Hockeykrönika: Stå på er, galna idrottsnissar till domare!

Ordföraren i elitdomarklubben, Fredrik Carlman, säger själv att domarkåren har varit på för flata och att det räcker nu. Jag håller med honom helt och hållet. I fotbollens värld blir tränarna uppvisade på läktaren när de uppträder våldsamt eller är på väg in på planen. Samma sak borde gälla även i ishockeyns värld.

Visst har det hänt att även en hockeytränare har fått följa matchen från läktaren, fråga bara Leif Boork som tog sig ut på isen vid ett tillfälle.
Men det händer alldels för sällan.

-    Egentligen borde man gå dit och hosta så att han (Robert Lahti) blir sjuk och dör.
Precis så uttalande sig Hans Chrunak efter matchen mellan Luleå och Mora för ett par dagar sedan.
Hallå? Vad är det för fel på dig Hans? Har du inget samvete i kroppen? Jag tolkar Chrunaks uttalande som att han älskar Luleå Hockey, men får man säga så? Är det rätt sätt att uttrycka sina känslor på?
Nej, det är det verkligen inte och det vet både Hans Chrunak och resten av alla andra inkompetenta tränare och ledare där ute.

Luleås sportchef har bett Robert Lahti om ursäkt i ett offentligt uttalande, men hur mycket betyder en ursäkt? Får det Hans Chrunak att dämpa sig och betyder den ursäkten att detta inte händer igen?
I mina ögon är en ursäkt värd precis lika mycket som en femtioöring och knappt det.

Ett straff är på sin plats – ett hårt sådant.
För att dessa domarattacker någon gång ska få sitt slut måste någon agera.
Att domarkåren nu själva har sagt ifrån är ett steg i rätt riktning, men det behövs något mer.
Något extra.

Ett svidande straff för Hans Chrunak är på sin plats. Om Hans nu mot all förtvivlan skulle gå ostraffad från den här incidenten är jag rädd att folk kommer fortsätta attackera domarna, vilket är helt, helt fel. Jag är inte för någon nolltolerans i den här frågan. Givetvis ska man få uttrycka sig kring domarens ageranden i en match – men då ska det ske på rätt omständigheter. Innan kunde man säga i stort sett precis vad man ville om en domare, vilket vi fått ett tydligt exempel på efter mötet mellan Luleå och Mora, men nu måste det ta slut.

På ett sätt är det rätt. För hur vi än vrider och vänder på saker och ting så lever vi i en demokrati.
Men gnälliga spelare, ledare och tränare bör tänka sig för – rejält.
Tänk er själva hur det vore om en domare skulle gå in och säga vad han tyckte och tänkte?
Tanken är lockande – och tänk vilket liv det skulle bli.

Så snälla gnällspikar, tänk er för innan ni klagar på domaren nästa gång. För i slutändan är det inte domarens fel.
Jag ber er, kära domare; stå på er så vi någon gång kan få ett slut på det här.