Hockeyzons expertpanel:
”Allsvenskan hör ihop med kronofogden”

Veckans expertpanel utgörs av Frölundasidans redaktör Olle Liljeblad, Brynässidans bloggare Jonathan Ekeliw, Timråredaktionens Erica Staaf samt Lövenskribenten Mario Gnalez. Panelordförande är som alltid Olof Wigren, redaktör för Tidningen Hockey.

När nu junior-VM väl är över är det på sin plats med en summering. Hur kommer ni att minnas turneringen? Vad har etsat sig fast starkast? Vem eller vad gjorde störst intryck på er? Ordet är fritt!

Olof Wigren:
- Den svenska attityden i stort satte starkast avtryck hos mig. Flera av spelarna var överraskande bra, rent av sensationellt duktiga. Mest överraskade backen Kristoffer Berglund från Björklöven. Lika hård och kompromisslös som en gång pappa Rolf.

Olle Liljeblad:
– Givetvis matcherna mot Kanada! Först när Sverige avgjorde gruppspelsmatchen mot Kanada med fåtalet sekunder kvar, och givetvis – den osannolika vändningen i finalen mot Kanada. Sverige fick benen att darra ordentligt på kanadensarna när Sverige först gjorde 1-2 och sedan kvitterade till 2-2. Lyckan var obeskrivlig. Även om Kanada nu vann med ett riktigt skitmål i förlängningen, kan våra juniorkronor återvända till sina klubbar med flaggan i topp. De trotsade kritikerna och tog medalj för första gången på tolv år. Det är starkt, all heder!
– Om man ser till individuella prestationer blev jag mycket imponerad av Robin Figren. Där har vi en kille som vi kan räkna med att få se i elitserien framöver – hoppas jag. Jag leker med tanken om vad som hänt om Frölunda hade gett honom chansen...

Jonathan Ekeliw:
- Jag var i USA under jul- och nyårshelgerna – och borde således inte kunna kommentera Småkronornas insatser - men kom hem lagom till finalen mot Kanada. Det räcker. Den där tredjeperioden var nog den bästa jag har sett ett svenskt landslag uppvisa. Punkt slut.

Erica Staaf:
- Junior-VM var för mig bland det mest roliga jag sett på länge inom svensk hockey. En fantastisk turnering trots den kanske bistra andra platsen. Men vilka spelare, vilka ledare, vilken insats osv. Tror att många fick upp ögonen för svensk juniorhockey efter just denna bedrift som detta lag stod för. Det gick nog in hos många svenska hjärtan, att lyckas resa sig och vinna på de sätt man gjorde vid ett flertal tillfällen och att aldrig vika ner sig. Det var stort, större än man nog kunnat ana.
Jag har ett flertal minnen, Zorromålet, wow, Magnus Pääjärvi-Svenssons debut och mål, mål, vändningar, gester och våga vägra förlora. Det finns mycket att ta av, men vändningen mot Kanada är nog det största minnet jag har. Niklas Wikegård är ungefär på väg ner på isen och Chris har typ sagt det här är inte klokt X antal gånger. Fantastiskt. Det skulle jag kunna se om och om igen. Svensk juniorhockey tog ett rejält kliv och man visade att man hade trots högt ställda mål inför turneringen, alltid hållit vid de mål man satt upp, att ta guld, nu blev det inte så men för mig spelar det inte så stor roll, turneringen i sig det var guld. Jag längtar redan till nästa år.

Mario Gnalez:
- När svensk hockeys journalistdjungel av experter bakade saffransbullar och drack glögg så åkte ett tämligen anonymt,och på förhand av experterna utdömt, svensk juniorlandslag på en jul- och nyårsresa till Tjeckien. Väl i Tjeckien så zorro-målade sig Robin Figren in i varje svenskt vardagsrum, kaptenen Patrik Berglund bar laget på sina axlar med en pondus ingen svensk juniorlandslagskapten varit i närheten av sedan Mats Sundins tid ( och de spelmässiga likheterna med Torontos kung slutar inte där ). Kristofer Berglund bevisade att liten är störst och Tobias Forsberg jublade högst då kanadensarna grät som mest. När glöggen sedan länge var uppdrucken och det nya året just hade blivit nytt så återvände ett par rikskända svenska juniorgrabbar tillbaka till Sverige med årets julklapp i bagaget. Aningen försenad men efterlängtad.
Silverplatsen gav mersmak inför framtiden. 



