Hockeyzon
2020-10-26 16:00
Krönika: Att stänga SHL gör mig orolig
Det finns en överhängande risk i att det blir det första steget mot en permanent stängd liga.
Niclas Viberg
4 kommentarer
Att stänga SHL för nedflyttning ter sig kanske i dagsläget logiskt. Kanske är det en direkt nödvändighet för att försöka säkra lagens överlevnad, i den mån man kan.
Rimligtvis kan det också bli aktuellt över en längre period, inte bara över pågående säsong alltså, då coronaeffekten sannolikt tar lång tid att återhämta sig från.
Kanske är det faktiskt så att det minst dåliga av enbart dåliga alternativ faktiskt är att stänga SHL för nedflyttning, kort- och långsiktigt.
Men det gör mig orolig inför framtiden. Och framtiden ska inte helt besinningslöst offras för nutiden, hur desperat situation man än befinner sig i.
I en liga där det tidigare har spekulerats och viskats om möjligheten att stänga ligan står vi nu inför ett scenario där det faktiskt framstår som en högst reell utväg.
---
De senaste åren har visat oss att SHL vill nordamerikanisera hela sin verksamhet. Man har med hjälp av sina regelverk försvårat för de mindre lagen och några Vilda Väsby-sagor vill man sannerligen inte ha. SHL har direkt eller indirekt visat – över en längre tid – att man bara vill ha ”rätt” lag i SHL.
Och nu står vi här. Möjligheten att reglera upp- och nedflyttning framstår som högaktuellt.
Det är under de svåraste tiderna som opportunisterna och kapitalisterna försöker utnyttja de sårbara som mest. Vi har redan sett några första stapplande sådana steg kring den engelska fotbollen – och liknande vibbar omgärdar helt klart SHL nu.
Att tillfälligt stänga SHL för nedflyttning är kanske ett nödvändigt ont idag. Men jag är också övertygad om att det finns en överhängande risk i att det också är det första steget mot en permanent stängd liga.
---
Mycket kan sägas om oansvariga klubbledare som naivt räknade med halvfull beläggning tämligen omgående. Ännu mer kan sägas om oansvariga sportchefer som slängde pengar omkring sig. Och så har vi dessa Swishkampanjer för att kunna värva spelare man uppger sig att inte ha råd med utan hjälp.
Men när det rör sig om förlustsiffror kring 30-talet miljoner kronor är det knappast någon extra stjärnvärvning som har sänkt klubben. Svensk hockey blöder och att publiktaket ökades från 50 till 300 personer gör marginell skillnad för många klubbar.
Nog för att man knappast skulle gråta om ett högst oansvarigt Linköping faktiskt skulle degraderas, men samma öde kan drabba ett Djurgården som faktiskt framstår som förnuftiga och ansvarstagande under alla utmaningar som pandemin för med sig.
Den sportsliga integriteten är ett viktigt inslag för att göra idrotten sevärd. För hockeyns del innebär det bland annat en intakt upp- och nedflyttning. Drömmen om avancemang och kniven mot strupen-känslan i tabellernas bottenskikt gör den svenska idrottsrörelsen speciell, jämförbart med hur det kan se ut på andra platser i hockeyvärlden.
Men den sportsliga integriteten flyger också all världens väg när smittspridningen rasar i ett lag eller en liga.
Kanske säkrar en stängd liga framtiden så gott det går. Men då går vi också mot en framtid som oroar mig något oerhört.
Rimligtvis kan det också bli aktuellt över en längre period, inte bara över pågående säsong alltså, då coronaeffekten sannolikt tar lång tid att återhämta sig från.
Kanske är det faktiskt så att det minst dåliga av enbart dåliga alternativ faktiskt är att stänga SHL för nedflyttning, kort- och långsiktigt.
Men det gör mig orolig inför framtiden. Och framtiden ska inte helt besinningslöst offras för nutiden, hur desperat situation man än befinner sig i.
I en liga där det tidigare har spekulerats och viskats om möjligheten att stänga ligan står vi nu inför ett scenario där det faktiskt framstår som en högst reell utväg.
---
De senaste åren har visat oss att SHL vill nordamerikanisera hela sin verksamhet. Man har med hjälp av sina regelverk försvårat för de mindre lagen och några Vilda Väsby-sagor vill man sannerligen inte ha. SHL har direkt eller indirekt visat – över en längre tid – att man bara vill ha ”rätt” lag i SHL.
Och nu står vi här. Möjligheten att reglera upp- och nedflyttning framstår som högaktuellt.
Det är under de svåraste tiderna som opportunisterna och kapitalisterna försöker utnyttja de sårbara som mest. Vi har redan sett några första stapplande sådana steg kring den engelska fotbollen – och liknande vibbar omgärdar helt klart SHL nu.
Att tillfälligt stänga SHL för nedflyttning är kanske ett nödvändigt ont idag. Men jag är också övertygad om att det finns en överhängande risk i att det också är det första steget mot en permanent stängd liga.
---
Mycket kan sägas om oansvariga klubbledare som naivt räknade med halvfull beläggning tämligen omgående. Ännu mer kan sägas om oansvariga sportchefer som slängde pengar omkring sig. Och så har vi dessa Swishkampanjer för att kunna värva spelare man uppger sig att inte ha råd med utan hjälp.
Men när det rör sig om förlustsiffror kring 30-talet miljoner kronor är det knappast någon extra stjärnvärvning som har sänkt klubben. Svensk hockey blöder och att publiktaket ökades från 50 till 300 personer gör marginell skillnad för många klubbar.
Nog för att man knappast skulle gråta om ett högst oansvarigt Linköping faktiskt skulle degraderas, men samma öde kan drabba ett Djurgården som faktiskt framstår som förnuftiga och ansvarstagande under alla utmaningar som pandemin för med sig.
Den sportsliga integriteten är ett viktigt inslag för att göra idrotten sevärd. För hockeyns del innebär det bland annat en intakt upp- och nedflyttning. Drömmen om avancemang och kniven mot strupen-känslan i tabellernas bottenskikt gör den svenska idrottsrörelsen speciell, jämförbart med hur det kan se ut på andra platser i hockeyvärlden.
Men den sportsliga integriteten flyger också all världens väg när smittspridningen rasar i ett lag eller en liga.
Kanske säkrar en stängd liga framtiden så gott det går. Men då går vi också mot en framtid som oroar mig något oerhört.
