
Hockeyzon
2008-04-17 23:09
Krönika: De tjeckoslovakiska monstren
2-3 i matcher och en total genomklappning i går i Kinnarps Arena. På det skadekris på backplats och två darriga målvakter – men Linköping har ett trumfkort. Andreas Jämtin och Per Ledin käftar inte lika mycket och Lance Ward går inte fram som en ångvält i närkamperna längre. Tacka monstren från Tjeckoslovakien.

Nils-Petter Dufva
Janne Karlsson tog en rejäl chansning genom att sätta Jonas Fransson i mål. En chansning som inte gick hem. Med facit i hand kan det tyckas uppenbart att Karlsson gjort en felbedöming men det behöver heller inte vara så. För vad hade han egentligen för valmöjligheter. Stana hade svajat två matcher i rad och Linköping var på väg rätt ned i en nedåtgående trend.
Till en början gav målvaktsbytet också utdelning. Linköpings förstaperiod är bland det svettigaste jag sett när det gäller bortaspel. Man radade upp chanser och täppte samtidigt till hemåt på ett imponerande sätt. 2-0 var underkant då Cluben hade två bortdömnda mål och ett flertal kanonlägen.
Det allra bästa läget - frånsett Kim Staal oförståeliga miss på mållinjen - hade Tony Mårtensson som fick stå helt fri med pucken framför Stefan Liv flera sekunder. Istället för att bara trycka dit den i krysset fintade Mårtensson skott och bommande målet med en meter. Mål där och jag har svårt att se att HV71 haft kraft att resa sig.
***
I den andra perioden började hemmalaget skjuta, det uppenbarades att Fransson läckte som ett såll. Godnatt, Linköping.
***
Två raka segrar, varav en på bortaplan, blir tungt att åstadkomma för Linköping. Men man har två vapen. Josef Melichar från Tjeckien och Ivan Majesky från Slovakien – de tjeckoslovakiska monstren.
Dessa har två raderat bort Per Ledin, Andreas Jämtin och Lance Ward helt och hållet. Linköpings lirare behöver inte se sig en extra gång efter axeln och dessutom slipper man det värsta av munhugget. Vill HV:s hetlevrade trio något så finns firma Majesky och Melichar där redo att stå upp.
Ta till exempel då HV bestämt för att sätta dit den 106 kilo tunge Majesky. Slovaken spelade först bowling med de två första Jönköpingsborna som ställde sig i vägen innan han körde över både Martin Thörnberg och David Petrasek som kom till undsättning. Fyra flugor i en smäll.
***
Josef Melichar är ingen mjuk gosse han heller. Förra säsongen höll han rent i Pittsburgh Penguins försvar och det med bravus. Dessutom är han Majeskys look-a-like.
***
I övrigt pratas det mycket om HV:s powerplay – med all rätt. Men jag kan för allt i världen inte förstå varför Kenta Johansson väljer att spela de två vänsterskyttarna Pasi Puistola och Mikko Luoma med varandra och de två högerskyttarna Johan Åkerman och David Petrasek med varandra.
HV har det alla lag drömmer om, två skyttar från vardera backplats i båda powerplay-enheterna. Men man utnyttjar inte det. Märkligt.
Stana eller Fransson? Mycket ska nog till om inte Janne Karlsson väljer att förlåta gamla synder och tar tillbaka slovaken i målet. Tjeckoslovakiskt kanske är den rätta medicinen för Linköping trots allt.
Till en början gav målvaktsbytet också utdelning. Linköpings förstaperiod är bland det svettigaste jag sett när det gäller bortaspel. Man radade upp chanser och täppte samtidigt till hemåt på ett imponerande sätt. 2-0 var underkant då Cluben hade två bortdömnda mål och ett flertal kanonlägen.
Det allra bästa läget - frånsett Kim Staal oförståeliga miss på mållinjen - hade Tony Mårtensson som fick stå helt fri med pucken framför Stefan Liv flera sekunder. Istället för att bara trycka dit den i krysset fintade Mårtensson skott och bommande målet med en meter. Mål där och jag har svårt att se att HV71 haft kraft att resa sig.
***
I den andra perioden började hemmalaget skjuta, det uppenbarades att Fransson läckte som ett såll. Godnatt, Linköping.
***
Två raka segrar, varav en på bortaplan, blir tungt att åstadkomma för Linköping. Men man har två vapen. Josef Melichar från Tjeckien och Ivan Majesky från Slovakien – de tjeckoslovakiska monstren.
Dessa har två raderat bort Per Ledin, Andreas Jämtin och Lance Ward helt och hållet. Linköpings lirare behöver inte se sig en extra gång efter axeln och dessutom slipper man det värsta av munhugget. Vill HV:s hetlevrade trio något så finns firma Majesky och Melichar där redo att stå upp.
Ta till exempel då HV bestämt för att sätta dit den 106 kilo tunge Majesky. Slovaken spelade först bowling med de två första Jönköpingsborna som ställde sig i vägen innan han körde över både Martin Thörnberg och David Petrasek som kom till undsättning. Fyra flugor i en smäll.
***
Josef Melichar är ingen mjuk gosse han heller. Förra säsongen höll han rent i Pittsburgh Penguins försvar och det med bravus. Dessutom är han Majeskys look-a-like.
***
I övrigt pratas det mycket om HV:s powerplay – med all rätt. Men jag kan för allt i världen inte förstå varför Kenta Johansson väljer att spela de två vänsterskyttarna Pasi Puistola och Mikko Luoma med varandra och de två högerskyttarna Johan Åkerman och David Petrasek med varandra.
HV har det alla lag drömmer om, två skyttar från vardera backplats i båda powerplay-enheterna. Men man utnyttjar inte det. Märkligt.
Stana eller Fransson? Mycket ska nog till om inte Janne Karlsson väljer att förlåta gamla synder och tar tillbaka slovaken i målet. Tjeckoslovakiskt kanske är den rätta medicinen för Linköping trots allt.