Valencia
2025-04-09 17:10
Valencia CF - a mitad de semana: Bragden på Bernabeu!
Niklas Hermansson
Det är fanimej onsdag igen, och en mitt-i-veckan-rapport med Valencia är tillbaka! Ambitionen idag att kort sammanfatta landslagshelgen som har gått med fokus på våra valencianistas som representerat diverselandslaget, gå genom de senaste nyheterna och skvallret från La Capital del Turia samt blicka framåt mot helgens stundande återstart i La Liga.
Häng med!
Helgen som gick
Det är ganska så skön vecka att sitta vid tangentbordet och summera en match.
Real Madrid – Valencia CF 1-2
En match som man på förhand hade absolut noll, zero, nada förväntningar på, en match som det kändes att man också inför hade halv-vaskat litegrann genom att ta sena gula kort i förra omgången och få avstängningar på startspelare och till viss del nyckelspelare som Gaya, Folquier och Luis Roja. En match där Max Aarons startade (hans två tidigare framträdanden har varit i 0-5 och 1-7 matcherna mot Barcelona), en match där Real Madrid i en tuff period verkligen hade kniven mot strupen för att haka på i racet om ligatiteln. Och dessutom när inledningen blir precis den som vi vant oss vid på Bernabeu – hemmalaget får en straff som inte existerar efter VAR-granskning. Asi asi – asi gana Real Madrid ekade både på bortasektionen och i mitt huvud. Men fram kliver Mamardashvili som efter en tung period börjat hitta fjolårsformen, går fram och psykar Vinicius med ett bet – kniper straffen relativt enkelt och något slags momentum svänger och kanske börjar Valencia-spelarna här att tro på detta här.
Sen det poetiskt vackra när Capitano Diakhaby distinkt nickar in 0-1 och tystar hela Bernabeu bara några minuter senare – samme Diakhaby som ådrogs sig en svår och visuellt horribel knäskada för ett år sen just i mötet med Real Madrid. Nu är han tillbaka – nu fick han kliva fram. Och så värd det där ögonblicket han är.
Några minuter senare blir Diakhaby tvåmålsskytt – dessvärre denna gången med ett välplacerat och ytterst tjusigt självmål. Men VAR griper in igen – och dömer bort målet, vad är det som händer? Florentino måste ha kokat på läktaren – det var ju inte så här det skulle vara den här kvällen.
0-1 i paus – och känslan är fortsatt att njuta av det så länge det varar. Dessvärre kommer väl Real att komma ut i andra halvlekoch göra processen kort mot ett decimerat och försvagat Valencia. När Vini, ständigt denne Vini i dessa möten, helt ostört får stöta in 1-1 på hörn bara 5 minuter in i andra halvlek känns det tungt. Ett onödigt mål att släppa in med slarvigt markeringsspel och precis den energin man inte ville ge hemmalaget eller hemmapubliken. Men det blir en rätt slätstruken andra halvlek – Real Madrid har mycket boll absolut, man skapar sina lägen och Big Mama gör en kanonmatch. Klockan tickar upp mot 90 minuter och nu börjar man tänka att – ja vad fan idag är vi i alla fall värda en poäng, håll ut! Så kommer klockan med 6 övertidsminuter och man undrar kort var nånstans man hittat 6 (!) övertidsminuter i denna halvleken?! Allt för att ge hemmalaget tid att göra sitt typiska segermål på övertid.
Men så istället, en sekvens av fullständig briljans med Fran Perez, Rafa Mir och Hugo Duro i huvudrollerna.
Se toco en Hugo Duro – Madrid-sonen får avgöra på övertid och det är 1-2 på tavlan. Chocken lägger sig över Bernabeu.
Men tro fan att det inte var över där – i sitt sista försök så får Rudiger ett öppet läge efter misslyckad offside-fälla och Mamardashvili får göra en sista stor räddning. Rädda tre tunga poäng med hem till Valencia och en stor skalp. Säsongens första bortaseger i en bortamatch där vi hade kalkylerat och budgeterat med absolut ingenting. Hela Europas sämsta bortalag kommer på besök, med decimerat lag och utan några förväntningar och lämnar huvudstaden med alla tre poängen.
Att få knäppa Real Madrid på näsan på Bernabeu – finns få saker i världen som är skönare än det.
