Valencia
2025-04-16 12:50
Valencia CF - a mitad de semana: Vad håller Corberan på att göra?
Niklas Hermansson
Det är äntligen onsdag igen, och en mitt-i-veckan-rapport med Valencia är tillbaka! Ambitionen idag att kort sammanfatta helgens seger mot Sevilla, gå genom de senaste nyheterna och skvallret från La Capital del Turia samt blicka framåt mot helgens stundande match i La Liga.
Häng med!
Helgen som gick
Att prata om total förvandling är inte längre tillräckligt starka ord. Det som hänt sen Carlos Corberan klev in i Valencia CF på juldagen 2024, tog över ett lag i fritt fall, ett lag som dunderjumbon i La Liga, som presterat den sämsta höstsäsongen någonsin i klubbens historia och där allt pekade mot att våren 2025 var våren när Valencia föll genom helt och ramlade ner i Segunda – det som hänt sen dess, är värt ett bragdguld och all vår respekt. Man ska vara försiktigt med stora ord och historiska jämförelser allt för tidigt, men det som Corberan är på väg att göra under våren här är i min bok likvärdigt med vad exempelvis en gammal favorit som Rafa Benitez gjorde våren 2004. Man kommer inte vinna nån titel i vår – men man kanske gör klubben Valencia CF än en större gärning genom att inte bara rädda kvar laget i La Liga utan samtidigt ingjuta lite nytt hopp och mod i massorna och upprätthålla hedern för klubbmärket.
Om någon sagt för ett tag sedan att den gångna veckan med match mot Real Madrid på Bernabeu och sen Sevilla på Mestalla skulle 6 poäng, så hade nog de flesta av oss tänkt att den där personen är antingen inte riktigt klok eller på lyset. Men så blev fallet. Bragden från Santiago Bernabeu följdes upp av en ny tung och viktig tre poängare i hemmamöte med Sevilla.
Jag ska inte ropa hej och säga att kontraktet är säkrat – men hej, kontraktet är nog säkrat nu va? Samtidigt så ska vi såklart inte få hybris och börja prata om att avståndet upp till Europaplatser plötsligt ser frestande nära ut och med nuvarande form så kanske det finns en möjlighet. Men å andra sidan är det ju svårt att låta bli och svårt att inte ryckas med i den här euforin som just nu råder – än mer efter den minst sagt miserabla hösten och vintern där ångesten över att åka ur La Liga har legat över en som en våt, tung muleta. Men den här tjuren var inte utdömd, den reste sig på nio och med Corberan vid rodret så är det ett helt annat lag vi fått se.
Om allting talade emot Valencia mot Real Madrid – där ligans bästa hemmalag mötte ligans sämsta bortalag, där ett titeltörstande hemmalag med 75 382 fans i ryggen mot ett bottenkrigande bortalag med 150 tappra supportrar inklämda högt uppe i ena hörnet, ett lag med värde på ca 3 miljarder i startelvan och ytterligare 1,2 miljarder kastas in från bänken mot ett lag som mest består av egna produkter eller spelare på lån, där din kapten och ytterligare två startspelare saknas på grund av avstängning - men om du trots allt detta gick ut med tron på att man kunde vinna denna matchen – ja då får man ändå säga att förutsättningarna på Mestalla i helgen var lite annorlunda. Det var ett Valencia i fin form med sex raka matcher utan förlust mot ett Sevilla med minst sagt dalande kurva och tre raka förluster i bagaget. Ett Valencia med spikrak kurva uppåt som tagit placeringar varje omgång i tabellen senaste månaden, mot ett Sevilla som vid förlust på Mestalla faktiskt skulle pASSEras av just krislaget Valencia i tabellen.
