FEWL
2013-02-11 14:51
Paul Kemeny om engelsk fotboll: Utländska ägare ger framgång. Men till vilket pris?
Paul Kemeny
Av de 44 lag som spelar i Premier League och the Championship har hälften utländska ägare. Bra eller dåligt, för många lag har de i alla fall inneburit en resultatmässig succé, och det är bara att konstatera att varken Chelsea eller Manchester City hade varit där de är idag utan de finansiella muskler som klubbarna fått på köpet.
I städer som Cardiff, Hull, Leicester och Watford har man tack vare utländska investerare fått ett lag som ligger i toppen av the Championship, och med lite tur kommer tre av dessa lag vara med och dela på det nya tv-avtalet nästa säsong, praktiskt nog.
Men allt har ett pris, och man kan diskutera vad som är okej och inte med att låta någon som visserligen har mycket pengar men som också har ett egenintresse i att tjäna pengar ta över klubbarna som så länge kanske haft en betydande roll för det lokala samhället.
Cardiffs malaysiska ägare struntade i klubbens historia och ändrade om klubbens färger från blått till rött. Men laget ligger bäst till i ligan och kommer, om det inte skär sig totalt, spela i Premier League nästa säsong. Watfords italienska ägare struntade i klubbens tradition att bedriva en lyckosam akademi och fostra spelare från närområdet. Men laget ligger trea i ligan, har bäst form i serien och kan mycket väl spela i Premier League nästa säsong. Så vad ska man klaga på?
Don’t get me wrong, jag håller själv på klubben och vill såklart att vi ska spela i den absolut bästa ligan, men det är inte längre den klubb jag känner och har vuxit upp med. Det känns som fler och fler fans inte längre har kvar samma emotionella band till klubben
Manchester United må vara en av Englands, och världens, bästa klubbar, och de är fortfarande framgångsrika trots att de amerikanska ägarna Glazer försatt klubbens med en gigantisk skuld, sålt ut varumärket och missar aldrig chansen att tjäna lite extra pengar på fansens bekonstnad.
Du har Blackburn och Nottingham, och för den delen Chelsea, som omsätter tränare på löpande band, med enda skillnaden att Roman Abramovich faktiskt vunnit titlar. Men i både Forest och i Venkys Rovers visar det på en respektlöshet och okunskap mot spelat på sättet de bedriver sina affärer på.
Engelsk fotboll har ett ovanligt starkt marknadsvärde och kommer så länge det har det attrahera folk från hela världen. En önskan är väl att man fortfarande tar tillvara på klubbarnas historia och tradition och inte säljer ut varumärket. Faran ligger kanske i hur stort inflytande klubbarnas ägare kommer kunna ha i framtiden.
Den dagen premiärmatcherna spelas i Los Angeles, tiden för avspark anpassas efter Asiens vakna timmar, man stänger ligan, inför red line offside och lägger in ett slutspelsträd, ja då hoppas jag det känns roligare att spela golf.
I städer som Cardiff, Hull, Leicester och Watford har man tack vare utländska investerare fått ett lag som ligger i toppen av the Championship, och med lite tur kommer tre av dessa lag vara med och dela på det nya tv-avtalet nästa säsong, praktiskt nog.
Men allt har ett pris, och man kan diskutera vad som är okej och inte med att låta någon som visserligen har mycket pengar men som också har ett egenintresse i att tjäna pengar ta över klubbarna som så länge kanske haft en betydande roll för det lokala samhället.
Cardiffs malaysiska ägare struntade i klubbens historia och ändrade om klubbens färger från blått till rött. Men laget ligger bäst till i ligan och kommer, om det inte skär sig totalt, spela i Premier League nästa säsong. Watfords italienska ägare struntade i klubbens tradition att bedriva en lyckosam akademi och fostra spelare från närområdet. Men laget ligger trea i ligan, har bäst form i serien och kan mycket väl spela i Premier League nästa säsong. Så vad ska man klaga på?
Don’t get me wrong, jag håller själv på klubben och vill såklart att vi ska spela i den absolut bästa ligan, men det är inte längre den klubb jag känner och har vuxit upp med. Det känns som fler och fler fans inte längre har kvar samma emotionella band till klubben
Manchester United må vara en av Englands, och världens, bästa klubbar, och de är fortfarande framgångsrika trots att de amerikanska ägarna Glazer försatt klubbens med en gigantisk skuld, sålt ut varumärket och missar aldrig chansen att tjäna lite extra pengar på fansens bekonstnad.
Du har Blackburn och Nottingham, och för den delen Chelsea, som omsätter tränare på löpande band, med enda skillnaden att Roman Abramovich faktiskt vunnit titlar. Men i både Forest och i Venkys Rovers visar det på en respektlöshet och okunskap mot spelat på sättet de bedriver sina affärer på.
Engelsk fotboll har ett ovanligt starkt marknadsvärde och kommer så länge det har det attrahera folk från hela världen. En önskan är väl att man fortfarande tar tillvara på klubbarnas historia och tradition och inte säljer ut varumärket. Faran ligger kanske i hur stort inflytande klubbarnas ägare kommer kunna ha i framtiden.
Den dagen premiärmatcherna spelas i Los Angeles, tiden för avspark anpassas efter Asiens vakna timmar, man stänger ligan, inför red line offside och lägger in ett slutspelsträd, ja då hoppas jag det känns roligare att spela golf.
