Hockeyzon
2006-09-12 13:00
SvenskaFans presenterar: Frölunda
Då var det dags igen. Scandinavium släcks ner. Introt spelas. Spelarna gör entré genom indianhuvudet och gör – succé?
Tomas Ericson och Patrik Hermansson / Frölundaredaktionen
Nja, så långt ska vi inte sträcka oss. Inte än i alla fall. Frölunda har, faktiskt, mycket att bevisa denna säsong. Halva laget är nytt och det kan ta sin tid innan alla hittar rätt i positionerna. Frölunda har som klubb gjort en remarkabel förändring de senaste tio åren.
Då, innan SM-finalen 1996 och innan man antog tilläggsnamnet Indians, var man ett lindansarlag som åkte upp och ner i seriesystemet. Klarade man sig kvar i högsta serien var publiken mycket nöjd och slutspel var en stor bonus. Dessutom var ekonomin körd i botten och med en skattesmäll på närmare 25 miljoner kronor var slutet nära.
Nu, med ny organisation sedan flera år, nya starka ledarkrafter och en talangfabrik som är i yppersta klass, är läget ett helt annat. Efter guldet 2003 blev det semifinal året därpå. 2005 blev det guld igen under den säsong som kallats den bästa någonsin. NHL-lockouten gjorde Elitserien till världens bästa liga, och Frölunda tog hockeysverige med storm igen. Avenyn och Götaplatsen fylldes återigen med enorma mängder människor, som alla ville fira sina hjältar.
När ”Affe”, ”Samme”, ”Pebben”, Bäckman och de andra drog tillbaka till NHL fanns det dock trotjänare kvar. Niklas Andersson, Jonas Johnson, Tomi Kallio, Jonas Esbjörs med flera blandades med nya unga talanger. Talanger som plockades fram på löpande band ur den hockeyskola klubben bedriver.
- Får vi skador hämtar vi bara upp en lika bra kille från fabriken, uttryckte tränaren Stephan ”Lillis” Lundh det något skämtsamt under säsongen.
Skämt eller inte, Frölundas talangfabrik verkar outtömlig. I år ska publiken få njuta av ungdomlig entusiasm av bland andra Joel Gistedt, Patrik Carlsson, Jonas Ahnelöv och Anton Axelsson.
Våren 2006 blev det som bekant finalspel igen för Frölunda. I finalen var dock Färjestad övermäktiga och nu finns hungern där igen. Återigen startar en elitseriesäsong och återigen ser det mycket spännande ut. Kan Frölunda ta sig till final igen?
Träningsmatcher
2006-08-10 Kärpät - Frölunda 9-0
2006-08-11 Turku - Frölunda 5-4
2006-08-15 Frölunda - Linköping 4-1
2006-08-17 Färjestad - Frölunda 5-3
2006-08-23 Frölunda - Helsingfors 5-2
2006-08-25 Frölunda - Tappara 2-1 (ÖT)
2006-09-05 Djurgården - Frölunda 7-4
2006-09-13 Frölunda - Malmö
Det här talar för Frölunda
Scandinavium
Som alltid är Frölunda svårslagna hemma i Scandinavium. Antagligen spelar det ingen större roll att den 30 år gamla orangea exteriören har bytts ut mot en upplyst och fräsch variant, så länge man har det publiksnitt man har haft de senaste åren är laget svårslaget i Göteborg.
Nytt blod
Det är absolut inget fel på Frölundas gamla rävar, men det kanske inte är helt fel att få in lite nytt, ungt blod när många har försvunnit till NHL. Johan Ryno, Karl Fabricius, Johan Fransson och återvändande Fredrik Johansson är intressanta nyförvärv som förhoppningsvis kan växa i den nya miljön. Dessutom lär Joel Gistedt, Anton Axelsson och Patrik Carlsson få mer att säga till om i år, deras utveckling blir lika viktig.
