Hockeyzon
2008-06-27 14:00
Hägglunds hockeyhörna:
På väg mot Hälftensällskapet
I veckans hockeyhörna spekuleras det hejvilt kring Staalmän, spelarcirkulation, rönnbär och vetorätter.
Torbjörn Hägglund
När Kim Staal förra veckan skrev på för HV71 blev årets svenska mästare den fjärde klubb han representerar i Elitserien efter Linköping, Malmö och Modo.
Vi har en del sådana lirare i ligan; killar som genom att ha representerat fyra av tolv klubbar i högsta serien lyckats kvala in sig i det i stort sett okända Tredjedelssällskapet.
Var tredje klubb låter hiskeligt mycket, men går ganska fort om man bara lägger manken till.
Rekordet, såvitt jag vet, innehas dock i dag av Per-Åge Skröder. Norrmannen hann med att representera i tur och ordning Frölunda, Linköping, HV71 och Södertälje innan fann sig tillrätta uppe i Örnsköldsvik, där han nu skrivit på för ett tredje och fjärde år med Modo.
Dock ska tilläggas att "såvitt jag vet" inte säger särskilt mycket. Statistiken är i detta fall plockad direkt från hjärnbarken och vad som fastnar där upp styrs av en minst sagt ofullständig process.
Förutsatt att de knapphändiga uppgifterna där inne skulle stämma är det i alla fall ingen spelare som mäktat med att lira för varannan Elitserieklubb - men med all sannolikhet är det bara en tidsfråga.
Spelarrörligheten på marknaden blir större för varje år, och det skulle snarare förvåna om inte någon blev första medlem i Hälftensällskapet inom de närmaste år.
Två heta kandidater är definitivt Johan Ryno och Adam Andersson; två unga killar som har många år kvar på karriärerna och som redan har kommit en bra bit på väg.
Blott 22 år ung har Ryno redan hunnit spela för Frölunda, Timrå och Djurgården – och skulle han gå upp med AIK till nästa år är han kvalificerad för tredjedelssällskapet innan han ens hunnit fylla 23.
Om vi kalkylerar med att han spelar hockey tills han fyller 36 har han då fortfarande 13 år på sig att avverka två klubbar till.
Adam Andersson är ett annat praktexempel - det klart bästa jag kan komma på så här på rak arm. När Andersson flyttade till Modo vid 23 års ålder blev klubben hans fjärde i Elitserien på lika många säsonger.
Allt som krävs är att svänga förbi två klubbar till under resten av karriären för att passera den där fifty-fifty-gränsen.
***
Luleå, vars trupp skriker efter kvalitetsspelare, nobbade i måndags två av AHL:s toppbackar med och deklarerade att de helt enkelt inte var av tillräckligt hög klass.
Hmm… det kan väl aldrig vara så att de inte heller var av tillräckligt låg prisklass?
"Surt sa fjällräven om rönnbären", typ.
***
Det faktum att vetorätten äntligen försvinner från Hockeyligan kan mycket väl visa sig vara ett viktigare steg för svensk hockeys utveckling sedan man uppfann skridskon…
Vi har en del sådana lirare i ligan; killar som genom att ha representerat fyra av tolv klubbar i högsta serien lyckats kvala in sig i det i stort sett okända Tredjedelssällskapet.
Var tredje klubb låter hiskeligt mycket, men går ganska fort om man bara lägger manken till.
Rekordet, såvitt jag vet, innehas dock i dag av Per-Åge Skröder. Norrmannen hann med att representera i tur och ordning Frölunda, Linköping, HV71 och Södertälje innan fann sig tillrätta uppe i Örnsköldsvik, där han nu skrivit på för ett tredje och fjärde år med Modo.
Dock ska tilläggas att "såvitt jag vet" inte säger särskilt mycket. Statistiken är i detta fall plockad direkt från hjärnbarken och vad som fastnar där upp styrs av en minst sagt ofullständig process.
Förutsatt att de knapphändiga uppgifterna där inne skulle stämma är det i alla fall ingen spelare som mäktat med att lira för varannan Elitserieklubb - men med all sannolikhet är det bara en tidsfråga.
Spelarrörligheten på marknaden blir större för varje år, och det skulle snarare förvåna om inte någon blev första medlem i Hälftensällskapet inom de närmaste år.
Två heta kandidater är definitivt Johan Ryno och Adam Andersson; två unga killar som har många år kvar på karriärerna och som redan har kommit en bra bit på väg.
Blott 22 år ung har Ryno redan hunnit spela för Frölunda, Timrå och Djurgården – och skulle han gå upp med AIK till nästa år är han kvalificerad för tredjedelssällskapet innan han ens hunnit fylla 23.
Om vi kalkylerar med att han spelar hockey tills han fyller 36 har han då fortfarande 13 år på sig att avverka två klubbar till.
Adam Andersson är ett annat praktexempel - det klart bästa jag kan komma på så här på rak arm. När Andersson flyttade till Modo vid 23 års ålder blev klubben hans fjärde i Elitserien på lika många säsonger.
Allt som krävs är att svänga förbi två klubbar till under resten av karriären för att passera den där fifty-fifty-gränsen.
***
Luleå, vars trupp skriker efter kvalitetsspelare, nobbade i måndags två av AHL:s toppbackar med och deklarerade att de helt enkelt inte var av tillräckligt hög klass.
Hmm… det kan väl aldrig vara så att de inte heller var av tillräckligt låg prisklass?
"Surt sa fjällräven om rönnbären", typ.
***
Det faktum att vetorätten äntligen försvinner från Hockeyligan kan mycket väl visa sig vara ett viktigare steg för svensk hockeys utveckling sedan man uppfann skridskon…
