Paul Kemeny om engelsk fotboll: Tio tråkigaste arenorna i England

Arenor fascinerar mig. Jag gillar att besöka nya som neutral åskådare, alltid är det någon man charmas över. Eller tvärtom. Att plocka ut de tio bästa arenorna känns lättare, och det är för att det egentligen inte finns så många bottennapp. De flesta lagen långt ner i seriesystemet spelar kvar bland på sina hundra år gamla byggen som ligger inklämda bland bostadsormråde som som osar utav historia och gamla kämparinsatser, och som har en personlighet som många av de större lagens skokartongsbyggen saknar.

Men det finns såklart mindre positiva upplevelser, kanske har det berott mer på vädret för dagen eller kvaliteten på den brända halvtidskorven men här är i alla fall min lista av arenor som jag under åren inte har uppskattat fullt ut, utan inbördes ordning.

Selhurst Park (Crystal Palace)
Har alltid varit etta på min lista. Alltid obekvämt, alltid träsmak, alltid bakom nån jävla pelare, alltid regn, alltid tråkiga matcher.
 
Emirates/Ettihad (Arsenal/Manchester City)
Båda dessa får gå under samma för att båda ser utom som rymdskepp. Att kalla dem usla arenor är väl att ta i, men jag saknar verkligen både Highbury och Maine Road före dessa två amerikanska ufoliknande spektakel som känns alldeles för opersonliga för dessa två klubbar
 
Reebok Stadium (Bolton Wanderers)
Nej usch, Bolton försökte också göra en lite annorlunda form på sin arena som slutade riktigt illa.
 
DW Stadium (Wigan Athletic)
Främst är det kanske för att det aldrig är någon större publik på matcherna, men arenan både känns och ser ut som en tillfällig lösning.
 
Boundary Park (Oldham Athletic)
Oldham har spelat i Premier League, och otroligt nog har Boundary Park varit en Premier League arena. Numera bara tre funktionella sidor och långsida som stinker urin från den närliggande pissoaren.
 
Brunton Park (Carlisle United)
En promenad nerför Warrick Road från tågstationen en kall vinterkväll är knappast värt besväret om man ska besöka Brunton Park i Carlisle. Här saknas inte bara en kortsida, den gamla långsidan förtjänar inte att kallas sittplatsläktare och den nybyggda långsidan är en bortglömd plåtburk.
 
Weston Homes Community Stadium (Colchester United)
Layer Road var inte heller vacker, men att flytta till en plasthink med fyra ramper inte mycket bättre. Känns som en skokartong, nej gör om och gör rätt.
 
John Smiths Stadium (Huddersfield Town)
Jag vet inte om det var inne med bågformar på 90-talet, men precis som allt annat som byggdes det årtiondet var det här inget vidare. Att den dessutom har haft tre namn på sjutton år gör det inte bättre.
 
Huish Park (Yeovil Town)
Yoevil är väl inget vidare ställe över huvudtaget, men deras spygröna arena och kortsida utan tak är värre. Ser ut och känns som att man gav upp halvvägs.
 
Memorial Stadium (Bristol Rovers)
Det ser ut som en cricketarena, men det spelas fotboll och tyvärr rugby på den. Endast tvåtusen sittplatser, stora delar utan tak och en huvudläktare som är ungefär femtio meter bred.