Precis när det var som viktigast visade St. Pauli att de inte tänker lägga sig ner och dö trots en motig säsong. Derbysegern på Volksparkstadion mot HSV visar att våra brunvita pojkar fortsatt kan prestera när det gäller som mest. Och det var, åtminstone för mig, en skön påminnelse om att bollen fortsatt är rund (denna härliga kliché). För även om ett derby är ett derby med allt vad det innebär, så vågade jag innerst inne inte hoppas på någonting. Visst hade jag höstsäsongens 2-0-seger hemma på Millerntor i minnet, men skulle verkligen St. Pauli kunna kamma hem ytterligare en vinst mot storebror? Nja, jag hade mina tvivel.

Nu finns det inget skönare än att få sina tvivel tillbaka i nyllet som en svidande lusing. Och precis så var det i lördags. HSV öppnade matchen enligt devisen ”full fart framåt” och det var nog många Paulianer som satt där med andan i halsen och tänkte: ”Det här kan bara gå käpprätt åt helvete!” Men St. Pauli lyckades stå emot, och sen hände det som ofta händer i fotbollens underbara värld: det tillbakapressade laget får till en snabb spelvändning och så ligger bollen plötsligt där i mål. Definitivt inte rättvist, definitivt inte logiskt, men ändå…

Kombinationen Ryo Miyaichi och Henk Veerman och deras 1-0 fick de drygt 5 500 St. Pauli-fansen på plats att tokvråla rakt ut i luften. Ett befriande tjut som letade sig hela vägen till stadsdelarna St. Pauli, Altona och Sternschanze och som sa: ”Vi ger ta mig fan aldrig upp!”

Nio minuter senare kan Matt Penney klämma in 2-0, och till skillnad från så många andra gånger under säsongen lyckas ett hårt kämpande och för en gångs skull välorganiserat St. Pauli hålla tätt bakåt resten av matchen. När domare Manuel Gräfe slutligen sätter pipan till mun och blåser av matchen inför de 57 000 åskådarna på plats står det fortsatt 0-2 på resultattavlan.

Glädjen vill inte riktigt ta slut, och festen efteråt blir därefter. Ok, visst var det en del stök på läktarna (där en del av St. Paulis fans var tämligen aktiva). Visst var det en del stök såväl innan som efter match (där en del av St. Paulis fans var tämligen aktiva). Men, men… En sådan här dag (och kanske egentligen vilken dag som helst) måste glädjen övertrumfa våldet.

I tabellen ser det fortsatt ut som det gör. Men låt oss njuta av den här segern ett litet tag till. Och låt oss hoppas att våra brunvita gossar visar samma geist och glöd på söndag när Osnabrück gästar Millerntor. För kontraktet måste säkras. Resan fortsätter.

Forza St. Pauli!