Det var på förhand ovisst hur Brynäs spel skulle komma att se ut efter en svag avslutning på grundserien. När vi nu summerar kvällens match så kan vi konstatera att det var både höga toppar och alldeles för djupa dalar.
Växjö bäst i första
Även om Brynäs kom ut och visade att de ville vara med genom sitt fysiska spel de inledande minuterna, så var det Växjö som var klart bäst i första perioden. Hemmalaget satte upp en hög fart direkt och Brynäs hängde helt enkelt inte med. Källgren lämnade en mindre förtroendeingivande retur på första skottet på mål, och det skulle visa sig att det var varken hans eller Brynäs bästa kväll ikväll. Efter 12.41 kom då det ledningsmål för Växjö, som kändes logiskt sett till matchbilden. Vi har sett det många gånger förut den här säsongen, att kommer man med fart in i Brynäs zon så har man också goda chanser att åka runt backarna och ta sig in på mål. Den första försvarslinjen som får räknas som mittzonen, lyste också med sin frånvaro i första perioden. Som Gällstedt sa, det var motorväg in i vår zon. Källgren gjorde inte heller en stor insats på ledningsmålet, var min känsla. Karl Henriksson sköt från kanten och det såg ut som att den gick rakt igenom Källgren.
Växjö sköt inte några mängder med skott men hade ett kraftigt spelövertag perioden igenom. Brynäs skapade någon halvchans i första perioden men mer än så blev det inte, och det var med en viss lättnad som vi gick till periodpaus med endast ett mål i baken.
Brynäs tog över i andra
I andra perioden blev det en scenförändring i Vida Arena och Brynäs hittade plötsligt både varandra och rytmen i spelet. Man löste egen zon långt mycket bättre än i första och kunde genom det skapa kontringar och anfall, samt undvika långa anfall emot sig. Bäckström prickade stolpen med drygt en minut spelad, men någon kvittering blev det inte den gången. Perioden bjöd på bra power play-spel av Brynäs vilket även det kunde resulterat i en kvittering, men den väntade på sig till periodens allra sista sekund. Efter ett inspel framför mål så hamnade pucken till slut hos Johan Larsson som lyfte upp den i krysset. Något förlösande då detta också kändes som en av de där matcherna där Brynäs radar upp chanser, men aldrig lyckas få in pucken. I ett slutspel kommer de berömda marginalerna alltid spela en avgörande roll, och denna gången kan vi konstatera att de var på Brynäs sida.
Kvällen bjöd på mycket känslor matchen igenom, och det var en hel del gruff efter avblåsning, särskilt runt de båda målen. En parentes här, men en otroligt viktig sådan, är att domarna i SHL måste sluta visa ut två spelare när det bara är en som slåss. Bobby Trivigno är visserligen en spelare som gillar att ge sig in i hetluften, men vid ett tillfälle så blir han närmast lynchad av en eller två Växjöspelare, samtidigt som han själv bokstavligen talat inte gör nånting. ÄNDÅ tar domaren ut båda spelarna, en från varje lag, två minuter för roughing. Det handlar inte om regler, det är bara ren feghet från domarna som måste kunna se nyktert på dessa situationer och visa ut den som faktiskt slåss, och inte den som bara tar emot stryk. Brynäs gör en riktigt bra period som gör att det står 1-1 när den är över.
Brynäs kollapsade i tredje
Tredje perioden började också någorlunda bra fram tills dess att Robert Hägg blivit utvisad för en till synes onödig hakning. Växjö tar då ledningen genom Gardiner, inte heller detta skott såg helt otagbart ut. Växjö har ett alldeles för bra powerplay för den typen av utvisningar som Brynäs tar i tredje perioden. Framför allt Anton Rödins onödiga slashingutvisning nästan direkt efter Växjös ledningsmål, får fungera som det mest tydliga exemplet på när onödiga utvisningar får fatala konsekvenser. Även här blir det nämligen mål i numerärt underläge, via Anderbergs klubba. Efter det målet så rasar egentligen allt som kan rasa, Brynäs faller ihop som ett korthus och resten av perioden är bara en enda lång pina med skämskudden i högsta hugg. Med de nyss nämnda målen inräknade, så gör Växjö fem mål inom 8 minuter i tredje perioden, vilket gör att det står 6-1 med 7 minuter kvar på klockan. Brynäs är ett slaget lag, och även om Kinnvall får göra ett tröstmål till 6-2 med cirka 4.30 kvar av perioden, så får detta sammanfattas som ett fiasko. I ett slutspel behöver man ha en jämnhet inom matcherna, och även genom matchserien. Ikväll gör man en bra period av tre möjliga, målvaktsspelet är under all kritik, och sättet som laget uppträder på får en att fundera över hur man ska klara ut resten av matcherna. Kvartsfinal 1 slutar 6-2 till Växjö, och det är endast kolsvarta rubriker som på något sätt kan försöka beskriva hur det här rann iväg på det sätt det gjorde.
En idiots envishet
Definitionen av idioti sägs vara att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat. Med detta sagt så undrar jag härmed varför Gällstedt inte byter målvakt, redan efter tredje målet, eller allra senast efter fjärde. Det är med en idiots envishet som Gällstedt prompt skriver Källgrens namn på förstaspaden match efter match, och även låter honom stå kvar trots att han inte spelar bra. Här knäcker man inte bara en målvakt, man knäcker också geisten i ett lag som förlorar första slutspelsmatchen med 6-2, på ett allt annat än smickrande sätt. Förstå mig rätt, det här var en kollektiv kollaps, men att målvakten släpper in 6 mål på totalt 20 skott, är inget som tar en vidare i ett slutspel, tvärtom.
Avslutande analys
Vi tar med oss andra perioden sa Gällstedt efter matchen, och ja det får vi så klart göra. Det är dock skrämmande att se hur vi likt fler andra matcher denna säsong faller ihop som ett korthus. Vi får hoppas att Gällstedt & co tillsammans med spelartruppen plockar upp sig själva från marken, borstar av sig den värsta smutsen och kommer tillbaka till Vida Arena på torsdag som ett nytt lag. Hoppet är trots allt det sista som överger en, även om det var otroligt nära att just det inträffade ikväll.