Nyköping har hållit presskonferens om sin prekära ekonomiska situation, och klubben är som bekant långt ifrån ensam om att klamra sig fast vid en skör tråd bland klubbarna i allsvenskan och lägre divisioner. Verkar dessa klubbar under rimliga villkor? Om inte, vilka borde agera och vad borde i så fall göras?

Olof Wigren:
- Problematiken är svår. Det krävs ett helhetsgrepp och jag misstänker att den som måste initiera det är Svenska Ishockeyförbundet. En sak är säker: många föreningar under Elitserien blöder svårt. Det i sin tur är på sikt ett hot mot bredden i svensk hockey.

Olle Liljeblad:
– Jag tror att det kommer lösa sig för Nyköping på grund av att de har ett någorlunda stort publikintresse. Men exempelvis Hammarby lever på lånad tid. Det går inte att husera i HockeyAllsvenskan på lång sikt med ett fåtal 100 i publiksnitt på hemmamatcherna. Det är risk för konstgjord andning om klubben räddas, för de ekonomiska problemen lär dyka upp igen inom en snar framtid. Jag tycker att Hockeyligan alternativt elitserieklubbarna borde stötta klubbarna i de lägre serierna, kanske ekonomiskt, för att skapa ett rättvisare seriesystem. Nu är det ju ungefär som så att – åtminstone i allsvenskan – de klubbar som har bäst ekonomi utgör toppen. En annan lösning skulle kunna vara att fler tar efter Djurgårdens supportersatsning. Mer publik betyder mer pengar till klubbarna. Detta skulle kunna lösa deras problem.

Jonathan Ekeliw:
- Kostnaderna för att driva ett ishockeylag på elitnivå blir bara högre och högre. Således får lag som till exempel Nyköping, med begränsade intäkter, svårt att nå sportsliga framgångar utan att sätta sin ekonomi på spel. Och det är naturligtvis ingen bra utveckling. Men pengar styr mer eller mindre ishockeyn idag, och det är ett faktum som är i princip omöjligt att ändra på. Man skulle kunna tänka sig att kvotera antalet importer varje lag får inneha – utgifterna skulle minska och dessutom skulle mer speltid åt juniorerna öppnas – men det skulle inte topplagen gå med på. Med andra ord, jag har svårt att se en ömsesidig lösning.

Erica Staaf:
- Är inte så insatt i de förhållanden dessa klubbar lever i men att just detta problem pågått under en allt för lång tid. Allt fler bli indragna och det ser inte ljusare ut om inget görs. Kanske ska man se över spelartrupperna mera, vilka är kostnaderna, är de rimliga? Man måste nog vara mer strategisk i sitt tänkande. Kanske kan vara en tanke med ett lönetak för spelare. Klubbarna måste antingen själva ta ett större ansvar för det problem som länge pågått, eller kan man tillsammans kanske finna något sätt som gör att man kan hitta någon form av lösning för att inte fler skall bli indragna i prekära ekonomiska situationer.

Mario Gnalez:
- Steget upp till HockeyAllsvenskan är idag förenat med att få Kronofogden knackandes på dörren. Halmstad Hammers, Tegs SK, Piteå HC, Team Kiruna, Boden, Uppsala är bara ett fåtal av alla lag som efter avslutad ( eller som i Halmstads fall – under pågående - ) HockeyAllsvensk sejour drabbats av en plånbok så gapande tom att man till sist tvingats sanera ekonomin ordentligt eller lägga ner föreningen fullständigt. Mitt förslag är istället att begrava HockeyAllsvenskan och satsa på två till tre ”regionsserier” där resekostnaderna för lagen blir betydligt mindre än vad de är för de just nu aktuella HockeyAllsvenska lagen samtidigt som betydligt fler matcher får en slags ”derbykaraktär” vilket med största sannolikhet lär betyda ökade publikintäkter. 



Mikael Renberg ser ut att missa minst femton matcher på grund av en trasig käke. Hur tungt är det avbräcket för Skellefteå i kampen kring strecken?