Revansch
Frölunda gick visserligen till final i fjol, men där hade man i ärlighetens namn inte mycket att säga till om. Hela laget vill med all säkerhet ha revansch för de tunga förlustmatcherna i finalserien, och enskilda spelare som Jonas Esbjörs, som ju missade hela kalaset, är säkerligen pigga på att visa vad man egentligen går för.
Det här talar emot Frölunda
NHL
Vi är vana med att tappa spelare under sommaren, men det känns som att manfallet under 2006 års sommar har varit värre än på länge. Namn som Magnus Kahnberg, Joel Lundqvist, Johnny Oduya och Jason Krog skulle ha sin säkra plats i vilket elitserielag som helst. Förlusten av dessa spelare, och flera andra namnkunniga därtill, kan komma att bli skillnaden mellan kvartsfinal och final.
Spelaromsättningen
Nytt blod var ju en positiv punkt ovan, men likaväl kan de många nya ansiktena visa sig straffa Frölunda. Det tar alltid sin tid att få ihop det nya laget, vilket visade sig smärtsamt tydligt i början av Nordic Trophy och det är viktigt att hitta samspelta formationer innan man har tappat för mycket i tabellen.
Bortaspelet
Inte en bortaseger har det blivit hittills under försäsongen, och spelet "on the road" i fjol var väl inte av mästarklass alla gånger heller. Även om man inte behöver vinna samtliga matcher där för att ligga i topp i tabellen, är det enormt viktigt, inte minst i slutspelet, att inte behöva ha ett spöke att bekämpa varje gång man lämnar 031-området.
Spelarprofiler 2006/2007
Lagkaptenen
Jonas Johnson fortsätter som seriens givnaste kapten och det av en anledning. En mer naturlig ledare får man leta efter och även om det inte alltid går att se från läktaren kan 36-åringen lyfta hela laget på ett sätt som har visat sig framgångsrikt de senaste åren. Johnson har haft sin del i framgången tidigare, och förhoppningsvis kan den trenden fortsätta även över 2006/2007.
Målskytten
När Magnus Kahnberg testar lyckan i NHL får Tomi Kallio än mer ansvar vad gäller målskyttet, men kvar finns även den alltid hårt arbetande Martin Plüss, trotjänaren Niklas Andersson och nye Steve Kariya som med största sannolikhet kommer att leverera både i grundserie och slutspel. Mål är inget som Frölunda har snålat med under 2000-talet och det finns egentligen inget som visar på ändring på den punkten.
Liraren
Även här har ju Kahnberg lämnat ett litet tomrum efter sig, och också Kirill Starkov hade sina stunder av glans. Istället får små tekniker som Plüss, Andersson och Kariya, och lite större som Johan Ryno och Tomi Kallio, ta över publikfrieriet i Scandinavium. Med en bra start kan självförtroende säkert tillåta riktigt underhållande hockey även i år.
Kommentar
Avrundningen av förra säsongen blev knappast vad man hoppats. En blytung finalförlust mot Färjestad, trots hemmafördel, lämnade spelare och fans utan ord när motståndarna lyfte bucklan, då man visste att det skulle försvinna många spelare över Atlanten efter säsongens slut.
Nu står vi här, en försäsong senare, och undrar var Frölunda Indians egentligen står. Försäsongen började, visserligen med många nyckelspelare borta, med förskräckliga 0-9 mot Kärpät och ytterligare en förlust mot Turku (TPS Åbo), men sedan dess har man hunnit besegra Linköping (4-1), Helsingfors (5-2) och Tappara (2-1). Börjar laget bli samspelt nu, eller krävs det någon månads spel i grundserien innan man har fått igång ett vinnande spel?
En tuff inledning i form av Linköping borta, Djurgården hemma och Färjestad borta kan säga väldigt mycket om hur säsongen blir. Vinner man alla tre talar det mesta för succé. Om man istället förlorar poäng i samtliga av dessa tre matcher kan man tappa direkt till åtminstone två tänkta toppkonkurrenter, i jakten om den viktiga förstaplatsen i grundserien.