Matchen i sig då? Ja det var 8 år sen Valencia besegrat Sevilla hemma på Mestalla och inledningen av matchen kändes aningen avvaktande från hemmalaget. Sevilla fick till ett pressat avslut från distans där Mamardashvili fick visa sin klass tidigt. Drama utspelade sig tidigt när Sevilla fick straff i den 19:e minuten efter att Jose Gaya ansågs ha gjort ner Peque. Men efter en lång VAR-granskning så togs straffen bort då man såg att Gaya faktiskt var på bollen först. Vilket kändes korrekt efter reprisbilderna. Men Valencia vaknade inte helt av detta utan det var Sevilla som dikterade villkoren, dominerade matchbilden i första halvlek stora stunder – hade ett mål bortdömt efter hörna där det ansågs att bollen varit över kortlinjen när den slogs in – något som däremot var lurigt att se på reprisbilderna. I denna sekvens var Mamardashvili helt ute och hängde tvätt och räddades av linjemannen. Sevilla fortsatt att skapa lägen men Big Mama revanscherade sig. Valencia bästa möjlighet kom i den 36:e minuten efter ett flygande anfall på högerkanten där första en Sevilla försvarare styr bollen i ribban, sen får Valencia både ett och två lägen på returen och det är otroligt att bollen inte hamnar i mål i denna sitaution, men matchen såg ut att gå mot pausvila med 0-0 på tavlan.
Men så precis innan pausvilan, blixtrade han till – Mestallas kelgris och vårt stora framtidshopp, spelaren som varit det kanske tydligaste visuella exemplet av Corberans vändning med Valencia denna vår – Javi Guerra. Ett fint anfall hela vägen, Guerra blir frispelad men halkar till, och halvliggande trycker han upp bollen i bortre krysset. Klockan på 45+3 minuter och Mestalla exploderar. Ett minst sagt psykologiskt viktigt mål för Valencia och lika tungt för Sevilla som gör en bra först halvlek.
Andra halvlek + 3 minuter och Javi Guerra är oerhört nära att dubbla sin målskörd och Valencias ledning med ett hårt avslut som tar i ribbans nederkant och studsar ut. Men det kändes direkt att Valencia fått energi av sin avslutning av första halvlek och Sevilla lite mer började vika ner sig. När man skapar några kvitteringslägen är det ofta från distans och då är Mamardashvili där och sträcker ut. Men det känns i ärlighetens namn närmare 2-0 än 1-1 i andra halvlek, där såväl Hugo Duro som Diego Lopez har ypperliga lägen att stänga denna tillställning. Avslutningen får aldrig något större drama där Sevillas push uteblir och känns energilös – Valencias enda lilla smolk denna kvällen är väl att man hade lite flyt första halvtimmen där man inte var på tårna och att man sen i andra halvlek inte stängde matchen. Men tre tunga poäng, tre i slutändan rättvisa poäng i en match där de båda målvakterna nog kvitterar ut högst betyg av alla spelare på planen.
Om vi ska ägna några ord och ett litet sidosteg om Sevilla - så är det ett lag som lite i skymundan av Valencias minst sagt tragiska öde – inte heller mår särskilt bra just nu, och har inte gjort på ett tag. För några år var det Sevilla och Valencia som ofta kampades om att vara det fjärde eller tredje laget i La Liga bakom de stora. Så är det inte längre, för Valencia går det att peka på intåget av Peter Lim som den stora anledningen, den minst sagt labila ägarens snabba svängningar och nedmontering av Valencia CF som istället för en kandidat om titlar och CL-spel varje år istället i bästa fall får en lugn säsong i mellanmjölkens land. För Sevilla är det, åtminstone utifrån svårare att sätt fingret på det. Såklart att Monchi som sportdirektör är det uppenbara, han försvann, kom tillbaka och försvann igen – och var så mycket mer än sportchef för Sevilla. Pandemin, missade Europaspel och så var man inne i en negativ spiral inte minst ekonomiskt sett, nu med skulder en bra bit över 3 miljarder kronor. Victor Orta har inte fått någon lätt start eller enkla förutsättningar – bara i somras försvann 14 spelare och det var nästa ett helt nytt lag att bygga, utan ekonomiska förutsättningar. Sex av tio nyförvärv kom gratis och inför säsongens sades det att Sevillas lönetak var det lägsta av alla i La Liga. Inte heller hjälper det såklart att ha många tränare på lönelistan – när Joaquim Caparros kom tillbaka för en fjärde stint under söndagen och förlusten mot Valencia blev Xavier Garcia Pimientas sista chans vid rodret, var det Sevillas åttonde tränare över tre säsonger. Till och med värre tränarcirkus än i Valencia. Då är det ändå en hel del tunga namn man haft de senaste åren som inte lyckats: Lopetegui, Sampaoli, Mendilibar, Quique Sanchez Flores och Diego Alonso för att nämna några. Nu är man på plats 14 och har ”bara” sju poäng ner till strecket med fyra raka förluster och ett självförtroende som är borta med den andalusiska vinden. Det är en tuff utmaning Caparros har framför sig denna våren, med alla lag under sig som slagits med näbbar och klor hela året för att kravla sig upp i tabellen men Sevilla nog är mest chockade att ligga här nere och inte kriga kring strecken högre upp i tabellen.
