Hockeyzon
2007-09-20 01:40
Krönika: Mohammed lirar inte med Erik
Tänk efter, hur många personer med härkomst från Afrika, Asien eller Sydamerika spelar i ditt favoritlag? Hur stor del av publiken härstammar från dessa områden? Som ni vet speglar det inte hur samhället ser ut. Denna krönika handlar om en nyckelfråga för svensk ishockeys framtid, om personer med en annan kulturell bakgrund än den vi lever i.
Jag är inte naiv, jag förstår vad detta beror på, ishockey finns knappt i ovan nämnda världsdelar. Dessutom håller hockeyn på att bli en ”rikemanssport”. Rädslan för att hockeyn ska sluta att utvecklas är påtaglig, att det ska bli en idrott för överklassen. Inte nog med att det är ett tråkigt scenario för en folksport, men detta skulle också göra hockeyn sämre. Desto fler som har möjlighet att spela hockey, desto fler unika talanger kan blomma upp! Dessutom bör det skapas en positiv stämning kring hockeyn bland alla samhällsklasser, det är ett måste när den ska konkurrera om publik med fotboll, innebandy och basket.
Det finns en lång rad konkreta lösningar som klubbarna kan arbeta med för att öka intresset; De kan dela ut gratisbiljetter i de områden där det bor människor med annan kulturell bakgrund. De kan starta skridsko och ishockeyträning för skolklasser på vintrarna. Klubbarna kan också ge bort ishockeyutrustning till intresserade som inte har råd, eller ge ett visst antal träningar kostnadsfritt. Framförallt gäller det att synas i de rätta områdena, skapa arrangemang intill den lokala affären, och sprida information på andra språk. Eller varför inte sätta upp partytält och sända matcher via TV direkt till de kommande ishockeyvännerna?
Några av dessa förslag har redan prövats i Stockholmsområdet, men inte givit ett tillräckligt bra resultat. Men det är inte konstigt när försöken bara sker under en kortare period på några veckor. Detta är ett arbete som ska skapa ett intresse från grunden, ett arbete som kommer ta flera år, och det måste pågå kontinuerligt!
Men är det rättvist? De som bor i områden där ishockey redan är populärt, varför görs det inga arrangemang där? Det finns en enkel lösning, sprid informationen överallt inom upptagningsområdena om hur klubben arbetar och välkomna alla! Stäng inga dörrar till någon, det handlar trots allt om att skapa gemenskap!
Anpassar sig inte ishockeyn till den globala utvecklingen kommer intresset att sjunka snabbt. Dessutom missar de en möjlighet att utveckla sporten samtidigt som de arbetar för integration, då kan Mohammed och Erik spela i samma lag!
David Nilsson Hamne, krönikör
david@mysterious.se
Det finns en lång rad konkreta lösningar som klubbarna kan arbeta med för att öka intresset; De kan dela ut gratisbiljetter i de områden där det bor människor med annan kulturell bakgrund. De kan starta skridsko och ishockeyträning för skolklasser på vintrarna. Klubbarna kan också ge bort ishockeyutrustning till intresserade som inte har råd, eller ge ett visst antal träningar kostnadsfritt. Framförallt gäller det att synas i de rätta områdena, skapa arrangemang intill den lokala affären, och sprida information på andra språk. Eller varför inte sätta upp partytält och sända matcher via TV direkt till de kommande ishockeyvännerna?
Några av dessa förslag har redan prövats i Stockholmsområdet, men inte givit ett tillräckligt bra resultat. Men det är inte konstigt när försöken bara sker under en kortare period på några veckor. Detta är ett arbete som ska skapa ett intresse från grunden, ett arbete som kommer ta flera år, och det måste pågå kontinuerligt!
Men är det rättvist? De som bor i områden där ishockey redan är populärt, varför görs det inga arrangemang där? Det finns en enkel lösning, sprid informationen överallt inom upptagningsområdena om hur klubben arbetar och välkomna alla! Stäng inga dörrar till någon, det handlar trots allt om att skapa gemenskap!
Anpassar sig inte ishockeyn till den globala utvecklingen kommer intresset att sjunka snabbt. Dessutom missar de en möjlighet att utveckla sporten samtidigt som de arbetar för integration, då kan Mohammed och Erik spela i samma lag!
David Nilsson Hamne, krönikör
david@mysterious.se