Den nya ledarstaben ser minst sagt intressant ut och undertecknade är övertygade om att Calle Johansson har mycket att bidra med i båset och omklädningsrummet. Backspelet såg lite skakigt ut under slutet av förra säsongen och kanske kan lite råd från den gamle storbacken göra gott för den individuella utvecklingen hos Frölundas backar.
Det har pratats lite om ändringar i numera nästan klassiska Johnson-linen med Kallio och Andersson på kanterna, men hur det blir med det återstår att se. I övrigt kommer de två nya centrarna, Martin Cibak och Fredrik Johansson, att bli viktiga för ett framgångsrikt år, då fyra starka kedjor kan räcka hela vägen till SM-guld.
Cibak kommer till Göteborg med en Stanley Cup-titel och är en ytterst intressant värvning, och detsamma gäller talangen Johan Ryno samt backlöftet Johan Fransson. De är spelare som mycket väl kan bli trevliga överraskningar för publiken i Scandinavium det kommande året. 168 centimeter Steve Kariya lär även han bli en sevärdhet och är en spelare som har visat tydligt att han kan plocka poäng. När Kahnberg nu har försvunnit kan de visa sig vara livsviktiga värvningar för Frölunda.
För Frölundas del handlar allt om att hitta rätt miljöer för alla nya spelare som tillkommit. Lyckas man når man långt, för individuellt sett är spelarna lika bra som sina föregångare, men det blir säkerligen en utmaning för Stephan "Lillis" Lundh och hans tränarkollegor. Balansen mellan rutinerade namn som Esbjörs, Andersson, Sundin och Johnson samt yngre förmågor som Ryno, Fabricius, Fransson och Carlsson måste stämma för att få ut lagets fulla potential, och det är inte alltid klockrent vart unga och orutinerade talanger passar.
Att Frölunda når slutspel i vår vågar vi påstå vara säkert, men vilken plats man hamnar på i grundserien är desto svårare. Topp fyra är trots de många nya namnen ganska säkert och att vara bland de två bästa känns inte orealistiskt det heller. Däremot betvivlar vi att man kommer att kunna promenera hem serien à la 2004/2005, då ingen kunde stå i vägen. Det lär bli många täta och spännande duster för det nya Frölunda, vilket bäddar för en underhållande säsong för oss fans på läktarna.
Då, innan SM-finalen 1996 och innan man antog tilläggsnamnet Indians, var man ett lindansarlag som åkte upp och ner i seriesystemet. Klarade man sig kvar i högsta serien var publiken mycket nöjd och slutspel var en stor bonus. Dessutom var ekonomin körd i botten och med en skattesmäll på närmare 25 miljoner kronor var slutet nära.
Nu, med ny organisation sedan flera år, nya starka ledarkrafter och en talangfabrik som är i yppersta klass, är läget ett helt annat. Efter guldet 2003 blev det semifinal året därpå. 2005 blev det guld igen under den säsong som kallats den bästa någonsin. NHL-lockouten gjorde Elitserien till världens bästa liga, och Frölunda tog hockeysverige med storm igen. Avenyn och Götaplatsen fylldes återigen med enorma mängder människor, som alla ville fira sina hjältar.
När ”Affe”, ”Samme”, ”Pebben”, Bäckman och de andra drog tillbaka till NHL fanns det dock trotjänare kvar. Niklas Andersson, Jonas Johnson, Tomi Kallio, Jonas Esbjörs med flera blandades med nya unga talanger. Talanger som plockades fram på löpande band ur den hockeyskola klubben bedriver.
- Får vi skador hämtar vi bara upp en lika bra kille från fabriken, uttryckte tränaren Stephan ”Lillis” Lundh det något skämtsamt under säsongen.
Skämt eller inte, Frölundas talangfabrik verkar outtömlig. I år ska publiken få njuta av ungdomlig entusiasm av bland andra Joel Gistedt, Patrik Carlsson, Jonas Ahnelöv och Anton Axelsson.
