Rankning av SHL-lagens klubbmärken

Klubbheraldikerna är något som symboliserar allt vad våra föreningar står för. De är inte bara märken att trycka på tröjor och souvenirer – de bär på historia, tradition och identitet. En logotyp kan berätta om var klubben kommer ifrån, vad den står för och vilket arv den vill föra vidare. Färger, former och symboler väljs ofta med omsorg för att spegla stolthet, kampanda och samhörighet.

För supportrar blir loggan en självklar samlingspunkt, ett känslomässigt ankare som knyter samman generationer. Oavsett om den syns på en halsduk i klacken eller i ett vardagsrum hemma, så väcker den känslor – av triumfer, lojalitet men också rivalitet. I många fall förändras klubbmärkena över tid, men den grundläggande betydelsen finns kvar: att vara en visuell representation av klubbens själ och identitet.

Det har nu kommit till min ära att subjektivt bedöma SHL-lagens logotyper. Var och en är unik, bär sin egen berättelse och har sina egna symboler – därför är alla emblem häftiga på sitt sätt, men det finns förstås de som är lite häftigare än andra.

---


1: Luleå HC
Klassiska stålmannen, som fått sitt namn efter att Luleå även är känt som Stålstaden, ritades på slutet av 70-talet av Stina Åström. Mannen på emblemet som höjer klubban ska symbolisera en hockeyspelare som gör mål – Luleå ska ju göra mål. Den svarta bakgrunden ska föreställa en puck och de svarta, röda och gula färgerna kom till enbart för att det är en intensiv färgkombination.

Kommentar: Klubbmärket fullständigt skriker hockey, hockey, hockey! Den är unik och sticker ut – även om typsnittet i texten ”Luleå Hockey” känns lite väl amerikaniserat och finns på tusen andra klubbemblem. Färgkombinationerna gul, svart och röd gifter sig alltid. Sveriges coolaste klubbmärke? Absolut! 


2: Djurgårdens IF 
Det hade varit fränt om Djurgården än idag hade kört med den fyruddiga stjärnan som fanns i samband med föreningens bildande 1891. Men dagens ikoniska emblem är från 1896 och har därför en extremt lång historia. Skölden är kvar från originalemblemet, likaså förkortningarna DIF, som till skillnad från originalet är skriven diagonalt. Färgkombinationerna sägs spegla kärleken (rött) samt Sverige (gult och bått). Helt enligt tidsandan som var på slutet av 1800-talets nationalromantik. 

Kommentar: Less is more! Ligans äldsta klubbmärke som tack och lov har fått stått orörd sedan slutet av 1800-talet. Det kan bero på att märket är enkel och stilren och därmed fungerar den i alla tidsepoker. Här skulle jag säga att enkelheten gör den snygg. En klassisk sköld som är gul och blå, samt D.I.F diagonalt med det röda, så kallad ginbalken. Det behöver inte bli mer komplicerat än så. Det som är minus med loggan är färgkombinationen, det är något med gult, blått och rött som jag upplever skär sig en aning. 


2: Brynäs IF
Emblemet är ritat av Gösta Wikström 1913. Inspirationen sägs ha kommit till Wikström när han och kollade in vid ett skyltfönster vid en lokal guldsmedsaffär i Gävle. Då ska han ha sett en treklöver i guld som han blev tämligen förtjust i (här sägs det även finnas en romantiserad kärleksberättelse bakom). Därför är också emblemet av en gulguldig färg tillsammans med det vita. Kransen kan vara inspirerat av andra lokala klubbemblem i staden, då kransar var extremt vanligt förekommande vid den här tiden. Emblemet är en av få klubbar idag som behållit originaldesignen i över 100 år.

Kommentar: Även om emblemet i sig inte har någon större lokal förankring, så finns det en fin historia bakom den; en fattig arbetarpojke står vid skyltfönstret utanför guldsmedsaffären och ser den där guldiga treklövern.  En av få originalemblem som fortfarande används – bara det är stort plus. Dessutom är treklövern i krans av guld riktigt snyggt.


