FEWL
2012-11-02 12:39
Paul Kemeny om engelsk fotboll: Tränarkarusellen snurrar vidare
Paul.Kemeny@home.se
Endast tjugofem av alla tränare i samtliga nittiotvå proffsklubbar i England har varit anställda hos sin nuvarande klubb i längre än två år. Långsiktigt tänkande och tålamod existerar inte, och i the Championship har tretton av lagen bytt tränare bara i det senaste året.
Ta en klubb som Burnley som är inne på sin femte tränare på tio år, exklusive fyra tillfälliga ledare. Förvisso var laget uppe i Premier League och vände, men det är en bedrift som de flesta lagen i the Championship skulle klara av i vad som är en väldigt jämn serie. Ett par vinster eller förluster på raken kan se ett lags säsong gå från succé till fiasko, och då hjälper inga tränare eller spelare i världen om styrelserummet känner paniken så fort ordet nedflyttningskandidat kommer på tal.
Samma sak gäller Ipswich som nyligen sparkade Paul Jewell. Självklart bör man se över sin situation om man ligger sist i en serie och inte vunnit på tolv matcher, men Mick McCarthy är ändå deras femte tränare de senaste tio åren.
Och Blackburn. Det indiska kollektivet gjorde bort sig fullständigt när de gjorde sig av med Sam Allardyce. Snacket handlade om allt från Harry Redknapp till Diego Maradona, men in kommer Henning Berg som utan några större bedrifter från sin tid i norska ligan får det otacksamma jobbet att ta Blackburn tillbaka till högsta serien.
När Crystal Palace blir av med Dougie Freedman gör man allt för att få över Ian Holloway från Blackpool, som i sin tur kopplas ihop med både Owen Coyle och Gary Megson och ett gäng andra arbetslösa tränare som har en förmåga att byta jobb ungefär vart annat år. Bolton tar en stor risk när de värvar över Dougie Freedman som bara har ett drygt år bakom sig som tränare för Palace, men jag gillar idén att satsa på en ny och yngre förmåga
Championship är en tuff liga och det kan vara så att alla drömmer om en egen Neil Warnock, men det skulle inte skada om fler kom med oväntade lösningar.
Nottingham Forest är uppe i sju tränare det senaste decenniet, Leicester har tio. Båda klubbarna, liksom en handfull till, har nya ägare som i sin tur har strukturerat om när det tagit kontroll av klubbarna, och hos Leicester som har tydliga ambitioner och ekonomisk uppbackning är tålamodet kanske ännu mindre än hos andra föreningar. Men någonstans måste ägare, sportchefer och styrelser ta ett steg tillbaka och ge folk lite mer tid.
Jag gillar Sean Dyche, jag tycker han gjorde ett fantastiskt jobb med Watford. Mick McCarthy ska vända ett sjunkande skepp och det är möjligt att han lyckas men Ipswich kommer att förbli ett bottenlag hela säsongen. Jag tycker Blackburn borde ha satsat på ett säkrare kort, en eloge till Bolton men det kan vara så att de skulle satsat på mer rutin.
Med det sagt, jag hoppas att klubbarna står för sina val och tänker mer långsiktigt men i dagsläget ger jag Dyche, Berg och Freedman max ett år på sina poster innan karusellen rullar vidare en vända till.
Ta en klubb som Burnley som är inne på sin femte tränare på tio år, exklusive fyra tillfälliga ledare. Förvisso var laget uppe i Premier League och vände, men det är en bedrift som de flesta lagen i the Championship skulle klara av i vad som är en väldigt jämn serie. Ett par vinster eller förluster på raken kan se ett lags säsong gå från succé till fiasko, och då hjälper inga tränare eller spelare i världen om styrelserummet känner paniken så fort ordet nedflyttningskandidat kommer på tal.
Samma sak gäller Ipswich som nyligen sparkade Paul Jewell. Självklart bör man se över sin situation om man ligger sist i en serie och inte vunnit på tolv matcher, men Mick McCarthy är ändå deras femte tränare de senaste tio åren.
Och Blackburn. Det indiska kollektivet gjorde bort sig fullständigt när de gjorde sig av med Sam Allardyce. Snacket handlade om allt från Harry Redknapp till Diego Maradona, men in kommer Henning Berg som utan några större bedrifter från sin tid i norska ligan får det otacksamma jobbet att ta Blackburn tillbaka till högsta serien.
När Crystal Palace blir av med Dougie Freedman gör man allt för att få över Ian Holloway från Blackpool, som i sin tur kopplas ihop med både Owen Coyle och Gary Megson och ett gäng andra arbetslösa tränare som har en förmåga att byta jobb ungefär vart annat år. Bolton tar en stor risk när de värvar över Dougie Freedman som bara har ett drygt år bakom sig som tränare för Palace, men jag gillar idén att satsa på en ny och yngre förmåga
Championship är en tuff liga och det kan vara så att alla drömmer om en egen Neil Warnock, men det skulle inte skada om fler kom med oväntade lösningar.
Nottingham Forest är uppe i sju tränare det senaste decenniet, Leicester har tio. Båda klubbarna, liksom en handfull till, har nya ägare som i sin tur har strukturerat om när det tagit kontroll av klubbarna, och hos Leicester som har tydliga ambitioner och ekonomisk uppbackning är tålamodet kanske ännu mindre än hos andra föreningar. Men någonstans måste ägare, sportchefer och styrelser ta ett steg tillbaka och ge folk lite mer tid.
Jag gillar Sean Dyche, jag tycker han gjorde ett fantastiskt jobb med Watford. Mick McCarthy ska vända ett sjunkande skepp och det är möjligt att han lyckas men Ipswich kommer att förbli ett bottenlag hela säsongen. Jag tycker Blackburn borde ha satsat på ett säkrare kort, en eloge till Bolton men det kan vara så att de skulle satsat på mer rutin.
Med det sagt, jag hoppas att klubbarna står för sina val och tänker mer långsiktigt men i dagsläget ger jag Dyche, Berg och Freedman max ett år på sina poster innan karusellen rullar vidare en vända till.