Olof Wigren:
- Det kan innebära missat slutspel. Nog för att Renberg kan driva på även vid sidan av isen, men inte som om han befann sig på den.

Olle Liljeblad:
– Tja, Renberg är ju en viktig ledare i laget och, så klart, ett rivjärn som Renberg vill man ju alltid ha på isen. Men Skellefteå har andra flitiga målskyttar i form av Söderberg, Goren och Mcdonell, så jag tror att Skellefteå lyckas täcka den luckan.

Jonathan Ekeliw:
- Nja, jag tror faktiskt inte att Mikael Renberg har så stor betydelse för Skellefteå som många vill få det till. Faktum är att man har vunnit fler matcher än man har förlorat sedan Renbergs skada. Dock ska betydelsen av kaptensrollen inte bagatelliseras, ej heller hans meritlista.

Erica Staaf:
- Skellefteå ligger i dagsläget på en tionde plats med bara fyra poäng när till jagande Luleå och Mora. Självklart ser jag det som att det kan bli ett tungt avbräck för Skellefteå. Andra säsongen är som sagt svårast som man säger. Men frågan är ju hur Skellefteå kan ta detta. Kan man vända det till något positivt och kan andra känna ett större ansvar att kliva fram. Det största problemet kan vara att man tappar en ledare på och utanför isen, just den som skall kliva fram just i ett sådant här läge som Skellefteå nu ligger i. Med tanke på att Luleå som ligger närmast jagande många gånger har klarat att ta sig ur sådana här situationer är det oerhört viktigt för Skellefteå att inte ta det som ett avbräck att klubben inte skall klara sig undan sträcket utan inse det faktum är att man med sitt spel kan handskas med den situation som nu råder.

Mario Gnalez:
- Skellefteå dansar för andra året i rad runt det så berömda kvalseriestrecket. Renbergs skada kommer givetvis olägligt för de svartgula och i mina ögon är risken ( eller chansen ifall ni så hellre vill ) stor att bottenstriden kommer att bli ett triangeldrama under sluttampen av grundserien. Humörlaget Skellefteå, ett Mora där tre bänkade spelare har mer makt över truppen än vad tränaren har och ett Luleå som borde annonsera efter en spelidé på blocket.se löper allihop en risk för att få tillbringa slutet av säsongen i Kvalserien. Renberg på isen eller inte, i mina ögon är bottenstriden ounviklig för de svartgula från norra Västerbotten. 



I lördags fylldes en tredjedel av Hovet av en enda stor Djurgårdsklack i den tredje satsningen denna vinter signerad supportersatsningen Djurgårdshjältar, med målet att öka intresset och draget kring hockeylaget. Vad säger ni om initiativet och skulle ni vilja se fler liknande initiativ i svensk hockey?

Olof Wigren:
- Beundransvärt. Visar med eftertryck kraften hos föreningens supportrar. Och det stödet behövs! När det väl gäller, finns det nog både initiativförmåga och kraft hos de flesta föreningars fans.

Olle Liljeblad:
– Ett mycket bra initiativ som betyder mycket för DIF:s framtid, och extra roligt eftersom de inte precis varit på topp publikmässigt de senaste åren. Jag skulle absolut vilja se fler liknande initiativ i svensk hockey. Mer publik betyder mer pengar till klubbarna. Det skulle kunna lösa problemen med de lagen som ligger risigt till ekonomiskt.

Jonathan Ekeliw:
- Naturligtvis är det ett jättebra initiativ som fler lag bör anamma – inte minst mitt kära Brynäs.

Erica Staaf:
- Ett otroligt bra initiativ som säkerligen andra klubbar kan ta efter. Just Djurgården eller Stockholm har ju haft svårt att få människor till arenan men här visar man att man vill ha en förändring. Vilket förhoppningvis skall ge resultat. Det är otroligt viktigt att agera vid sådana här situationer och Djurgården har helt klart visat att man vill öka intresset för hockey något som i sin tur kan leda vidare till att om fler klubbar tar samma initiativ. Vilket i sin tur kan leda till ett allt bredare intresse för hockey i synnerhet.