3: Färjestad BK

Det var på 50-talet som den klassiska grönvita skölden infördes, på 60-talet kom kransen, vilket korrigerades ytterligare på 70-talet tills dess nuvarande form. Det finns en annan historisk förankring i emblemet: Den gröna färgen kommer från de grönfärgade medlemskorten i bandyklubben Rudhovs BK på 30-talet, den första klubb att spela bandy i stadsdelen Färjestad.

Kommentar: Det är ju något särskilt med sköldar och kransar i svenska klubbemblem, och Färjestad har både och! Den gröna färgen har en lokal idrottshistoria vilket också höjer betygen. Emblemet i sig känns också väldigt tidlöst. Snyggt!


4: Leksands IF

Den anrika skölden målades redan 1920 av den lokala målaren Viktor Tapper. Tappers originalverk, med skölden och de eleganta bokstäverna i mitten, har funnits kvar genom förnyelsernas gång. På 50-talet ansåg man dock att förkortningens ordningsföljd och de särskilda serifferna var något förvirrande, varav emblemet gjordes om två gånger – dagens emblem med den blå cirkeln och texten ”Leksands Idrottsförening” samt ”Ishockey” kom i slutet av 80-talet.

Kommentar: Att man har varit trogen Tappers originalverk in i den nya och moderna LIF-emblemet är ett stort plus. Bokstävernas ordning och seriffer gör loggan unik, och färgkombinationen blått och vitt funkar i alla årtionden. Det är en elegant logga som sticke ut. 


5: Växjö Lakers

I samband med att klubben avancerades upp till dåvarande Elitserien så förnyade man sitt klubbmärke. 2015, samma år som det första SM-guldet, uppdaterade man det ytterligare. Lejonet med armborsten är Smålands landskapsvapen, en symbol med anor från 1500-talet. Den orangefärgade skölden och den blåa cirkeln är en hyllning till det ursprungliga Växjö HC som hade blått och orange på sina dräkter.

Kommentar: Betydligt mycket snyggare än den gamla djurgårdsfärgade Växjö Lakers-loggan som fanns förut. Den lokala smålandsförankringen med lejonet och armborsten är ett stort plus, likaså den historiska hyllningen till det gamla Växjö HC med färgerna blå och orange. I grunden en snygg logotyp. Tyvärr är det texten i loggan förstör nå kopiöst. ”Stort hjärta” liknar vid något dravel som varje svensk idrottsförening har i sina värdegrundspapper, och ärligt talat – är det inte dags att skrota ”Lakers”?

5: Timrå IK

Timrå IK är en förening vars historia handlar om en hel den sammanslagningar mellan mindre klubbar. Därför har dess logotyp också ändrats vid x-antal tillfällen genom historien. Dagens logga ritades på 60-talet, då klubben enbart fick namnet Timrå IK, för att representera hela staden. De två tallarna är direkt inspirerade av Timrås stadsvapen och Timrå sockens sigill. Sigillet hade flera tallar och ett vattendrag, symboliserad Indalsälven. Vi hittar den symboliken i loggans blå vågor under de två tallarna även i emblemet.

Kommentar: Ett klassiskt klubbmärke som verkligen symboliserar Timrå. Lokalt förankrat både historiskt och själva platsen. Det är vackert! Sedan är logotypens estetik i sig inte den vackraste av loggor, men att vara lite fulsnygg, det passar Timrå!  


7: HV71

1971 slogs Husqvarna och Vätterstrand ihop och bara några månader senare myntades begreppet HV71 som det officiella lagnamnet. En akronym som skrevs ut med feta bokstäver och siffror – och klubbmärket var född. Varför krångla till det?

Kommentar: HV71 ska ändå ha ett plus att originalemblemet står kvar. Färgkombinationen gult och blått fungerar alltid, märket är stilrent… och även om jag i grunden avskyr logotyper utan fantasi måste jag erkänna att det här emblemet är ganska snyggt.


8: Frölunda

SHLs yngsta emblem. Det var 2022 som den här designen röstades fram av supportrarna efter att över 700 förslag hade skickats in till styrelsen. Loggan är direkt inspirerad av Frölundas historiska klubbemblem. Rundheten och de raka vita linjerna går tillbaka till logotypen som infördes redan 1970. V:et i mitten är också en symbol till historien då Frölunda hette Västra Frölunda.