*****
Nyhetssvepet
- Mamardashvili har nu gjort 127 matcher i Valenciatröjan, detta placerar honom på topp 10 listan över målvakter i klubben i sin fjärde säsong. Toppar listan gör El Dragon Canizarez med 416 matcher över sina tio säsonger och med åtta titlar. Strax utanför topp 10 på elfte plats finns Jaume Domenech med 122 matcher – så alltså inte omöjligt att El Gato passerar Mamardashvili som mest troligt gör sina sista matcher i Valenciatröjan under våren.
- Ryktet om Cristiano Ronaldos projekt och framtid i Valencia fortsätter det skvallras omkring. Det senaste nu är att man försöker knyta till sig Mateu Alemany som sportchef och Pablo Aimar på något sätt knuten till tränarstaben. Hur mycket sanningshalt som finns i dessa rykten eller kring projektet är väldigt oklart.
- Carlos Corberan har spännt bågen litegrann inför avslutning och lovat att truppens nya målsättningar nu är att komma inom topp tio i tabellen och alltså vara på övre halvan, samtidigt som man vill jaga poängskörden från ifjol – 49 poäng ifjol räckte till en 9:e plats och var i slutändan 7 poäng från Europa. Med åtta omgångar kvar har Valencia nu 37 poäng – behöver alltså ytterligare tolv poäng, och i dagsläget är det 6 poäng upp till sjundeplatsen som lär innebära Conference League.
- Skönt citat från krönikör kring Valencia CF: ”Helgens seger mot Sevilla gör att jag för första gången denna säsongen kan sluta att följa Valladolids, Leganes, Alaves och Las Palmas matcher med stor ångest.”
*****
Helgen som kommer
Valencia gästar Rayo Vallencano på lördag i La Ligas 32:a omgång på Vallecas där Los Che ifjol bärgade tre poäng efter mål av Canos. Statistiken annars på Vallecas lagen emellan efter 21 möten är vars 8 segrar och 5 kryss. Så alltså öppet statistiskt sett för en oviss historia.
Rayo kommer till matchen med tveksam form och enbart en seger på sina åtta senaste matcher och två raka förluster i ligaspelet. Det har gjort att man tappat mark i sin kamp för Europaplatser och inför helgens möte är parkerar man på 10:e plats med 40 poäng – och där alltså Valencia vid seger skulle passera även Rayo i tabellen.
Valencia då å sin sida kommer ju med en hysterisk form och obesegrade i sju matcher och tre raka segrar och med ett skadläge som ser allt bättre ut vilket såklart stärkt konkurrenssituationen i truppen också. Det blir intressant att se om Corberan vågar testa köra med två nior mot Rayo eller fortsätter med en utpräglad nia och sen mer en Almeida-roll strax bakom. Konkurrensen är som sagt just nu väldigt tuff i Valencia och mot Sevilla tex så fick varken hjälten från Real Madrid matchen Hugo Duro chansen från start – inte heller kaptenen då och målskytten Diakhaby. Detta ser jag som en styrka för våren att bredden finns och även att det finns alternativ för att förändra matchbilder eller få in ny energi från bänken.
