BayArena var fullsatt med ca 30 000 åskådare, denna fina sensommarlördag i Tyskland. Förväntansfulla väntade vi fans på att få inleda en ny era med tre poäng mot ett klart svagare motstånd. Erik Ten Hag, inplockad från källaren i Manchester som Xabi Alonsos ersättare, ställde upp med en väntad elva. En stark elva, ett bra lag, men en bra bit från det mästarlag Alonso stoltserade med. Borta var Florian Wirtz, Jonathan Tah, Granit Xhaka, Lukas Hradecky, Jeremie Frimpong, Exequiel Palacios, Amine Adli och Victor Boniface.

Ja, det är en rejäl skara med bra fotbollsspelare, så kanske var det självklart att de skulle saknas och att det skulle vara svårt för Leverkusen att spela utan dem. Men jag hade ändå väldigt stark tro på de spelarna som fanns kvar, de som plockats in och jag försökte vara positiv till Ten Hag. Jag var övertygad om en seger, hemma, mot ett Hoffenheim som ifjol slutade i botten och som fått se sin ägare sluta pumpa in pengar och lämnat över ägandet till medlemmarna. Oj så fel jag fick och så rätt alla Ten Hag-hatare hade.

Svarta hemmalaget: Flekken (Ny) - Quansah (Ny), Tapsoba, Hincapié - Arthur, Andrich (K), Garcia, Grimaldo - Maza (Ny), Tella - Schick.
Mot bebisblå bortalaget: Baumann - Coufal (Ny), Machida (Ny), Hranac, Bernardo (Ny) - Kramaric, Burger (Ny), Avdullahu (Ny), Touré - Lemperle (Ny), Asllani

Christian Ilzer som var misslyckad ifjol, hade lyckats bygga om sitt Hoffenheim på ett väldigt bra sätt för att matcha och erövra Leverkusen. Redan efter 90 sekunder spelade hade gästerna ett avslut i stolpen. En chockstart som räddades av en fast situation. Vi vet sen tidigare att Leverkusen är bra på fasta, man har haft många bra fötter som levererar och bra huvudspelare som avslutar. Alejandro Grimaldo har en otrolig vänsterfot och slog i den 6e minuten en perfekt frispark in till gänglige Jarell Quansah, som snyggt nickade in 1-0. Nyförvärvet från Liverpool fick presentera sig direkt och firade med Diogo Jotas målgest.

Första halvlek var jämn och det skapades inte särskilt mycket chanser. Leverkusen fick luta sig mot fasta situationer och Hoffenheim lutade sig mot den före detta Hammarbyspelaren Bazoumana Touré. I den 25e minuten spelade han snyggt fram till anfallaren från Kosovo, med det lite lustiga namnet, Fisnik Asllani, som distinkt satte dit 1-1. Kanske att Flekken borde tagit den då det var på hans stolpe, men det gick snabbt.

Erik Ten Hag såg vad många andra såg och det var att Arthur inte hade någon lyckad halvlek. Han byttes ut direkt till andra, in kom nyförvärvet från AZ, Ernest Poku. Han klev upp i anfallstrion och Tella fick ta jobbet som wingback. Hoffenheim kontrade med att byta in Tohumcu istället för Burger. Det blev Ilzer och gästerna som vann byteskampen och starten på andra. 1-2 kom av Tim Lemperle i den 52a minuten. Framspelad av den förste målskytten, Fisnik Asllani. Väldigt svagt och osäkert försvarsspel av Leverkusen, men ett snyggt avslut.

Efter det tänkte jag att grabbarna skulle vakna och att man skulle köra över Hoffenheim. Vi vinner ju typ alltid matcher i ligan nuförtiden, förlorar i alla fall nästan aldrig och är kungar på att vända matcher. Men jag hade visst glömt att det här var ett helt annat lag som verkligen inte vuxit in i kostymen. Det hände ingenting, varken från spelarna eller Ten Hag, inga byten, inga avslut. Det såg hopplöst ut. Först i den 84e minuten agerade vår nye holländske tränare med ett byte. Claudio Echeverri, precis inlånad från Manchester City, fick chansen, tillsammans med unge Christian Kofane, inköpt från Albacete. Då började det hända lite, med betoning på lite. Forceringen uteblev, Hoffenheim såg väldigt trygga ut och var istället nära 1-3, men matchen slutade 1-2. Leverkusen mäktade inte med ett enda skott på mål i hela den andra halvleken.

Statistik från matchen:
60-40 % bollinnehav
0.71-0.45 xG
7-10 skott
6-4 hörnor

Vi vann inte alla matcher med Xabi Alonso, men i princip i varenda match hade vi ett xG på runt 2 eller mer. Offensiven, chansskapandet och forceringarna under spanjoren var brutala. Det här var något helt annat, det här var ingenting, det var nästan patetiskt. Hatet och besvikelsen från fansen var inte nådigt på sociala medier efter matchen och det mesta riktades såklart mot Erik Ten Hag. Han behöver ju uträtta rätt mycket för att bli från hatet och kan såklart då inte börja såhär. Till hans försvar var det en premiär, hans första match i Bundesliga, ett helt nytt lag och ett motståndarlag som var klart bättre än man hade förväntat sig. Till hans och den sportsliga ledningens försvar fanns heller inte förväntade startspelare som Loic Badé, Malik Tillman och Exequiel Palacios tillgängliga för spel pga skador. Simon Rolfes har också uttryckt att minst en spelare till kommer värvas in och att ingen mer ska lämna, men vi får väl se.

Nästa match är borta mot Werder Bremen, nästa lördag, samma tid som nu, 15.30. Bremen som åkte på en tung smäll borta mot ett imponerande Frankfurt, torsk 4-1. Tills dess kanske vi har en ny höger wingback, en bättre central mittfältare och en bättre offensiv kreatör i alla fall, det behövs.