Hockeyzon
2007-10-22 16:35
Hockeykrönika: Fel, fel och åter fel
De kom som en chock från en klar himmel när Leif Boork i dag tvingades lämna sin post som huvudtränare i Brynäs. Eller var det riktigt oväntat egentligen? Nej, jag tycker faktiskt inte det. Det har blivit en vana att sparka sin tränare så fort laget inte presterar. Vilket är helt fruktansvärt fel, fel och åter fel.
Johan Widell
Åtta förluster på nio matcher gav Leif Boork sparken från Brynäs. Återigen visar diverse styrelsemedlemmar brist på tålamod. Är det så här det ska vara? Nej, givetvis är det fel och det behöver man inte vara någon rymdforskare för att förstå. Ibland tycker jag det är synd att inte fler lag än Djurgården har dålig ekonomi så man inte har råd att anställa en ny tränare. Hade Djurgården haft bättre ställt i kassan hade nog Hans Särkijärvi fått lämna sin post också, i fjol alltså.
Det är tråkigt att se hur klubbarna i Elitserien gång på gång inte ger sina tränare det förtroende de förtjänar. Visst, Boork är speciell. Han petar sina toppspelare och påstår att de är i behov av vila, trots att de kanske inte alls är slitna eller otränade. Är det rätt? I Boorks ögon är svaret givetvis ja, men om vi frågar Harald Lückner i Modo istället får vi ett helt annat svar. Vad kan det bero på då?
Kanske för att Lückner inte har lika mycket mod som Boork?
Kanske för att Lückner alltid plockar ut starkaste tänkbara lag på pappret?
Kanske för att Lückner inte vågar lufta lika många juniorer som Boork?
Det är ett par tänkbara scenarion. Frågan är bara vilket som är rätt, eller om det är rätt. Alla vet att Boork är van vid att säga vad han tycker och tänker och att inte tvivlar en sekund på att strukturera om i laget. Det gillar jag. Boork kör sitt race. Tänk om fler tränare kunde göra så, men då skulle den här tränarkarusellen rulla runt som aldrig förr.
Leif Boork är värd en bättre avslutning än så här. Han har fört Brynäs till två raka SM-slutspel och med lite tur hade han kunnat styra Gävlelaget till en större bedrift i slutspelet än vad han lyckades med.
Den stora frågan i mina ögon just nu är vem som ska ta över Brynäs och vem som ska föra laget till slutspel i år. Om Michael Sundlöv och hans kompanjoner haft större tålamod är jag övertygad om att Boork hade fått det sjunkande fartyget på rätt köl igen. Men nu blir det inte så, tråkigt nog.
Det är tråkigt att se hur klubbarna i Elitserien gång på gång inte ger sina tränare det förtroende de förtjänar. Visst, Boork är speciell. Han petar sina toppspelare och påstår att de är i behov av vila, trots att de kanske inte alls är slitna eller otränade. Är det rätt? I Boorks ögon är svaret givetvis ja, men om vi frågar Harald Lückner i Modo istället får vi ett helt annat svar. Vad kan det bero på då?
Kanske för att Lückner inte har lika mycket mod som Boork?
Kanske för att Lückner alltid plockar ut starkaste tänkbara lag på pappret?
Kanske för att Lückner inte vågar lufta lika många juniorer som Boork?
Det är ett par tänkbara scenarion. Frågan är bara vilket som är rätt, eller om det är rätt. Alla vet att Boork är van vid att säga vad han tycker och tänker och att inte tvivlar en sekund på att strukturera om i laget. Det gillar jag. Boork kör sitt race. Tänk om fler tränare kunde göra så, men då skulle den här tränarkarusellen rulla runt som aldrig förr.
Leif Boork är värd en bättre avslutning än så här. Han har fört Brynäs till två raka SM-slutspel och med lite tur hade han kunnat styra Gävlelaget till en större bedrift i slutspelet än vad han lyckades med.
Den stora frågan i mina ögon just nu är vem som ska ta över Brynäs och vem som ska föra laget till slutspel i år. Om Michael Sundlöv och hans kompanjoner haft större tålamod är jag övertygad om att Boork hade fått det sjunkande fartyget på rätt köl igen. Men nu blir det inte så, tråkigt nog.