Kommentar: Inspirationen från klubbens äldre emblem är ett gigantiskt plus. Känns som att Frölunda hittat tillbaka till sitt rätta jag i en mer modern kontext. Emblemet känns både modernt och tidlöst. Färgerna grönt och rött tillsammans är dock motsatsen till en intensiv kombination, det gör att det här klubbmärket har svårt att sticka ut i mängden, snarare tvärtom. 


9: Rögle BK

Gripen, som symboliserar vaksamhet, snabbhet och styrka, finns bland annat på Skånes landskapsvapen och varit symbol för landskapet sedan 1600-talet. Rögle har anammat denna lokala symbolik i sitt klubbmärke. Emblemet är dock direkt inspirerat från NHL-klubben Edmonton Oilers, då den gamle tränaren Svenåke Svensson på 80-talet, i sin design tyckte att gripen och dess vingar passade perfekt in i Oilers runda design.

Kommentar: Den historiska förankringen till det lokala området är ett stort plus med gripen och dess vingar. Det som förstör är att emblemet är direkt plagierat från Oilers, även om jag instämmer med Svenåke att gripen passar perfekt in i Oilers-modellen. Har trots allt alltid gillat det här klubbmärket.


10: Malmö Redhawks 

I mitten av 90-talet gick Malmö som klubb igenom radikala förändringar. Både klubbmärke och namn förnyades och hela föreningen fick en ny identitet. Dagens emblem kommer från den här förändringen. Vissa hävdar att fågeln inspirerades av Skånes landskapsfågel, gladan. Andra menar på att det är en referens till NHL-klubben Chicago Blackhawks – men det är struntprat enligt klubbens tidigare ordförande Percy Nilsson. Att det blev en hök hänvisas istället till att Elitserien ville ha djur på logotyperna under 90-talet.

Kommentar: Malmö har ärligt aldrig haft något snyggt emblem, inte ens på MIFs tid. Men, på riktigt… är det inte dags att kliva ur 90-talets amerikanisering nu?


12: Örebro HK

I samband med att man 2005 bytte namn, från HC Örebro 90 till Örebro Hockey, så ändrade man också logotypen. Det blev dock ingen sprudlande entusiasm hos supportrarna när den presenterades, och många höjde röster om att göra en ny. Loggan är en stiliserad representation av bokstaven ”Ö”, i rött och vitt, vilket speglar lagets färger.

Kommentar: Det finns varken någon historia eller symbolisk lokalförankring i emblemet bortsett från namnet Örebro (då hela loggan är bokstavligen ett ”Ö”). Stilren, tidlös kanske… men oerhört tråkig.


13: Linköping HC

Linköpings stadsvapen föreställer ett lejonhuvud. Och här hittar vi den direkta kopplingen till Linköpings klubbmärke bortsett från att i klubbemblemet är lejonet vit. Under 90-talet moderniserades märket av Jim Brithén som inspirerades av samtidens NHL-stilar. Inledningsvis var Ö:et i namnet Linköping en puck, något som man valde att ta bort senare.

Kommentar: Den lokala förankringen med lejonet är ett plus. Men loggan i sig ser ut som någon knatte tyckte var astufft på 90-talet. Jag förstår varför det finns krafter som vill återinföra den äldre varianten av klubbemblemet som känns mer som ett klassiskt klubbmärke, även om inte den heller är särskilt snygg. Det är ändock dags för en återinföring av det gamla, LHC.


14: Skellefteå AIK
Ligans mest omtvistade klubbmärke? Även om vi bortser från att Skellefteå själva gärna kallar sig enbart för ’AIK’, är också klubbmärket starkt inspirerat av AIKs klassiska emblem. Skölden är dock från Skellefteås originalemblem, som dock också den var tydligt inspirerat av AIK. Diagonalen, solen och där årtalet står är identisk med AIK. På 50-talet införde man även lönnlövet – en hyllning till ishockeyns moderland Kanada.

Kommentar: Skellefteå lyckades gå från ett emblem som var lätt inspirerat av AIK till att gå all i på att plagiera Solnaklubben. Tyvärr saknas det allt ifrån lokal förankring till egen identitet i emblemet. Det som är snyggt på märket är direkt taget från AIK-loggan. Hyllningen till Kanada är fint, men nej, det här håller inte… Bottenbetyg.