Hockeyzon
2008-05-22 15:59
Hägglunds Hockeyhörna: LHC har något stort på gång
Jag börjar bli mer och mer orolig för Linköping. Och då menar jag inte ängslan å föreningens vägnar för hur det ska gå framöver – nej, tvärtom känner man som icke LHC-supporter en stigande fruktan för vilken maktfaktor 2000-talets uppstickare är på god väg att växa ut till.
Torbjörn Hägglund
Linköpings HC har ekonomin, musklerna, publikunderlaget, materialet och inte minst strategin för att inte bara hålla sig kvar i toppen, utan också ta ytterligare kliv framåt.
Vad man än kan tycka om den rent sportliga aspekten av att hyra ut sina två största stjärnor till Ryssland för miljonbelopp, så kan man verkligen inte neka till att det ur alla andra aspekter handlar om ett långsiktigt genidrag.
Det första kvittot för detta fick vi häromdagen, när tjeckiske VM-centern Jaroslav Hlinka presenterades som Tony Mårtenssons ersättare. För de pengar som uthyrningen av Mårtensson genererar – både i form av de miljoner Ak Bars Kazan pungar ut med och de miljoner man ”sparar in” på att inte behöva betala hans lön på ett år – har Linköping inte bara köpt sig en på papperet fullgod ersättare.
De har också köpt sig början till ett guldlag våren 2010.
Det visade sig tydligt när klubben meddelade att man Hlinka undertecknat ett tvåårskontrakt.
För att förtydliga ytterligare: Stjärncentern som varenda lag i Europa suktade efter blir alltså kvar i klubben även efter det att de förlorade Rysslandssönerna har återvänt.
Att tappa bara tappa Mårtensson och Wienhandl, utan att få ett öre för förlusten, hade i sig lämnat luckor i lönebudgeten till att ersätta dessa spelare.
Rysslandsmiljonerna används nu i stället till att bygga ett lag som om två säsonger, vintern 2009/2010, ser ut at kunna bli näst intill sjukligt starkt med Elitseriemått mätt. Tony Mårtensson som andrecenter?
Beror förstås på hur hög klass Colorado-Jaroslav visar sig hålla i Elitserien, men någon omöjlighet är det inte.
Linköping har inga egna produkter som kan bära laget, och jag tvivlar på att de egenfostrade ungtuppar som man plockats upp (Gunnarsson, Junland, någonsin kommer att kunna axla sådana roller – men klubben har pengar och framför allt förståndet att förvalta dessa smart. Man har lyckats enormt bra med att knyta till sig spelare av hög klass som man sedan ser till att behålla och fostra in i Linköpingsfamiljen – att omsorgsfullt prägla dem med LHC-hjärtan, om man så vill. Det är samma tillvägagångssätt som Timrå så framgångsrikt har använt sig av under 2000-talet; en långsiktig plan som ställer sig i total kontrast till exempelvis Malmös misslyckade värvningsstrategi där spelare slussats in och ut enligt ”slit och släng”-metoden.
Det är den absolut främsta anledningen till att Malmö fortfarande harvar i Allsvenskan – medan Linköping och Timrå har etablerat sig i Elitseriens toppskikt för att stanna.
***
Peter Andersson blir kvar som domarbas – tack Gud för det.
Att Andersson, efter så många års klanderfritt arbete inom den svenska domarkåren, skulle få hela sitt yrkesliv spolierat nom loppet av ett par sekunder för att han i ett stressat läge serverades en usel kameravinkel och missbedömde en gummitrissas bana med några centimeter – ja, det vore ju helt enkelt absurt.
Att alla kan göra ett misstag, och att alla förtjänar en andra chans, är två klyschor som likafullt förtjänar att efterlevas.
Anderssons rätt till en andra chans på jobbet hade förstås kunnat diskuteras om man ertappat honom med att ta mutor, förskingra pengar eller råna banker… – men i-n-t-e för att han visade sig mänsklig nog att kunna se fel på en TV-skärm.
Vad man än kan tycka om den rent sportliga aspekten av att hyra ut sina två största stjärnor till Ryssland för miljonbelopp, så kan man verkligen inte neka till att det ur alla andra aspekter handlar om ett långsiktigt genidrag.
Det första kvittot för detta fick vi häromdagen, när tjeckiske VM-centern Jaroslav Hlinka presenterades som Tony Mårtenssons ersättare. För de pengar som uthyrningen av Mårtensson genererar – både i form av de miljoner Ak Bars Kazan pungar ut med och de miljoner man ”sparar in” på att inte behöva betala hans lön på ett år – har Linköping inte bara köpt sig en på papperet fullgod ersättare.
De har också köpt sig början till ett guldlag våren 2010.
Det visade sig tydligt när klubben meddelade att man Hlinka undertecknat ett tvåårskontrakt.
För att förtydliga ytterligare: Stjärncentern som varenda lag i Europa suktade efter blir alltså kvar i klubben även efter det att de förlorade Rysslandssönerna har återvänt.
Att tappa bara tappa Mårtensson och Wienhandl, utan att få ett öre för förlusten, hade i sig lämnat luckor i lönebudgeten till att ersätta dessa spelare.
Rysslandsmiljonerna används nu i stället till att bygga ett lag som om två säsonger, vintern 2009/2010, ser ut at kunna bli näst intill sjukligt starkt med Elitseriemått mätt. Tony Mårtensson som andrecenter?
Beror förstås på hur hög klass Colorado-Jaroslav visar sig hålla i Elitserien, men någon omöjlighet är det inte.
Linköping har inga egna produkter som kan bära laget, och jag tvivlar på att de egenfostrade ungtuppar som man plockats upp (Gunnarsson, Junland, någonsin kommer att kunna axla sådana roller – men klubben har pengar och framför allt förståndet att förvalta dessa smart. Man har lyckats enormt bra med att knyta till sig spelare av hög klass som man sedan ser till att behålla och fostra in i Linköpingsfamiljen – att omsorgsfullt prägla dem med LHC-hjärtan, om man så vill. Det är samma tillvägagångssätt som Timrå så framgångsrikt har använt sig av under 2000-talet; en långsiktig plan som ställer sig i total kontrast till exempelvis Malmös misslyckade värvningsstrategi där spelare slussats in och ut enligt ”slit och släng”-metoden.
Det är den absolut främsta anledningen till att Malmö fortfarande harvar i Allsvenskan – medan Linköping och Timrå har etablerat sig i Elitseriens toppskikt för att stanna.
***
Peter Andersson blir kvar som domarbas – tack Gud för det.
Att Andersson, efter så många års klanderfritt arbete inom den svenska domarkåren, skulle få hela sitt yrkesliv spolierat nom loppet av ett par sekunder för att han i ett stressat läge serverades en usel kameravinkel och missbedömde en gummitrissas bana med några centimeter – ja, det vore ju helt enkelt absurt.
Att alla kan göra ett misstag, och att alla förtjänar en andra chans, är två klyschor som likafullt förtjänar att efterlevas.
Anderssons rätt till en andra chans på jobbet hade förstås kunnat diskuteras om man ertappat honom med att ta mutor, förskingra pengar eller råna banker… – men i-n-t-e för att han visade sig mänsklig nog att kunna se fel på en TV-skärm.