Förra helgens mer krampartade och på många sätt viktigare seger hemma mot Mallorca, följdes upp av en ny tre poängare och nu har laget enbart en förlust på de nio senaste ligamatcherna. Läget och utvecklingen i tabellen är också otrolig. Från att ha varit hjälplös jumbo med 11 poäng när Corberan tog över till idag – 14:e plats och sex poäng ner till strecket och sju poäng upp till Europaplats. Under Corberans ledning är Valencia trea i tabellen under de 11 omgångarna. Galet. Men också så nödvändigt och otroligt förlösande.
*****
Nyhetssvepet
- Om vi börjar med en liten uppföljning av OPTAs statistikverktyg som tar fram sannolikheter – för några veckor sedan så var risken/sannolikheten för att Valencia skulle åka ur La Liga omkring 30%. Idag är det nere på 2,87% risk. En smått osannolik utveckling.
- Det är lite nyhetstorka i Valencia i veckan, mest fokus av förklarliga skäl på helgens sköna skalp i Madrid. Men igår noterade jag 15 års jubileum på ett av de större rånen av en domaren – Europa League semifinal mot Atletico Madrid returmöte, slutskedet av matchen och Zigic har i stort sett öppet läge att nicka Valencia till finalen. Försvarande spelare drar i tröjan för att hindra ZIgic, och inte ett sånt där lite försynt och osynligt drag i tröjan, man drar i sönder tröjan, det blottas ett stort hål på bröstet av tröjan. Zigic måste gå av planen för att få en ny tröja. Men domaren anser inte det är straff. Jag får fortfarande hög puls när jag tänker på det…
- Tre Valenciaspelare i veckans lag från omgången som gick – Mamardashvili, Diakhaby och Almeida. Extra skoj för Mama som fått revansch efter ett par svag matcher, Diakhaby som var tillbaka i startelvan och fick extra stort ansvar denna kväll med bindeln armen och svarade upp mer än väl och höll Mbappe och company i schakt och Andre Almeida som kanske även han börjar hitta formen igen och är ju i sina bästa stunder briljant.
- Succétränaren Carlos Corberan firades dessutom 42 årsdag i veckan och lokala blaskan Superdeporte passade på att göra en lista med ”10 saker du inte visste om Corberan”, den får plats i min lilla kolumn idag också:
1. Han studerade Idrottsvetenskap vid Universitat de València.
2. Han är mycket hängiven till Virgen de los Desamparados.
3. Han hade aldrig hållit en presskonferens på spanska innan han kom till Valencia CF.
4. Jürgen Klopp berömde honom offentligt och rekommenderade honom som tränare till lag i Bundesliga.
5. Han var ungdomsspelare i Valencia CF:s akademi, där han spelade målvakt.
6. Hans tränarkarriär började som assistent vid 23 års ålder i Villarreal C, där han avancerade till B-laget och tillbringade 10 månader i A-laget tillsammans med Juan Carlos Garrido.
7. Han har tränat i Saudiarabien, Cypern, England, Grekland och Spanien.
8. Han träffade sin fru under sin tid i Leeds, där hon arbetade som tolk.
9. Han har två söner, Marcos och Darío, båda födda i England.
10. UD Las Palmas var nära att värva honom i somras. *****
Helgen som kommer
Ny viktig match och ny stormatch när rivalen Sevilla kommer på besök på fredagskvällen till Mestalla. Ett Sevilla med ganska så usel form och tre raka förluster mot ett Valencia med minst sagt stigande formkurva och som mer kanske handlar om att studsa tillbaka på rätt sätt efter skrällen på Bernabeu och inte uppleva någon baksmälla eller hybris.
- Valencia har chansen att för första gången på tre år gå sex raka matcher utan förlust om man tar en poäng eller vinner mot Sevilla.
- Å andra sidan har Valencia inte besegrat Sevilla på Mestalla sedan säsongen 2017 – efter fyra kryss och två förluster de senaste åren sedan dess. Den senaste segern var den där magiska Guedes-kvällen när han satte två pytsar, varav det ena var ren och skär världsklass och Valencia vann med 4-0 efter övriga mål från Santi Mina och Simone Zaza. Får vi se något liknande nu?
- Valencia står inför matchen på 34 p och 14:e plats i tabellen medan Sevilla har 36 poäng och innehar 12:e platsen - ett intressant faktum som man inte kanske trodde var troligt bara för några veckor sedan är att vid hemmaseger på Mestalla så kommer Valencia även att pASSEra Sevilla i tabellen, idag på på 12:e plats.
