Hockeybloggen: Ett svenskt KHL-lag? Varför utarma SHL ännu mer?
En viss ”expert” på en viss tidning hävdar bestämt att ett svenskt KHL-lag, stationerat i Stockholm, skulle lösa ”krisen” som finns i Stockholm. Nog för att Stockholmshockeyn inte direkt är på uppgång – men att kalla det för ”kris” är synnerligen överdrivet och synnerligen enkelspårigt, sett ur ett helhetsperspektiv.
Sett över hela säsongen har Djurgården överträffat förväntningarna. Ska en formsvacka leda till krisrubriker över Djurgården, även om man närmar sig kvalplatserna? Däremot är det givetvis befogat att beskriva såväl AIK:s som Södertäljes situationer som krisartade.
Men är Stockholmshockeyn så viktig för den svenska hockeyn som helhet? Ska de problemen som finns i Stockholmshockeyn få gå ut över andra lag och ligor? Problemen i Stockholm skapar knappast en ”kris” i övriga Sverige.
Så varför ska man utarma SHL ännu mer?
Svensk hockey står inte och faller med Stockholm, trots att några Stockholmsbaserade tidningar och några gubbar på förbundet har fått för sig det.
Visst bör huvudstaden ha ett lag eller två i landets högstaliga i den bästa av världar, men om så inte skulle vara fallet är det direkt felaktigt och respektlöst att låta det gå ut över i första hand SHL.
Det finns betydligt större problem som redan har drabbat eller kan drabba SHL och svensk hockey.
Spelarflykten utomlands är oroande över såväl kort som lång sikt. Att lagen värvar utländska legoknektar istället för att lyfta fram juniorer sänder fel signaler. Men går det å andra sidan att bygga på juniorer då en hel del lämnar för Nordamerika i ett väldigt tidigt skede av sina karriärer? Vidare är debatten om ett bristande publikintresse alltid aktuell och de flesta är väl överens om att Tre Kronors status har skjutit i botten de senaste åren?
Att hindra spelarflykten från SHL, att skapa en mer gynnsam utvecklingsmiljö för juniorer och att göra matcharrangemangen mer tilltalande är betydligt viktigare för svensk hockey än Stockholmslagens framtid.
Vi vet också att Stockholmsfansen är synnerligen fästa vid sina lag och att känslorna mot rivalerna inte alltid är hjärtliga. Skulle verkligen AIK:s fans gå och se ett KHL-lag fyllt med spelare från Djurgården, och vice versa? Varför skulle AIK:are svika AIK för att istället gå och titta på KHL? Och brukar verkligen Tre Kronor – som i det här fallet kanske kan jämföras med ett svenskt KHL-lag – generera något vidare tryck när de spelar i Stockholm? Skulle Jan Kovar, Artemy Panarin, Steve Moses och Nigel Dawes verkligen locka folk till Globen?
SHL, och HockeyAllsvenskan också för den delen, överlever Stockholmslagens problem och eventuella degradering. SHL, HockeyAllsvenskan och den svenska hockeyn i helhet är betydligt viktigare än 2-3 lag i Stockholm.
Prioriteringen borde inte vara att överge skeppet och genom konstgjord andning överleva i KHL, en liga vars framtid inte direkt är jätteljus. Varför försöka lösa ett i sammanhanget litet problem genom att skapa nya problem på andra – viktigare – ställen?
För vem är det egentligen viktigare att lösa ”Stockholms-problemet” genom att trasa sönder övriga hockey-Sverige?
Varför utarma SHL ännu mer?
