I alla svenska städer finns barn som upplever eller har upplevt något liknande. Alldeles nära radhusägare eller folk i flott inredda lägenheter. Samtidigt så långt borta. Ägnar vi ens en tanke åt dem? Det kan inte varit lätt för en egensinnig och temperamentsfull kille, varken i skolan eller pojklagen. Hemma var "idiot" och "dra åt helvete" vanligare fraser än "god morgon" eller "tack för maten". Det fanns ingen som riktigt trodde på Zlatan, trots fotbollstalangen och att han faktiskt var smart. Hemma var det ingen som tog honom till träningen. Han hade inte ens en cykel utan stal en, vilket sedan blev en vana. På stulna cyklar bar det alltså av till träningarna, 6 kilometer i mörker och rusk. I skolan var Zlatan stökig varvid en en extralärare införskaffades för att hindra bråk och andra tråkigheter. I pojklaget tröttnade föräldrarna på killen som dribblade istället för att passa och skrev på protestlistor. Hela tiden var det motstånd, från tidig ålder tills att Roland Andersson (sedermera assisterande förbundskapten) tog upp honom i Malmö FF:s A-lag då det vände.
Vi får sedan följa Zlatans väg. Från hur han slog sig in i Malmö, via landslagsdebuten till Ajax och alla övriga storklubbar han hunnit med. I alla klubbar, med undantag för landslagsdebuten, har det varit tuffa tag och attityd redan från början. Den tuffa uppväxten är säkert mycket av förklaringen till det. Vi kan ha blandade åsikter om beteendet men det har säkerligen varit nödvändigt för att nå dagens nivå. Bilden av Zlatan blir komplex. En långsint, temperamentsfull och kompromisslös kille. Tycker ibland han ältar struntsaker men uppskattar uppriktigheten. Utan omsvep beskriver han dumheter från ungdomen, slagsmål på träningar och tjuvknep vid förhandlingar. Som han själv berättar har det inte alltid varit en fin kille. Men bakom framgångarna, attittyden och alla fullsatta arenor skymtas den där lilla pojken från Rosengård. Det är något rörande över det.
Boken om Zlatan Ibrahimovic kommer bli en klassiker. Jag har läst många spelarbiografier, de flesta är rätt dåliga, några hyggliga men den här är briljant. Främst därför att det egentligen inte är en spelarbiografi utan en skildring av Sverige. En skildring av ett land där utanförskapet är påtagligt på sina håll men där vetskapen om det är obefintlig hos oss som inte drabbats. Det är också en berättelse som visar hur viktig idrotten kan vara för tjejer och killar som är på väg snett, en räddningsplanka helt enkelt. Zlatan lyfter också fram vikten av att få vara annorlunda, att det inte är fel. Jag rekommenderar alla lärare att läsa boken, alla talangfulla ungdomar och så de medelålders män som kallar Zlatan tattare. Boken skildrar en värld som för dessa gubbar är helt främmande, talanger bör läsa den så de förstår hur hård väg det är till toppen och lärarna kanske behöver bli lite bättre på att handskas med annorlunda elever?. Sedan så bör alla andra männiksor i vårt avlägsna land läsa den också, men det kanske ni gjort? Boken har ju gått åt som smör i solsken.
Vi får sedan följa Zlatans väg. Från hur han slog sig in i Malmö, via landslagsdebuten till Ajax och alla övriga storklubbar han hunnit med. I alla klubbar, med undantag för landslagsdebuten, har det varit tuffa tag och attityd redan från början. Den tuffa uppväxten är säkert mycket av förklaringen till det. Vi kan ha blandade åsikter om beteendet men det har säkerligen varit nödvändigt för att nå dagens nivå. Bilden av Zlatan blir komplex. En långsint, temperamentsfull och kompromisslös kille. Tycker ibland han ältar struntsaker men uppskattar uppriktigheten. Utan omsvep beskriver han dumheter från ungdomen, slagsmål på träningar och tjuvknep vid förhandlingar. Som han själv berättar har det inte alltid varit en fin kille. Men bakom framgångarna, attittyden och alla fullsatta arenor skymtas den där lilla pojken från Rosengård. Det är något rörande över det.
Boken om Zlatan Ibrahimovic kommer bli en klassiker. Jag har läst många spelarbiografier, de flesta är rätt dåliga, några hyggliga men den här är briljant. Främst därför att det egentligen inte är en spelarbiografi utan en skildring av Sverige. En skildring av ett land där utanförskapet är påtagligt på sina håll men där vetskapen om det är obefintlig hos oss som inte drabbats. Det är också en berättelse som visar hur viktig idrotten kan vara för tjejer och killar som är på väg snett, en räddningsplanka helt enkelt. Zlatan lyfter också fram vikten av att få vara annorlunda, att det inte är fel. Jag rekommenderar alla lärare att läsa boken, alla talangfulla ungdomar och så de medelålders män som kallar Zlatan tattare. Boken skildrar en värld som för dessa gubbar är helt främmande, talanger bör läsa den så de förstår hur hård väg det är till toppen och lärarna kanske behöver bli lite bättre på att handskas med annorlunda elever?. Sedan så bör alla andra männiksor i vårt avlägsna land läsa den också, men det kanske ni gjort? Boken har ju gått åt som smör i solsken.
I slutet av boken så berättar Zlatan om när han under en skadeperiod besöker Malmö. En kompis har skickat ett MMS på en bro i Rosengård som prytts med ett Zlatan-citat: "Du kan ta en kille från Rosengård men du kan inte ta Rosengård från en kille." Ibra beger sig dit i sällskap med sin rehabtränare. På platsen har det hänt mycket under hans uppväxt. Pappan blev misshandlad vid ett tillfälle och många gånger har en livrädd liten Zlatan, med bultande hjärta, sprungit hem och pASSErat här. Det var också alldeles i närheten av stället som han fick sina första fotbollsskor. Nu står alltså denna multimiljonär, mångfaldiga scudettovinnare och en av världens bästa spelare blickandes ut över sitt barndomskvarter. Den lilla pojken skymtas bakom den stora fotbollstjärnan igen. Vilken resa han gjort! Erkänner, med viss tvekan, att en och annan tår fälldes när jag läste slutet.