Våren 2006 blev det som bekant finalspel igen för Frölunda. I finalen var dock Färjestad övermäktiga och nu finns hungern där igen. Återigen startar en elitseriesäsong och återigen ser det mycket spännande ut. Kan Frölunda ta sig till final igen?
Träningsmatcher
2006-08-10 Kärpät - Frölunda 9-0
2006-08-11 Turku - Frölunda 5-4
2006-08-15 Frölunda - Linköping 4-1
2006-08-17 Färjestad - Frölunda 5-3
2006-08-23 Frölunda - Helsingfors 5-2
2006-08-25 Frölunda - Tappara 2-1 (ÖT)
2006-09-05 Djurgården - Frölunda 7-4
2006-09-13 Frölunda - Malmö
Det här talar för Frölunda
Scandinavium
Som alltid är Frölunda svårslagna hemma i Scandinavium. Antagligen spelar det ingen större roll att den 30 år gamla orangea exteriören har bytts ut mot en upplyst och fräsch variant, så länge man har det publiksnitt man har haft de senaste åren är laget svårslaget i Göteborg.
Nytt blod
Det är absolut inget fel på Frölundas gamla rävar, men det kanske inte är helt fel att få in lite nytt, ungt blod när många har försvunnit till NHL. Johan Ryno, Karl Fabricius, Johan Fransson och återvändande Fredrik Johansson är intressanta nyförvärv som förhoppningsvis kan växa i den nya miljön. Dessutom lär Joel Gistedt, Anton Axelsson och Patrik Carlsson få mer att säga till om i år, deras utveckling blir lika viktig.
Revansch
Frölunda gick visserligen till final i fjol, men där hade man i ärlighetens namn inte mycket att säga till om. Hela laget vill med all säkerhet ha revansch för de tunga förlustmatcherna i finalserien, och enskilda spelare som Jonas Esbjörs, som ju missade hela kalaset, är säkerligen pigga på att visa vad man egentligen går för.
Det här talar emot Frölunda
NHL
Vi är vana med att tappa spelare under sommaren, men det känns som att manfallet under 2006 års sommar har varit värre än på länge. Namn som Magnus Kahnberg, Joel Lundqvist, Johnny Oduya och Jason Krog skulle ha sin säkra plats i vilket elitserielag som helst. Förlusten av dessa spelare, och flera andra namnkunniga därtill, kan komma att bli skillnaden mellan kvartsfinal och final.
Spelaromsättningen
Nytt blod var ju en positiv punkt ovan, men likaväl kan de många nya ansiktena visa sig straffa Frölunda. Det tar alltid sin tid att få ihop det nya laget, vilket visade sig smärtsamt tydligt i början av Nordic Trophy och det är viktigt att hitta samspelta formationer innan man har tappat för mycket i tabellen.
Bortaspelet
Inte en bortaseger har det blivit hittills under försäsongen, och spelet "on the road" i fjol var väl inte av mästarklass alla gånger heller. Även om man inte behöver vinna samtliga matcher där för att ligga i topp i tabellen, är det enormt viktigt, inte minst i slutspelet, att inte behöva ha ett spöke att bekämpa varje gång man lämnar 031-området.
Spelarprofiler 2006/2007
Lagkaptenen
Jonas Johnson fortsätter som seriens givnaste kapten och det av en anledning. En mer naturlig ledare får man leta efter och även om det inte alltid går att se från läktaren kan 36-åringen lyfta hela laget på ett sätt som har visat sig framgångsrikt de senaste åren. Johnson har haft sin del i framgången tidigare, och förhoppningsvis kan den trenden fortsätta även över 2006/2007.
Målskytten
När Magnus Kahnberg testar lyckan i NHL får Tomi Kallio än mer ansvar vad gäller målskyttet, men kvar finns även den alltid hårt arbetande Martin Plüss, trotjänaren Niklas Andersson och nye Steve Kariya som med största sannolikhet kommer att leverera både i grundserie och slutspel. Mål är inget som Frölunda har snålat med under 2000-talet och det finns egentligen inget som visar på ändring på den punkten.
