han får bollen, fintar Landskronas mittback så att han “köpte korv på vägen”, och sen bombar han in 1–0 bakom kanske Superettans bästa målvakt, Amr Kaddoura . Gustav hann dessutom med en assist innan han blev utbytt i den 83:e minuten.
Och som om det inte räckte: Graham Potter fortsatte sin Svenska Cupen-turné och var på plats. Med den form Lundgren är i… det hade inte skadat att ha honom i truppen som ska ta sig an Ukraina i VM-playoffen i mars.
På topp hittar vi Örebros Kalle Holmberg .
Örebro fortsätter sagan från förra säsongen – laget som vägrar ge sig. Nytt underläge, 0–2 mot Öster, och så kommer andra halvlek… och det var ingen vanlig halvlek. Örebro får tre straffar . Öster verkade för en stund ha blandat ihop sporten – var det volleyboll eller handboll det spelade? Fotboll var det inte i alla fall det skulle spela.
Men det tackade Kalle för. Han klev fram och var iskall varje gång. Tre straffar, tre mål . Hattrick.
Ett hattrick som man kommer prata om i år framöver ,utan tvekan.
Och så kort om tre spelare som lika gärna hade kunnat vara med i startelvan, men som får stå över den här gången.
Först Anders Christiansen i Malmö . Han visar igen att när han är på spelhumör så fungerar Malmös offensiv. Han slår en riktigt läcker assist till Botheim, och det gör att Malmö med nöd och näppe kan ta med sig alla tre poängen.
Sen Gustav Norén i Mjällby . Han kliver fram mot Kalmar och styr backlinjen med bravur. Kalmar skapar knappt några heta lägen i öppet spel, mycket tack vare Norén. Extra starkt också eftersom han fick ta ett större ansvar när både Tom Pettersson och Iqbal saknades i backlinjen.
Sist måste vi nämna Varbergs målvakt Oscar Ekman . Mycket tack vare honom släpper Varberg bara in en boll. Och han står kanske för omgångens räddning när han på nära håll gör en riktig fantomräddning på Erik Botheims skott, precis framför mål.
Vi avslutar omgång 1 med vårt OS inspirerande tema: tre spelare får ställa sig på pallen för sina mindre bra prestationer.
Vi börjar med bronspriset , som går till Oscar Uddenäs i Öster . Han skapar mycket, men det som tyvärr sticker ut är oskärpan. Han får tre riktigt bra lägen , och minst två av dem måste sitta. Tyvärr, Oscar – men här kostade du ditt lag trepoängaren.
Silver går till Jonas Olsson, målvakt i Sundsvall . Han kan inte få skulden för allt – två mål är mer på mittbackarna. Men resten får han ändå ta på sig. En tung dag där han fick plocka ut bollen ur nät hela sex gånger mot Sirius.
Och så till vår guldmedalj : Helsingborgs Joakim Voelkering Persson . Han drar på sig ett rött kort efter bara sju minuter – korrekt, men väldigt onödigt. Han är värvad för att vara rutinen i backlinjen, men i stället sätter han laget i en omöjlig sits. Helsingborg blir manglade i Borås och förlorar med 0–4 mot Elfsborg.
Det var allt för den här gången. Nästa tisdag kör vi samma upplägg för omgång 2.
Skriv gärna i kommentarerna: hade vi rätt eller fel? Saknas någon spelare eller något lag? Vem tycker du ska in i elvan – och vem borde ha stått på pallen för sina sämre prestationer?