Avspark påskaftons matiné klockan 14.00
Häng med!
Helgen som gick
Att prata om total förvandling är inte längre tillräckligt starka ord. Det som hänt sen Carlos Corberan klev in i Valencia CF på juldagen 2024, tog över ett lag i fritt fall, ett lag som dunderjumbon i La Liga, som presterat den sämsta höstsäsongen någonsin i klubbens historia och där allt pekade mot att våren 2025 var våren när Valencia föll genom helt och ramlade ner i Segunda – det som hänt sen dess, är värt ett bragdguld och all vår respekt. Man ska vara försiktigt med stora ord och historiska jämförelser allt för tidigt, men det som Corberan är på väg att göra under våren här är i min bok likvärdigt med vad exempelvis en gammal favorit som Rafa Benitez gjorde våren 2004. Man kommer inte vinna nån titel i vår – men man kanske gör klubben Valencia CF än en större gärning genom att inte bara rädda kvar laget i La Liga utan samtidigt ingjuta lite nytt hopp och mod i massorna och upprätthålla hedern för klubbmärket.
Om någon sagt för ett tag sedan att den gångna veckan med match mot Real Madrid på Bernabeu och sen Sevilla på Mestalla skulle 6 poäng, så hade nog de flesta av oss tänkt att den där personen är antingen inte riktigt klok eller på lyset. Men så blev fallet. Bragden från Santiago Bernabeu följdes upp av en ny tung och viktig tre poängare i hemmamöte med Sevilla.
Jag ska inte ropa hej och säga att kontraktet är säkrat – men hej, kontraktet är nog säkrat nu va? Samtidigt så ska vi såklart inte få hybris och börja prata om att avståndet upp till Europaplatser plötsligt ser frestande nära ut och med nuvarande form så kanske det finns en möjlighet. Men å andra sidan är det ju svårt att låta bli och svårt att inte ryckas med i den här euforin som just nu råder – än mer efter den minst sagt miserabla hösten och vintern där ångesten över att åka ur La Liga har legat över en som en våt, tung muleta. Men den här tjuren var inte utdömd, den reste sig på nio och med Corberan vid rodret så är det ett helt annat lag vi fått se.
Om allting talade emot Valencia mot Real Madrid – där ligans bästa hemmalag mötte ligans sämsta bortalag, där ett titeltörstande hemmalag med 75 382 fans i ryggen mot ett bottenkrigande bortalag med 150 tappra supportrar inklämda högt uppe i ena hörnet, ett lag med värde på ca 3 miljarder i startelvan och ytterligare 1,2 miljarder kastas in från bänken mot ett lag som mest består av egna produkter eller spelare på lån, där din kapten och ytterligare två startspelare saknas på grund av avstängning - men om du trots allt detta gick ut med tron på att man kunde vinna denna matchen – ja då får man ändå säga att förutsättningarna på Mestalla i helgen var lite annorlunda. Det var ett Valencia i fin form med sex raka matcher utan förlust mot ett Sevilla med minst sagt dalande kurva och tre raka förluster i bagaget. Ett Valencia med spikrak kurva uppåt som tagit placeringar varje omgång i tabellen senaste månaden, mot ett Sevilla som vid förlust på Mestalla faktiskt skulle pASSEras av just krislaget Valencia i tabellen.
