Så sent som förra veckan var jag lite irriterad över att vi slarvade bort segern mot Darmstadt, men var samtidigt inte förvånad eftersom prestationerna är för ojämna. Det är huvudanledningen till att vi inte kommer att gå upp den här säsongen. Efter sju raka segrar under hösten följdes drömveckorna upp av sex raka utan seger inför bortamatchen mot tabelltvåan Elversberg. Februari månad kommer att avgöra hela vår säsong där samtliga matcher är mot topplag samt att en kvartsfinal väntar i cupen.
Inledningen mot Elversberg var tuff, ett dominant hemmalag där vårt huvudsakliga fokus var att freda oss. Första halvtimmen hade vi inte ett enda skott, men som ni vet kan matchbilden ändras på en sekund. En hörna vaskades fram i slutet av halvleken som Seguin slog och Passi nickade in. En oväntad ledning för oss. En liten chock att vi för en gångs skull är effektiva. Målet kom från ingenstans, men hellre effektivt än snyggt!
Starten på andra halvlek var positiv för oss, lite mer beslutsamt, lite mer självförtroende. Reese borde verkligen ha utökat endast ett par minuter in i halvleken när han i fritt läge bara skulle slå in en retur, men lyckades träffa sidan på backen som försvarade på mållinjen och bollen smet ut till hörna. Kort därefter var vi ånyo effektiva, på en kontring hittade Reese fram till Schuler, som spelade i Elversberg som ungdom och nu stod det 2-0 på tavlan. Schuler ersatte avstängde Kownacki och det var hans sjätte mål för säsongen.
Elversberg gav inte upp utan låg på för en reducering där de träffade stolpen samt hade skott tätt tätt utanför Ernsts stolpe. Vi stod pall och avgjorde matchen definitivt när Toni Leistner(!) av alla figurer bredsidade in 3-0 från straffområdeslinjen, hans första mål för klubben!
Vad finns det att säga? Hertha gjorde något typiskt Hertha. När man minst anar det och anser att allt är skit så åker vi ner till Saarland och resultatmässigt pulveriserar tabelltvåan. Nu finns det återigen en strimma hopp om uppflyttning. Även om vi alla vet att det inte kommer bli så när säsongen summeras så finns det fortfarande en liten förhoppning, en inbillning av att vi faktiskt kan sluta topp två.
På tisdag tar vi emot Bundesligaklubben SC Freiburg när kvartsfinalen i cupen ska avgöras. Då säger vi även välkommen åter till Derry Scherhant som lämnade oss i somras för just Freiburg. Både cup- och uppflyttningsdrömmen lever än. Finns det bara en eller två drömmar kvar på tisdagskväll?
