Brynäs
2025-03-26 22:39
ALNER: Från kaos till kontroll – och tillbaka igen
Brynäs klev in Malmö Arena för andra gången med krav på revansch – men fick en mardrömsstart i kvartsfinal fyra. En stark andra period räckte inte när gamla misstag återigen blev för kostsamma.
Viktor Alner
viktor.alner@bettercollective.com
Twitter @ViktorAlner
Man trodde ändå. Efter senast. Efter den där dryga sortin i måndags, eller åtminstone hoppades, att Brynäs skulle kliva ut till kvällens kvartsfinal med skärpta blickar, vässade blad och en vilja som skulle eka längs sargerna. Men nej. Det blev något helt annat. Det blev en match vi helst bara vill glömma.
Redan tidigt i matchen kom det första stora misstaget. Charles D’astous, bakom eget mål, slår fram pucken rakt framför Erik Källgren. Där fanns Malmö som tackade och tog emot – och där for Axel Sundberg fram med 1–0 till hemmalaget.
Det dröjde inte länge innan nästa bakslag kom. Direkt efter tekning klev Malmös Lassi Thomson fram och drog iväg ett skott från offensiv blå. Källgren, felplacerad framför målet, hann inte med och 2–0 var ett faktum.
Det var ett Brynäs där ingenting stämde. Det checkades halvhjärtat, det saknades uppoffrande spel, passningarna satt inte, och markeringsmissarna avlöste varandra. Det såg ärligt talat ut som ett lag som inte var mentalt närvarande. Redan efter åtta minuter tvingades tränare Niklas Gällstedt ta en time out. Ett desperat försök att väcka laget – men det hjälpte inte.
Malmö fortsatte trycka på. En flipperpuck hamnade i Brynäszonen, och efter lite kaos i egen zon lyckades Söderström i Brynäs få ner pucken – rakt i famnen på en motståndare. Pucken letade sig vidare till Linus Ölund som dansade sig igenom och gjorde 3–0.
Det var inte bara en dålig start på kvällen – det är Brynäs sämsta inledning på hela säsongen. Och att det sker ikväll, i den fjärde kvartsfinalomgången...
Brynäs får ett powerplay. Jakob Silfverberg avlossar ett skott i exakt samma ögonblick som klockan slår 20:00. Det blir videogranskning – och till slut: mål. Ett reduceringsmål på tusendelsmarginalen.
Inför den andra perioden kliver Erik Källgren av, Ludvig Persson kommer in. Brynäs blir mer resoluta. Mer strukturerade. Mer... som ett lag. Det blir fart på omställningarna, spelarna börjar vinna närkamper, och det ser plötsligt ut som att det finns en gameplan.
Anton Rödin kommer fri. Söderström bombar från blå. Jordan Schroeder är där. 2–3. Trycket tilltar. Det är som att någon släppt lös vilddjuren. Brynäs har ett spelövertag man inte sett sedan vi befann oss i Gävle. De tuggar sig in i matchen – och det är nära, så nära.
Jack Kopacka är nästan helt fri. Christian Djoos skickar pucken djupt till Johan Larsson – som missar. Sådana lägen måste sitta. Ikväll missades det.
Med tio sekunder kvar av mittperioden forcerar Joona Ikonen fram fortare än någon Brynäsback, och det blir 4–2 till Malmö.
Och som om det inte räckte: ett högt inlägg från Teemu Kivihalme studsar på Tyler Vesel – och in. Ett icke-mål. En icke-chans. Ett hån mot allt vad rättvisa heter. Men så är hockey ibland.
Med elva minuter kvar kastar Brynäs allt framåt. Trycket är stenhårt. Kopacka träffar ramen. Schroeder är en puck ifrån hattrick. Silfverberg håller pucken djupt, Söderström skjuter gång på gång. Men det vill sig inte.
Och sen: 6–3 till Malmö.
Det finns någonting där. Det såg man i andra perioden. Det såg man i trycket, i desperationen, i det blixtrande övertaget. Men det räcker inte med glimtar. Inte nu. Inte när det är slutspel och allt står på spel. Det kräver ett fungerande spel i 60 minuter.
