AIK - BIK Karlskoga
Något måste ske
På onsdag är det dags igen. AIK tar sig an Karlskoga hemma på Hovet i vad som med tanke på hur det ser ut, såväl spel- som resultatmässigt, inte kan betraktas som annat än en ödesmatch. Ska man vara helt ärlig så är det kanske snarare en i mängden av ödesmatcher.
Motståndaren är av akademisk betydelse
Sådana här införartiklar brukar inte sällan handla om en killgissartyp av taxering av AIK:s chanser. Taxeringen byggs - i alla fall i mitt fall - ofta på de båda lagens senaste prestationer, på hur AIK ser ut för dagen samt en liten analys av vad för spelare eller tendenser hos motståndarna som det är läge att ha lite extra koll på.
Så inte den här gången. Det är nämligen rätt ointressant att bygga tankarna inför matchen på hur många poäng Pistek, Harju, Bakke Olsen och Larson producerat i år. Jag är monumentalt ointresserad av ifall BIK kommer att ställa Jonsson eller Volden mellan stolparna och I couldn’t care less about hur laget gjort ifrån sig i special teams.
Saken är nämligen den att trots att Karlskoga går som tåget för närvarande är det inte det som avgör ifall de kommer att slå AIK eller inte på onsdag. AIK möter nämligen inte den där värmlänska Boforsfabriken på onsdag. AIK möter AIK. Som läget är nu behövs inga externa motståndare. AIK har nog med att betvinga sig själva.
Vad har skett?
Fyra inspelade poäng på sex matcher. Matcher där de bra sekvenserna - nästan alltid - varit så få, så korta och så lite bra att det är tydligt att saker inte står rätt till i klubben. När det är på det viset måste något ske - helst igår.
Att man i klubben inte är tillfreds med hur saker och ting ser ut är tydligt. Jag tänker inte sitta och säga att inget har gjorts. med anledning av skadeläget - och sannolikt även för att man inte anser att nuvarande trupp räcker - har man - läs Pajen Persson - tagit in spelare på längre lån. Man måste ge Pajen att det är ett tecken på att han reagerat. Lånen från Frölunda och Malmö har - så här långt - inte höjt sig nämnvärt över mängden. Det är å andra sidan svårt för nyinkomna 20-21-åringar att ta tag i taktpinnen och visa var skåpet ska stå. Det behövs vytterligare förstärkningar - gärna med lite rutin och pondus.
Tränare Åkerblom har nog försökt han också. det har laborerats med formationer. Givetvis ofta p g a skador men nog måste Markus även ha haft tankar kring att försöka hitta enheter som harmonierar med varandra. Spelare har bänkats. Muzito-Bagenda har ställts utanför laget och samma gäller för Hampus Falk - som nu ryktas vara på väg bort.
Någon supereffekt har det dock inte kommit ur petningarna och vår tränare ser mer och mer frustrerat uppgiven ut ju längre tiden går. Såväl i enskilda matcher som i den tid som faktiskt passerar mellan matcherna. Känslan är att Markus Åkerblom trampar vatten. Något jävlar-anamma-engagemang syns inte i hans ögon och utstrålar han någonting är det snarare att han inte trivs på jobbet.
Rädda det som räddas kan
Inför säsongen var svansföringen hyggligt hög och topp-6 var en uttalad målsättning. Aktuell tabellplacering är åtta och poängen upp till sjätteplatsen är sju till antalet. Ett gap som dessutom lär växa ifall inget avgörande händer snart.
Visst, det är spelarna på isen som ska göra jobbet och det har de hittills inte mäktat med. Nya spelare har kommit in men det räcker som sagt inte. Ytterligare spelare behövs. Såvida inte det finns någon därute som kan väcka den trupp vihar.
Det går trots allt inte att byta ut 25 spelare under säsong men EN tränare kan man byta ut. Som jag ser det är det läge nu. Jodå, jag vet att jag förut skrivit att tränarbyten alltid är chansningar - och ofta dyra sådana. Kanske är det nu ändå läge att våga chansa lite. Det finns - i alla fall rent sportsligt - inte mycket att förlora. En ny röst i omklädningsrummet skulle - i alla fall eventuellt - kunna innebära en förändring som vände skutan.
Hur kul är det egentligen i Frankrike
Problemet är att det väl knappast vimlar av tänkbara ersättare. Visserligen kanske Blomqvist sitter löst i HV (laget har ju inte direkt rosat marknaden) men det kanske inte vore ett tydligt steg framåt att ta in honom om han blir entledigad. Det är f ö inte ens säkert att Anton själv skulle vara intresserad - det gäller dock för flera tänkbara kandidater. Tränarjobbet i AIK kanske inte står direkt högst upp på allas önskelista.
Ifall man får komma med ett långskott till önskning så har jag det - som jag tror - perfekta namnet. En man som har lyckats förr och som har en sådan där lagom bra AIK-koppling. Han finns f n i Franska Grenoble och heter Pelle Hånberg. Hånberg har tagit upp vita Hästen till Hockeyallsvenskan och Karlskrona till Elitserien. Hans franska klubb går - vad jag förstår - som tåget men, hur kul kan det vara i Frankrike? Pengarna kanske är stora, vad vet jag, men det borde inte vara någon sportslig höjdare.
Jag vet inte heller hur det funkar med att ta en utländsk klubbs tränare under säsong men i min värld skulle Hånberg kunna vara den perfekta lösningen. En engagerad tränare som har vanan att lyckas. Visst, det är ingen garanti för att det skulle lyckas i AIK men ingen tränare kommer med en garantisedel.
Jag tror att skilda vägar är bäst
Nå, nu vet jag att det jag önskar är ett väldigt långskott. Dessutom känner jag mig ganska säker på att Åkerblom står i båset i alla fall på onsdag. Att han kommer att stå kvar där särskilt länge är jag däremot inte så säker på. Såvida inte resultaten börjar komma såklart men i nuläget finns det inte mycket som talar för det. Jag tror därför att det klokaste vore om AIK och Markus Åkerblom går skilda vägar. Jag har givetvis inget emot att bli överbisad men det måste i så fall ske pronto. Börja gärna nu på onsdag.
