Hockeykrönika: Lägg av nu, Peter!

En träning. Så länge höll Peter Forsbergs comeback i Tre Kronor – och jag är inte alls förvånad. Nu lutar det åt att karriären är över för typ femte gången. Foten har vilat i ett halvår och är fortfarande inte bra. Peter, vad är det egentligen som talar för att du ska kunna återvända till ishockeyn? Frågar ni mig finns det absolut ingenting, vilket är oerhört trist både för Peter själv och resten av hockeyvärlden.

Johan Widell

johan@skaune.se

Bengt-Åke Gustavsson chockerade de flesta när han plockade ut Peter ”Foppa” Forsberg i Tre Kronor till Karjala Tournament. Diverse spelbolag tog fram spelalternativ kring hur Peter skulle klara sig i Tre Kronor. Det fanns spel om hur många mål han skulle göra, vilka han skulle spela med och hur många matcher han skulle klara av. En träning fanns nog inte ens med bland spelalternativen. Men hur förvånade blev vi egentligen när foten inte höll mer än en ynka träning?

Jag blev absolut inte förvånad – men däremot ledsen. Det är oerhört tråkigt att en legend som Peter Forsberg kan få lägga skridskorna på hyllan utan att ha spelat sin sista match där han själv går in och säger: ”Nu är det slut.”

Istället för att få ett lyckligtslut på en lång och framgångsrik hockeykarriär kan Forsberg nu istället bli tvungen att lägga av med ishockeyn. Det är synd att Forsberg inte lyckas reparera sig och få avsluta lika snyggt som han började det hela. Han är värd en bättre avslutning än det här – mycket bättre avslutning dessutom. Frågan är bara om han orkar.

Skada efter skada.
Operation efter operation.
Rehabilitering efter rehabilitering.
- Hur länge orkar du, Peter?

Hade jag varit i Peters kläder hade jag lagt av för länge sen. Kanske kan det bero på att jag inte är Forsberg men för att jag tänker på att det finns ett liv efter ishockeyn också. Det måste Peter också inse, innan det kan vara för sent.

Och du Peter, du behöver inte be hockey-Sverige om ursäkt för att din kropp inte orkar med mer. Alla vi som har sett dig – och sett upp till dig – vet vem du är och det är inte dina skador vi kommer minnas mest utan dina smått osannolika framträdanden. Vi kommer minnas dig resten av våra liv.