Liraren
Även här har ju Kahnberg lämnat ett litet tomrum efter sig, och också Kirill Starkov hade sina stunder av glans. Istället får små tekniker som Plüss, Andersson och Kariya, och lite större som Johan Ryno och Tomi Kallio, ta över publikfrieriet i Scandinavium. Med en bra start kan självförtroende säkert tillåta riktigt underhållande hockey även i år.
Kommentar
Avrundningen av förra säsongen blev knappast vad man hoppats. En blytung finalförlust mot Färjestad, trots hemmafördel, lämnade spelare och fans utan ord när motståndarna lyfte bucklan, då man visste att det skulle försvinna många spelare över Atlanten efter säsongens slut.
Nu står vi här, en försäsong senare, och undrar var Frölunda Indians egentligen står. Försäsongen började, visserligen med många nyckelspelare borta, med förskräckliga 0-9 mot Kärpät och ytterligare en förlust mot Turku (TPS Åbo), men sedan dess har man hunnit besegra Linköping (4-1), Helsingfors (5-2) och Tappara (2-1). Börjar laget bli samspelt nu, eller krävs det någon månads spel i grundserien innan man har fått igång ett vinnande spel?
En tuff inledning i form av Linköping borta, Djurgården hemma och Färjestad borta kan säga väldigt mycket om hur säsongen blir. Vinner man alla tre talar det mesta för succé. Om man istället förlorar poäng i samtliga av dessa tre matcher kan man tappa direkt till åtminstone två tänkta toppkonkurrenter, i jakten om den viktiga förstaplatsen i grundserien.
Den nya ledarstaben ser minst sagt intressant ut och undertecknade är övertygade om att Calle Johansson har mycket att bidra med i båset och omklädningsrummet. Backspelet såg lite skakigt ut under slutet av förra säsongen och kanske kan lite råd från den gamle storbacken göra gott för den individuella utvecklingen hos Frölundas backar.
Det har pratats lite om ändringar i numera nästan klassiska Johnson-linen med Kallio och Andersson på kanterna, men hur det blir med det återstår att se. I övrigt kommer de två nya centrarna, Martin Cibak och Fredrik Johansson, att bli viktiga för ett framgångsrikt år, då fyra starka kedjor kan räcka hela vägen till SM-guld.
Cibak kommer till Göteborg med en Stanley Cup-titel och är en ytterst intressant värvning, och detsamma gäller talangen Johan Ryno samt backlöftet Johan Fransson. De är spelare som mycket väl kan bli trevliga överraskningar för publiken i Scandinavium det kommande året. 168 centimeter Steve Kariya lär även han bli en sevärdhet och är en spelare som har visat tydligt att han kan plocka poäng. När Kahnberg nu har försvunnit kan de visa sig vara livsviktiga värvningar för Frölunda.
För Frölundas del handlar allt om att hitta rätt miljöer för alla nya spelare som tillkommit. Lyckas man når man långt, för individuellt sett är spelarna lika bra som sina föregångare, men det blir säkerligen en utmaning för Stephan "Lillis" Lundh och hans tränarkollegor. Balansen mellan rutinerade namn som Esbjörs, Andersson, Sundin och Johnson samt yngre förmågor som Ryno, Fabricius, Fransson och Carlsson måste stämma för att få ut lagets fulla potential, och det är inte alltid klockrent vart unga och orutinerade talanger passar.
Att Frölunda når slutspel i vår vågar vi påstå vara säkert, men vilken plats man hamnar på i grundserien är desto svårare. Topp fyra är trots de många nya namnen ganska säkert och att vara bland de två bästa känns inte orealistiskt det heller. Däremot betvivlar vi att man kommer att kunna promenera hem serien à la 2004/2005, då ingen kunde stå i vägen. Det lär bli många täta och spännande duster för det nya Frölunda, vilket bäddar för en underhållande säsong för oss fans på läktarna.