Mario Gnalez:
- Lysande initiativ till att få Stockholms fotbollssupportrar att faktiskt kika in hockeyn i stan också, nu när det ändå är vinter. Att fler supporterföreningar borde ta efter Djurgårdens idé är självklart då just detta initiativ skapar liv i luckan och fyller en annars halvt ödslig arena med folk till bredden, höjden och djupet vilket får till följd att stämningen under matchen blir underbar. Draget kring hockeyn ökar till följd av dessa initiativ och publiken får mersmak vilket leder till att de återkommer även vid vanliga, tråkiga, serielunksmatcher.
För att marknadsföra en klubb i dagens idrottsvärld och för att på så sättet locka publik så räcker det inte längre med att trycka upp flygblad dagen innan matchen i fråga och välkomna publik till morgondagens möte. Svensk hockey måste, precis som nordamerikansk redan gjort, se till att bjuda på något extra då matchdag vankas. Upplevelsen kring matchen är idag minst lika viktig som matchen i sig för sittplatspubliken. 



Vem eller vad i Hockeysverige förtjänar att hyllas efter veckan som gått?

Olof Wigren:
- JVM-laget! Självklart.

Olle Liljeblad:
– Niklas Wikegårds kommentarer i SVT:s sändningar från JVM. Redan klassiker!

Jonathan Ekeliw:
- Brynäs tränare Olof Östblom, 28(!), har verkligen gjort ett bra jobb sedan han tog över Sveriges kanske mest krävande förening. Trots sin ringa ålder har han fört Gävle-laget från kvalserieträsk till slutspelstrakter – och i veckan belönats genom förlängningsförfrågan.

Erica Staaf:
- Per Mårts helt klart, satt ett mål om att sin JVM trupp skulle ta guld, högt ställda krav men man nådde tillsist ett silver något som var helt fantastiskt. Han sa att, killarna var besvikna efter förlusten men för honom var spelarna hjältar ändå. Och visst var är de hjältar ändå. Per Mårts har gjort en fantastisk jobb men sin JVM trupp.

Mario Gnalez:
- Damernas Riksserie. Det trodde ni inte va?
Juniorkronorna bör hyllats men då jag just gjorde detta nyligen i min blogg så väljer jag istället att hylla initiativtagarna till idén bakom Damernas Riksserie. Även fast jag känner mig aningen kluven till om den här nystartade ”dam-elitserien” varar även nästa säsong så är initiativet helt rätt i steget till att hålla damhockeyn levande i Sverige. 



Vem eller vad förtjänar en känga?

Olof Wigren:
- De domare som - fast de aldrig kommer att erkänna det - utdömer kompensationsutvisningar, för att mildra effekten av ett tidigare tveksamt domslut som renderat utvisning för det andra laget.
- Inget som jag ser det.

Olle Liljeblad:
– Han, hon eller dem som bestämde sig för att lägga ner Göteborg City. Därmed försvann en av Göteborgsområdets absolut bästa sportjournalister, Henrik Leman.

Jonathan Ekeliw:
- Domare som utdömer matchstraff för vanliga tacklingar. Bara för att en spelare händelsevis råkar bli skadad, behöver tacklingen nödvändigtvis inte vara ful.

Erica Staaf:
- Inget som jag ser det.

Mario Gnalez:
- Djurgårdsfansen. Det var länge sedan de var så högljudda på läktaren som de är just nu och det är just här problemet sitter. Då DIF går i motgång, vilket de gjorde för inte alltför länge sedan, så gapade Globen/ Hovet tomt. Då samma lag har medvind så kommer supportrarna och sjunger, älskar, hejar. Efter matchen grabbar de tag i sin take-away-latte för att i nästa stund förklara för hela Sverige att de är bäst, flest och mest högljudda i landet och att ”bönderna” borde lära sig av djurgårdarnas supporterkultur.
Sorry, men det är just här det brister för mig.
Fyll Hovet då ert lag ligger i motgång. Sjung, älska, heja då pucken studsar snett, träffar ribban, skjuts över sargen. Det var länge sedan ni gjorde det.
Det är lätt att heja i medgång, desto svårare i motgång. Det har ni bevisat.
Just nu är nu hör ni inte ens till de nominerade i kategorin ”Svensk hockeys bästa klack”.