Matchen i sig då? Ja det var 8 år sen Valencia besegrat Sevilla hemma på Mestalla och inledningen av matchen kändes aningen avvaktande från hemmalaget. Sevilla fick till ett pressat avslut från distans där Mamardashvili fick visa sin klass tidigt. Drama utspelade sig tidigt när Sevilla fick straff i den 19:e minuten efter att Jose Gaya ansågs ha gjort ner Peque. Men efter en lång VAR-granskning så togs straffen bort då man såg att Gaya faktiskt var på bollen först. Vilket kändes korrekt efter reprisbilderna. Men Valencia vaknade inte helt av detta utan det var Sevilla som dikterade villkoren, dominerade matchbilden i första halvlek stora stunder – hade ett mål bortdömt efter hörna där det ansågs att bollen varit över kortlinjen när den slogs in – något som däremot var lurigt att se på reprisbilderna. I denna sekvens var Mamardashvili helt ute och hängde tvätt och räddades av linjemannen. Sevilla fortsatt att skapa lägen men Big Mama revanscherade sig. Valencia bästa möjlighet kom i den 36:e minuten efter ett flygande anfall på högerkanten där första en Sevilla försvarare styr bollen i ribban, sen får Valencia både ett och två lägen på returen och det är otroligt att bollen inte hamnar i mål i denna sitaution, men matchen såg ut att gå mot pausvila med 0-0 på tavlan.
Men så precis innan pausvilan, blixtrade han till – Mestallas kelgris och vårt stora framtidshopp, spelaren som varit det kanske tydligaste visuella exemplet av Corberans vändning med Valencia denna vår – Javi Guerra. Ett fint anfall hela vägen, Guerra blir frispelad men halkar till, och halvliggande trycker han upp bollen i bortre krysset. Klockan på 45+3 minuter och Mestalla exploderar. Ett minst sagt psykologiskt viktigt mål för Valencia och lika tungt för Sevilla som gör en bra först halvlek.
Andra halvlek + 3 minuter och Javi Guerra är oerhört nära att dubbla sin målskörd och Valencias ledning med ett hårt avslut som tar i ribbans nederkant och studsar ut. Men det kändes direkt att Valencia fått energi av sin avslutning av första halvlek och Sevilla lite mer började vika ner sig. När man skapar några kvitteringslägen är det ofta från distans och då är Mamardashvili där och sträcker ut. Men det känns i ärlighetens namn närmare 2-0 än 1-1 i andra halvlek, där såväl Hugo Duro som Diego Lopez har ypperliga lägen att stänga denna tillställning. Avslutningen får aldrig något större drama där Sevillas push uteblir och känns energilös – Valencias enda lilla smolk denna kvällen är väl att man hade lite flyt första halvtimmen där man inte var på tårna och att man sen i andra halvlek inte stängde matchen. Men tre tunga poäng, tre i slutändan rättvisa poäng i en match där de båda målvakterna nog kvitterar ut högst betyg av alla spelare på planen.
Om vi ska ägna några ord och ett litet sidosteg om Sevilla - så är det ett lag som lite i skymundan av Valencias minst sagt tragiska öde – inte heller mår särskilt bra just nu, och har inte gjort på ett tag. För några år var det Sevilla och Valencia som ofta kampades om att vara det fjärde eller tredje laget i La Liga bakom de stora. Så är det inte längre, för Valencia går det att peka på intåget av Peter Lim som den stora anledningen, den minst sagt labila ägarens snabba svängningar och nedmontering av Valencia CF som istället för en kandidat om titlar och CL-spel varje år istället i bästa fall får en lugn säsong i mellanmjölkens land. För Sevilla är det, åtminstone utifrån svårare att sätt fingret på det. Såklart att Monchi som sportdirektör är det uppenbara, han försvann, kom tillbaka och försvann igen – och var så mycket mer än sportchef för Sevilla. Pandemin, missade Europaspel och så var man inne i en negativ spiral inte minst ekonomiskt sett, nu med skulder en bra bit över 3 miljarder kronor. Victor Orta har inte fått någon lätt start eller enkla förutsättningar – bara i somras försvann 14 spelare och det var nästa ett helt nytt lag att bygga, utan ekonomiska förutsättningar. Sex av tio nyförvärv kom gratis och inför säsongens sades det att Sevillas lönetak var det lägsta av alla i La Liga. Inte heller hjälper det såklart att ha många tränare på lönelistan – när Joaquim Caparros kom tillbaka för en fjärde stint under söndagen och förlusten mot Valencia blev Xavier Garcia Pimientas sista chans vid rodret, var det Sevillas åttonde tränare över tre säsonger. Till och med värre tränarcirkus än i Valencia. Då är det ändå en hel del tunga namn man haft de senaste åren som inte lyckats: Lopetegui, Sampaoli, Mendilibar, Quique Sanchez Flores och Diego Alonso för att nämna några. Nu är man på plats 14 och har ”bara” sju poäng ner till strecket med fyra raka förluster och ett självförtroende som är borta med den andalusiska vinden. Det är en tuff utmaning Caparros har framför sig denna våren, med alla lag under sig som slagits med näbbar och klor hela året för att kravla sig upp i tabellen men Sevilla nog är mest chockade att ligga här nere och inte kriga kring strecken högre upp i tabellen.
