
Hockeyzon
2008-04-02 23:45
Slutspelsprofilen: Mattias Carlsson
I somras värvade Linköping Mattias Carlsson från Rögle. Efter en trög start har 28-åringen nu etablerat sig i laget, och han är en av doldisarna i kollektivet LHC som nu tagit sig till final. – Vi har en bred trupp och behöver inte slita otroligt hårt på få spelare, säger Carlsson.

Jonas Gustavsson
Namn | Mattias Carlsson |
Född | 1980-02-09 |
Längd | 179 |
Vikt | 87 |
Klubb | Linköping |
Position | Forward |
Styrka | Energin |
Svaghet | Fysiken |
Aktuell | Energispelare i finalklara Linköping |
Ifjol fick Mattias Carlsson sitt absoluta genombrott då han sköt 28 mål och svarade för 45 poäng på 45 matcher med Rögle i HockeyAllsvenskan. Den insatsen gav också 28-åringen ett kontrakt med Linköping.
Efter en skadedrabbad höst och en del tid på bänken, har den rivige anfallaren nu spelat till sig en ordinarie plats i tredjekedjan. Att laget nu har tagit sig till final, tycker den före detta Södertäljespelaren inte är konstigt.
– För det första har vi ett riktigt bra lag. Sedan tycker jag att vi avslutade serien på ett bra sätt och när vi sedan gick in i slutspelet kändes det som att alla höjde sig ytterligare, berättar Mattias.
Ni imponerar stort, och vann den femte matchen mot Färjestad med hela 4-0?
– Vi spelade lite sådär i första perioden, men i den andra tryckte vi gasen i botten och i den tredje perioden hände inte så mycket och de kände sig nog ganska slagna.
Du var med i förarbetet till viktiga 2-0 i den andra perioden?
– Precis, jag tror jag fick ett pass från Jonas Junland och sedan såg jag Niklas Persson i mitten, och han gjorde ju ett bra avslut. Det kändes som att luften gick ur dem lite grand efter det målet, när de bara hade ett mål upp så kände de väl vittring men sedan blev det ju tungt med tvåan, och sedan kom ju trean ganska snabbt.
Nu har ni vunnit både kvartsfinalen och semifinalen med 4-1 i matcher, det är grymt imponerande?
– Det tycker jag. Vi har ju lyckats vinna den inledande matchen borta i båda serierna och det tror jag är viktigt. Det är alltid tufft att få en förlust i den första matchen, så är det bara. Då hamnar man i underläge direkt.
Inte nog med det, ni har också vunnit med tre, fyra eller fem mål i många matcher. Traditionellt brukar ju slutspelsmatcher vara täta och tuffa, hur kommer det sig att era matcher runnit iväg resultatmässigt?
– Det har varit lite förvånande, det får man lov att säga. Det brukar inte rinna iväg i slutspelsmatcher, men det kanske tyder på att vi hela tiden trummar på och inte slappnar av. Vi backar inte hem för att försvara en ledning eller blir ängsliga, utan vi har bara kört vidare och försökt avgöra matcherna.
Vad krävs av er i finalen nu då?
– Vi måste ju upp lite till, och vara ett strå vassare i finalen oavsett om det blir Timrå eller HV 71. Vi måste bibehålla det spel vi haft, men jag tror ändå vi måste upp ett snäpp till i allt vi gör för att knipa SM-guldet.
Ifjol var Linköping i final, märks det i laget?
– Det är svårt att säga, men visst märks det att det är många spelare som varit med i slutspel förr. Det är många som snackar mycket och vet hur det är att spela de här matcherna. En del unga har ju inte varit med, men de rycks med av de äldre. Det finns helt klart en del rutin.
Det snackas om att Linköping är ute efter revansch efter fjolårets finalförlust, märks det på några spelare?
– Det är möjligt att det är så, men jag vet inte riktigt hur det kändes ifjol. Men visst blir det ett antiklimax att förlora en final och man känner en tomhet, och den förlusten speglar ju hela säsongen känns det som. Hur bra det än är att gå till en final, så vinner man ju ingenting om man förlorar den. Jag kan tänka mig att det är en enorm tomhet som infinner sig när man förlorar en sådan match. De som var med ifjol vill nog inte uppleva det igen, så jag tror att det blir jäkligt bra fart i finalen.
Du gör din första säsong i Linköping, vad säger du om den?
– Den har varit lite sönderryckt på grund av skador och så under hösten, och när man kom tillbaka så var ju laget lite satt så man fick inte spela så mycket och satt en del på bänken. Precis innan slutspelet fick jag chansen att spela igen, och sedan har det rullat på bra i både kvartsfinalen och semifinalen tycker jag.
Det måste vara skönt att få chansen nu när det gäller så mycket?
– Absolut, det är ju jätteroligt.
För flera år sedan spelade du elitseriehockey med Södertälje, har spelet i Elitserien förändrats sedan dess?
– Det har det väl. Spelet är lite bättre och tuffare, men det är ju några år sedan jag var med också. Det är ju typ samma spelsystem och så, men det är lite annorlunda tänk och lite snabbare hockey.
Du har gjort fyra år med Rögle i HockeyAllsvenskan, vad har de åren gett dig?
– Framförallt har jag ju fått spela och blivit en bättre hockeyspelare. Det var ju begränsat med speltid i Södertälje, och åren i Rögle gjorde att jag mognade i spelet och jag fick ta lite mer ansvar. Jag var inte bara en i mängden där, och det gjorde att man växte som spelare.
Du exploderade målmässigt ifjol med 28 fullträffar?
– Jag hade ju bra kedjekamrater med Pär Arlbrandt och Patrik Zackrisson, och sedan fick man ju spela riktigt mycket också.
Men det är spelare som misslyckats trots bra kedjekamrater och mycket istid?
– Det är sant, men vi i kedjan kompletterade varandra bra. Arlbrandt gjorde ju över 70 poäng så man fick väl några gratismål också (haha).
Du kanske är den som lyckats bäst i Elitserien av er tre?
– Nja, det vet jag inte. Zackrisson har ju varit bra hela säsongen tycker jag, så där kan jag nog inte hålla med. Arlbrandt fick en konstig resa i Södertälje, men han återvänder nog till Elitserien så småningom tror jag.
Varför blev det Linköping för din del föresten?
– Det har jag inte något bra svar på, men det var väl intresserade av min spelartyp och tog kontakt med mig. Det finns väl fyra eller fem lag som alltid kommer att hålla till i de övre regionerna i Elitserien, och Linköping är ett av dem. Det är sporrande att spela i ett lag som verkligen har chansen att vinna SM-guld, och inte spela i ett lag som hela tiden slår underifrån. Det var lite därför det blev LHC, det är inte i alla klubbar man får chansen att vinna guld.
Har du en önskemotståndare i finalen?
– Nej, jag vet faktiskt inte och jag tycker att båda lagen är ganska bra. Visst, HV 71 är ju alltid kul att möta och det lär ju bli ett jäkla drag kring matcherna och det är ju ett E4-derby, som det kallas. Det hade varit roligt att möta dem.
Vad blir nyckeln för LHC i finalen då?
– Jag tycker att vi har ett bra power play, samt ett bra försvarsspel med bra målvaktsspel. Vi har en bred trupp också och behöver inte slita otroligt hårt på få spelare, vilket gör att vi kan vara fräscha länge. Det kan bli en fördel nu när det blir tuffare.