- Det är inte fredagen den 13:e men likväl verkar fredagsmatcher passa Valencia illa den här säsongen – fem gånger tidigare har Valencia haft fredagsmatch, där man har fyra förluster och ett kryss. Dags med andra ord att bryta nästa negativa trend för Corberans trupper.
Avspark fredag 11/4 klockan 21.00 på Mestalla.
Häng med!
Helgen som gick
Det är ganska så skön vecka att sitta vid tangentbordet och summera en match.
Real Madrid – Valencia CF 1-2
En match som man på förhand hade absolut noll, zero, nada förväntningar på, en match som det kändes att man också inför hade halv-vaskat litegrann genom att ta sena gula kort i förra omgången och få avstängningar på startspelare och till viss del nyckelspelare som Gaya, Folquier och Luis Roja. En match där Max Aarons startade (hans två tidigare framträdanden har varit i 0-5 och 1-7 matcherna mot Barcelona), en match där Real Madrid i en tuff period verkligen hade kniven mot strupen för att haka på i racet om ligatiteln. Och dessutom när inledningen blir precis den som vi vant oss vid på Bernabeu – hemmalaget får en straff som inte existerar efter VAR-granskning. Asi asi – asi gana Real Madrid ekade både på bortasektionen och i mitt huvud. Men fram kliver Mamardashvili som efter en tung period börjat hitta fjolårsformen, går fram och psykar Vinicius med ett bet – kniper straffen relativt enkelt och något slags momentum svänger och kanske börjar Valencia-spelarna här att tro på detta här.
Sen det poetiskt vackra när Capitano Diakhaby distinkt nickar in 0-1 och tystar hela Bernabeu bara några minuter senare – samme Diakhaby som ådrogs sig en svår och visuellt horribel knäskada för ett år sen just i mötet med Real Madrid. Nu är han tillbaka – nu fick han kliva fram. Och så värd det där ögonblicket han är.
Några minuter senare blir Diakhaby tvåmålsskytt – dessvärre denna gången med ett välplacerat och ytterst tjusigt självmål. Men VAR griper in igen – och dömer bort målet, vad är det som händer? Florentino måste ha kokat på läktaren – det var ju inte så här det skulle vara den här kvällen.
0-1 i paus – och känslan är fortsatt att njuta av det så länge det varar. Dessvärre kommer väl Real att komma ut i andra halvlekoch göra processen kort mot ett decimerat och försvagat Valencia. När Vini, ständigt denne Vini i dessa möten, helt ostört får stöta in 1-1 på hörn bara 5 minuter in i andra halvlek känns det tungt. Ett onödigt mål att släppa in med slarvigt markeringsspel och precis den energin man inte ville ge hemmalaget eller hemmapubliken. Men det blir en rätt slätstruken andra halvlek – Real Madrid har mycket boll absolut, man skapar sina lägen och Big Mama gör en kanonmatch. Klockan tickar upp mot 90 minuter och nu börjar man tänka att – ja vad fan idag är vi i alla fall värda en poäng, håll ut! Så kommer klockan med 6 övertidsminuter och man undrar kort var nånstans man hittat 6 (!) övertidsminuter i denna halvleken?! Allt för att ge hemmalaget tid att göra sitt typiska segermål på övertid.
Men så istället, en sekvens av fullständig briljans med Fran Perez, Rafa Mir och Hugo Duro i huvudrollerna.
Se toco en Hugo Duro – Madrid-sonen får avgöra på övertid och det är 1-2 på tavlan. Chocken lägger sig över Bernabeu.
Men tro fan att det inte var över där – i sitt sista försök så får Rudiger ett öppet läge efter misslyckad offside-fälla och Mamardashvili får göra en sista stor räddning. Rädda tre tunga poäng med hem till Valencia och en stor skalp. Säsongens första bortaseger i en bortamatch där vi hade kalkylerat och budgeterat med absolut ingenting. Hela Europas sämsta bortalag kommer på besök, med decimerat lag och utan några förväntningar och lämnar huvudstaden med alla tre poängen.
Att få knäppa Real Madrid på näsan på Bernabeu – finns få saker i världen som är skönare än det.
Förra helgens mer krampartade och på många sätt viktigare seger hemma mot Mallorca, följdes upp av en ny tre poängare och nu har laget enbart en förlust på de nio senaste ligamatcherna. Läget och utvecklingen i tabellen är också otrolig. Från att ha varit hjälplös jumbo med 11 poäng när Corberan tog över till idag – 14:e plats och sex poäng ner till strecket och sju poäng upp till Europaplats. Under Corberans ledning är Valencia trea i tabellen under de 11 omgångarna. Galet. Men också så nödvändigt och otroligt förlösande.