Brynäs måste bestämma sig. Ska det här bli en historisk säsong i grundserien som sedan rinner bort i misstag och missade möjligheter i slutspelet? Eller ska man resa sig nu på fredag, inför sin hemmapublik, och spela som ett vinnande lag igen?
Redan tidigt i matchen kom det första stora misstaget. Charles D’astous, bakom eget mål, slår fram pucken rakt framför Erik Källgren. Där fanns Malmö som tackade och tog emot – och där for Axel Sundberg fram med 1–0 till hemmalaget.
Det dröjde inte länge innan nästa bakslag kom. Direkt efter tekning klev Malmös Lassi Thomson fram och drog iväg ett skott från offensiv blå. Källgren, felplacerad framför målet, hann inte med och 2–0 var ett faktum.
Det var ett Brynäs där ingenting stämde. Det checkades halvhjärtat, det saknades uppoffrande spel, passningarna satt inte, och markeringsmissarna avlöste varandra. Det såg ärligt talat ut som ett lag som inte var mentalt närvarande. Redan efter åtta minuter tvingades tränare Niklas Gällstedt ta en time out. Ett desperat försök att väcka laget – men det hjälpte inte.
Malmö fortsatte trycka på. En flipperpuck hamnade i Brynäszonen, och efter lite kaos i egen zon lyckades Söderström i Brynäs få ner pucken – rakt i famnen på en motståndare. Pucken letade sig vidare till Linus Ölund som dansade sig igenom och gjorde 3–0.
Det var inte bara en dålig start på kvällen – det är Brynäs sämsta inledning på hela säsongen. Och att det sker ikväll, i den fjärde kvartsfinalomgången...
Brynäs får ett powerplay. Jakob Silfverberg avlossar ett skott i exakt samma ögonblick som klockan slår 20:00. Det blir videogranskning – och till slut: mål. Ett reduceringsmål på tusendelsmarginalen.
Inför den andra perioden kliver Erik Källgren av, Ludvig Persson kommer in. Brynäs blir mer resoluta. Mer strukturerade. Mer... som ett lag. Det blir fart på omställningarna, spelarna börjar vinna närkamper, och det ser plötsligt ut som att det finns en gameplan.
Anton Rödin kommer fri. Söderström bombar från blå. Jordan Schroeder är där. 2–3. Trycket tilltar. Det är som att någon släppt lös vilddjuren. Brynäs har ett spelövertag man inte sett sedan vi befann oss i Gävle. De tuggar sig in i matchen – och det är nära, så nära.
Jack Kopacka är nästan helt fri. Christian Djoos skickar pucken djupt till Johan Larsson – som missar. Sådana lägen måste sitta. Ikväll missades det.
Med tio sekunder kvar av mittperioden forcerar Joona Ikonen fram fortare än någon Brynäsback, och det blir 4–2 till Malmö.
Och som om det inte räckte: ett högt inlägg från Teemu Kivihalme studsar på Tyler Vesel – och in. Ett icke-mål. En icke-chans. Ett hån mot allt vad rättvisa heter. Men så är hockey ibland.
Med elva minuter kvar kastar Brynäs allt framåt. Trycket är stenhårt. Kopacka träffar ramen. Schroeder är en puck ifrån hattrick. Silfverberg håller pucken djupt, Söderström skjuter gång på gång. Men det vill sig inte.
Och sen: 6–3 till Malmö.
Det finns någonting där. Det såg man i andra perioden. Det såg man i trycket, i desperationen, i det blixtrande övertaget. Men det räcker inte med glimtar. Inte nu. Inte när det är slutspel och allt står på spel. Det kräver ett fungerande spel i 60 minuter.
Brynäs måste bestämma sig. Ska det här bli en historisk säsong i grundserien som sedan rinner bort i misstag och missade möjligheter i slutspelet? Eller ska man resa sig nu på fredag, inför sin hemmapublik, och spela som ett vinnande lag igen?