*****
Nyhetssvepet
- Mamardashvili har nu gjort 127 matcher i Valenciatröjan, detta placerar honom på topp 10 listan över målvakter i klubben i sin fjärde säsong. Toppar listan gör El Dragon Canizarez med 416 matcher över sina tio säsonger och med åtta titlar. Strax utanför topp 10 på elfte plats finns Jaume Domenech med 122 matcher – så alltså inte omöjligt att El Gato passerar Mamardashvili som mest troligt gör sina sista matcher i Valenciatröjan under våren.
- Ryktet om Cristiano Ronaldos projekt och framtid i Valencia fortsätter det skvallras omkring. Det senaste nu är att man försöker knyta till sig Mateu Alemany som sportchef och Pablo Aimar på något sätt knuten till tränarstaben. Hur mycket sanningshalt som finns i dessa rykten eller kring projektet är väldigt oklart.
- Carlos Corberan har spännt bågen litegrann inför avslutning och lovat att truppens nya målsättningar nu är att komma inom topp tio i tabellen och alltså vara på övre halvan, samtidigt som man vill jaga poängskörden från ifjol – 49 poäng ifjol räckte till en 9:e plats och var i slutändan 7 poäng från Europa. Med åtta omgångar kvar har Valencia nu 37 poäng – behöver alltså ytterligare tolv poäng, och i dagsläget är det 6 poäng upp till sjundeplatsen som lär innebära Conference League.
- Skönt citat från krönikör kring Valencia CF: ”Helgens seger mot Sevilla gör att jag för första gången denna säsongen kan sluta att följa Valladolids, Leganes, Alaves och Las Palmas matcher med stor ångest.”
*****
Helgen som kommer
Valencia gästar Rayo Vallencano på lördag i La Ligas 32:a omgång på Vallecas där Los Che ifjol bärgade tre poäng efter mål av Canos. Statistiken annars på Vallecas lagen emellan efter 21 möten är vars 8 segrar och 5 kryss. Så alltså öppet statistiskt sett för en oviss historia.
Rayo kommer till matchen med tveksam form och enbart en seger på sina åtta senaste matcher och två raka förluster i ligaspelet. Det har gjort att man tappat mark i sin kamp för Europaplatser och inför helgens möte är parkerar man på 10:e plats med 40 poäng – och där alltså Valencia vid seger skulle passera även Rayo i tabellen.
Valencia då å sin sida kommer ju med en hysterisk form och obesegrade i sju matcher och tre raka segrar och med ett skadläge som ser allt bättre ut vilket såklart stärkt konkurrenssituationen i truppen också. Det blir intressant att se om Corberan vågar testa köra med två nior mot Rayo eller fortsätter med en utpräglad nia och sen mer en Almeida-roll strax bakom. Konkurrensen är som sagt just nu väldigt tuff i Valencia och mot Sevilla tex så fick varken hjälten från Real Madrid matchen Hugo Duro chansen från start – inte heller kaptenen då och målskytten Diakhaby. Detta ser jag som en styrka för våren att bredden finns och även att det finns alternativ för att förändra matchbilder eller få in ny energi från bänken.
Avspark påskaftons matiné klockan 14.00
