Det är inga drömförutsättningar i Villarreal idag. Regnet fullkomligt öser ner, och planen ser inte speciellt trevlig ut. Sevilla, som nu i veckan slog ut just Villareal ur Europa League, börjar matchen bäst. Taktiken med långa bollar mot Bacca och Iborra leder vid vissa tillfällen till en del ganska vassa chanser, där den förstnämnda är nära att hamna i målprotokollet, men avsluten håller inte önskad kvalité.

Ju längre halvleken lider, desto mer tar Villarreal över spelet. Gerard Moreno, Giovanni Dos Santos, och även brodern Jonathan kommer till riktigt fina lägen, men Sevilla kommer undan. En gång är det Pareja som rensar ett skott på mållinjen, en annan är det ribban som kommer till undsättning. I övrigt bildar Sevilla-spelarna en sorts mur mot slutet av halvleken, som med hjälp av diverse olika kroppsdelar blockerar den ammunition som den gula ubåten hänsynslöst skickar.

Halvtidsvilan är gynnsam för Sevilla. Villarreal lyckas inte fortsätta på samma sätt som i första halvlek, och Sevilla hittar nya krafter. I en omställning som inleds med en passning ifrån Bacca till Diogo ger också matchens första mål. Diogo, som kanske inte är känd för sin intelligens på planen, överraskar hela Villarreals backlinje med att klacka bollen bakåt till Coke, som kyligt placerar in 0-1. Viktigt, men i ärlighetens namn inte speciellt rättvist.

Villarreal blir lite tagna på sängen av det insläppta målet, och lyckas inte skapa nämnvärt mycket i chansväg. Vietto kommer in med fart och fläkt, men inte ens han lyckas ge Villarreal sitt efterlängtade mål. Istället sätter Sevilla spiken i kista. Nyinbytte Banega lirar ut bollen till målskytten Coke, som med hjälp av ett Villarreal-huvud hittar fram med inlägget till Vitolo, som iskallt, men distinkt bredsidar in 0-2 på volley.

Under matchens sista 20 minuter står en vit buss parkerad på Sevillas planhalva. Villarreal kommer så nära som en stolpträff med bara några få minuter kvar att spela, men bollen vill inte in. Domaren blåser av matchen, och förkunnar att matchen slutar 0-2.