Förväntningarna inför säsongen från förståsigpåare var höga, topptippade av i princip samtliga. Även av klubben själv. Jag försökte se nyktert på det och tippade oss sjua. Inte omöjligt att vi skulle kunna utmana om allt klaffar, men jag känner den här klubben lite för bra. Jag vet om att verkligheten är en annan. Jag vet om att det inte är lönt att springa iväg och jaga drömmar som inte kommer slå in. I höstas sprang jag dock iväg lite, jag tillät mig att göra det, men perioden med sju raka segrar, jag visste att det var unikt och tänkte för mig själv, Joakim, njut. Bara gör det så får verkligheten komma ikapp senare. Vilken den gjorde med full kraft.
Sju matcher har spelats under 2026, vi har tagit en seger. Uttåg efter straffar mot Freiburg i cupens kvartsfinal. 2-3 förlust mot Hannover 96, där vi aldrig ens var nära. Idag åkte vi till Paderborn och förlorade med 5-2, vilket var smickrande siffror. Vad ska jag ens skriva om insatsen? Jag känner mest en tomhet. Inte för att jag hade förväntat mig en lysande säsong eller att vi skulle åka dit och vinna utan att allt, exakt allt är som vanligt. Fåglarna börjar snart kvittra, dagsljuset tar större plats, den vedervärdiga vintern är snart borta, en liten strimma av hopp dyker upp, men Herthas säsong tar slut i februari. Samma visa för tredje säsongen i rad, det är ändå en trygghet i sig. Vissa saker kan man bara lita på att de kommer ske.
Jag vill ta tillfället i akt och spy galla över VAR även den här veckan. Ni vet i vilken ringhörna jag står. Jag hatar skiten och den har tyvärr bidragit till att min kärlek till sporten har avtagit något oerhört. I cupmatchen mot Freiburg var det en uppgiven känsla av annan dignitet än tidigare. Idag mot Paderborn var det snudd på värre. Paderborns 2-0 mål godkändes efter närmare tre minuters granskning. Under den tiden, som kändes som en evighet hade jag klarat av att ta en universitetsexamen i kvantmekanik.
En vilja av att hitta fel som ingen människa ser eller uppfattar, men VAR-rummet var till slut tvungen att kasta in handduken. En seger för fotbollen. I andra halvlek gjorde vi självmål, men där hittades det en offside, oklart på vem i Paderborn, men det var väl en halv tånagel som vanligt. Där gynnades vi av beslutet, men jag kan ändå inte stå bakom det. Av rent principiella skäl.
Hade VAR använts som det var tänkt från början, att korrigera stora uppenbara fel, då hade det varit en sak, men som det används nu är direkt löjligt. Fotbollen har blivit något som inte tilltalar mig. Det är en bister sanning att erkänna, men som det är just nu, jag känner ingen glädje över huvud taget.
Herthas säsong är över, ingenting kommer att hända vare sig uppåt eller neråt, elva matcher ska avverkas innan det är dags att göra bokslut. En nystart kommer ske under sommaren, men något säger mig att nästa säsong kommer att bli som denna.
Frågan jag ställer mig själv, är detta mitt bokslut för den här säsongen eller på obestämd tid?