*****
Nyhetssvepet
- Om vi börjar med en liten uppföljning av OPTAs statistikverktyg som tar fram sannolikheter – för några veckor sedan så var risken/sannolikheten för att Valencia skulle åka ur La Liga omkring 30%. Idag är det nere på 2,87% risk. En smått osannolik utveckling.
- Det är lite nyhetstorka i Valencia i veckan, mest fokus av förklarliga skäl på helgens sköna skalp i Madrid. Men igår noterade jag 15 års jubileum på ett av de större rånen av en domaren – Europa League semifinal mot Atletico Madrid returmöte, slutskedet av matchen och Zigic har i stort sett öppet läge att nicka Valencia till finalen. Försvarande spelare drar i tröjan för att hindra ZIgic, och inte ett sånt där lite försynt och osynligt drag i tröjan, man drar i sönder tröjan, det blottas ett stort hål på bröstet av tröjan. Zigic måste gå av planen för att få en ny tröja. Men domaren anser inte det är straff. Jag får fortfarande hög puls när jag tänker på det…
- Tre Valenciaspelare i veckans lag från omgången som gick – Mamardashvili, Diakhaby och Almeida. Extra skoj för Mama som fått revansch efter ett par svag matcher, Diakhaby som var tillbaka i startelvan och fick extra stort ansvar denna kväll med bindeln armen och svarade upp mer än väl och höll Mbappe och company i schakt och Andre Almeida som kanske även han börjar hitta formen igen och är ju i sina bästa stunder briljant.
- Succétränaren Carlos Corberan firades dessutom 42 årsdag i veckan och lokala blaskan Superdeporte passade på att göra en lista med ”10 saker du inte visste om Corberan”, den får plats i min lilla kolumn idag också:
1. Han studerade Idrottsvetenskap vid Universitat de València.
2. Han är mycket hängiven till Virgen de los Desamparados.
3. Han hade aldrig hållit en presskonferens på spanska innan han kom till Valencia CF.
4. Jürgen Klopp berömde honom offentligt och rekommenderade honom som tränare till lag i Bundesliga.
5. Han var ungdomsspelare i Valencia CF:s akademi, där han spelade målvakt.
6. Hans tränarkarriär började som assistent vid 23 års ålder i Villarreal C, där han avancerade till B-laget och tillbringade 10 månader i A-laget tillsammans med Juan Carlos Garrido.
7. Han har tränat i Saudiarabien, Cypern, England, Grekland och Spanien.
8. Han träffade sin fru under sin tid i Leeds, där hon arbetade som tolk.
9. Han har två söner, Marcos och Darío, båda födda i England.
10. UD Las Palmas var nära att värva honom i somras. *****
Helgen som kommer
Ny viktig match och ny stormatch när rivalen Sevilla kommer på besök på fredagskvällen till Mestalla. Ett Sevilla med ganska så usel form och tre raka förluster mot ett Valencia med minst sagt stigande formkurva och som mer kanske handlar om att studsa tillbaka på rätt sätt efter skrällen på Bernabeu och inte uppleva någon baksmälla eller hybris.
- Valencia har chansen att för första gången på tre år gå sex raka matcher utan förlust om man tar en poäng eller vinner mot Sevilla.
- Å andra sidan har Valencia inte besegrat Sevilla på Mestalla sedan säsongen 2017 – efter fyra kryss och två förluster de senaste åren sedan dess. Den senaste segern var den där magiska Guedes-kvällen när han satte två pytsar, varav det ena var ren och skär världsklass och Valencia vann med 4-0 efter övriga mål från Santi Mina och Simone Zaza. Får vi se något liknande nu?
- Valencia står inför matchen på 34 p och 14:e plats i tabellen medan Sevilla har 36 poäng och innehar 12:e platsen - ett intressant faktum som man inte kanske trodde var troligt bara för några veckor sedan är att vid hemmaseger på Mestalla så kommer Valencia även att pASSEra Sevilla i tabellen, idag på på 12:e plats.
- Det är inte fredagen den 13:e men likväl verkar fredagsmatcher passa Valencia illa den här säsongen – fem gånger tidigare har Valencia haft fredagsmatch, där man har fyra förluster och ett kryss. Dags med andra ord att bryta nästa negativa trend för Corberans trupper.
Avspark fredag 11/4 klockan 21.00 på Mestalla.
