Hockeyzon
2008-07-29 12:25
Elitseriekrönikan: Skrällgänget Rögle
Det är inte många som tror på Rögle i Elitserien kommande vinter, och det är väl förståeligt. Sett spelare för spelare får skåningarna svårt att hävda sig, men ishockey handlar som bekant om mer än namn på ett papper. Speciellt vad gällande just Rögle.
Jonas Gustavsson
Att Rögles Kvalserie i våras var en bragd är nog de flesta överens om. Liksom att laget hade en hel del flyt och mycket stolpe in. Men det är ju liksom en del av hockeyn. Det handlar om små marginaler, och det gäller att få dem på sin sida. Det fick Rögle, och man fick det genom hårt arbete.
Jag trodde inte att Rögle skulle komma topp-3 i HockeyAllsvenskan förra säsongen, men det fick jag äta upp med hull och hår. Jag tror i och för sig inte speciellt mycket på Rögle i Elitserien heller – men det här är absolut inget gäng som man ska, eller kan, underskatta.
Spelare för spelare på pappret, står sig lagbygget ganska slätt jämfört med konkurrenterna.
Spelare som Peter Högardh, Sebastian Karlsson och Mario Kempe värvades innan Kvalserien var över, och var tilltänkta nyförvärv för en ny säsong i HockeyAllsvenskan. Mathias Porseland var aktuell långt innan elitserieplatsen blev klar, men fick kontrakt trots att det blev Elitserien. Knappast några nyförvärv som skrämmer elitseriekonkurrenterna.
Men Rögle ska som sagt inte underskattas.
Dels så är klubben en utmärkt plantskola för att förädla talanger, dels finns det en etablerad hockeykultur och en stor skara lojala fans i Ängelholm, dels finns det en enorm potential i laget.
För ett år sedan förädlade klubben spelare som Patrik Zackrisson, Mattias Carlsson, Andreas Andersson och inte minst Pär Arlbrandt som alla fick sina absoluta genombrott i seniorhockeyn, och alla fick elitseriekontrakt. Ifjol hette skaran Christopher Nihlstorp, Stefan Erkgärds, Christofer Löfberg, Richard Demén-Willaume och Andrée Persson, och hade inte Rögle gått upp, hade säkerligen flera av dem spelat elitseriehockey i någon annan klubb till hösten.
Inför elitseriecomebacken heter de potentiella genombrottsmännen Mathias Porseland, Sebastian Karlsson, Mario Kempe och Johannes Salmonsson. Med tanke på hur spelare slagit igenom i Rögle förut, så kan dessa spelare mycket väl växa ut till något riktigt bra. Flera av dem har testat på spel i Elitserien, men inte slagit igenom.
Visserligen är det skillnad på HockeyAllsvenskan och Elitserien, men jag tror inte att det är någon skillnad på Rögles tänk. Ungdomarna kommer släppas fram, de kommer få chansen, och de kan mycket väl ta den.
Dessutom kan man bygga laget kring en världsstjärna som Kenny Jönsson – det är mycket värt. Bara med honom laget, så kommer Rögle att få respekt. Men laget klarar sig även utan sin härförare, det har man visat många gånger förr.
Hunger och laganda – adelsmärken för Rögle – ska inte underskattas, och bollklubben kan bli en obehaglig överraskning för många lag, sitt på pappret svagare lag till trots.
---
Rögles toppkedja ifjol bestod av Andrée Persson, Jakob Johansson och Mikael Gath.
Persson har ett rappt och distinkt direktskott, medan Johansson och Gath är kompetenta ishockeyarbetare som kunnat briljera offensivt i HockeyAllsvenskan.
Att de ska kunna dominera offensivt i Elitserien tror ingen, och inte jag heller. Men det är just spelarnas spelstil som talar för Rögle – det är ingen vek trio, ingen trio som kommer att backa undan. Därmed fungerar de utmärkt som leading-line i Ängelholmsklubben, för det är just den mentaliteten som kommer genomsyra lagbygget. Man kommer inte kliva undan, och man kommer inte att ge sig.
Man gav sig inte i Kvalserien, trots att ett avancemang länge såg ut att ligga långt borta. Just kämparandan, hungern, vinnarmentaliteten kan bli vapen för Rögle - och det är Persson, Johansson och Gath som leder som utmärkta exempel.
---
Mest meriterade nyförvärven i Rögle är kanadensiska tvillingarna Chris och Cam Abbott.
Det är kanske också de största frågetecknen i laget, och Rögle är inte känt för att lyckas med sina transatlanter, i alla fall inte under de senaste åren. I vintras skickades Rich Hansen hem fortare än kvickt, och innan dess misslyckades man med Brendan Yarema, David Oliver och Marc Cavosie.
Brett Harkins var bra – men han var redan acklimatiserad i Sverige.
Jag tycker Rögle ska satsa ungt, hungrigt och svenskt, vilket visat sig framgångsrikt så här långt. Jag tycker det luktar flopp över bröderna Abbott, bland annat för att de just spelar i Rögle.
---
Rögle, vars hockeysektion startades 1950, låg i Elitserien mellan 1992 och 1996, men har inte varit i den högsta divisionen sedan dess. Under den fyra säsonger långa sejouren tog man sig till slutspel en gång, 1993/94, då det blev respass mot stora rivalen Malmö i kvartsfinalen. MIF vann med 3-0 i matcher, och vann sedermera guld.
---
Jag är tveksam till att Rögle tar sig till slutspel nästa säsong, men jag tror att man kan undvika Kvalserien. Med sin nya arena, sin publik och sina unga och hungriga spelare, finns faktiskt potentialen att bli ett riktigt skrällgäng.
Och ett lag med en av Europas bästa backar, kan man absolut inte underskatta.
Plus: Ett lag är mer en några namn på ett papper. Det visade Rögle inte minst ifjol.
---
Diskutera Elitserien
Jag trodde inte att Rögle skulle komma topp-3 i HockeyAllsvenskan förra säsongen, men det fick jag äta upp med hull och hår. Jag tror i och för sig inte speciellt mycket på Rögle i Elitserien heller – men det här är absolut inget gäng som man ska, eller kan, underskatta.
Spelare för spelare på pappret, står sig lagbygget ganska slätt jämfört med konkurrenterna.
Spelare som Peter Högardh, Sebastian Karlsson och Mario Kempe värvades innan Kvalserien var över, och var tilltänkta nyförvärv för en ny säsong i HockeyAllsvenskan. Mathias Porseland var aktuell långt innan elitserieplatsen blev klar, men fick kontrakt trots att det blev Elitserien. Knappast några nyförvärv som skrämmer elitseriekonkurrenterna.
Men Rögle ska som sagt inte underskattas.
Dels så är klubben en utmärkt plantskola för att förädla talanger, dels finns det en etablerad hockeykultur och en stor skara lojala fans i Ängelholm, dels finns det en enorm potential i laget.
För ett år sedan förädlade klubben spelare som Patrik Zackrisson, Mattias Carlsson, Andreas Andersson och inte minst Pär Arlbrandt som alla fick sina absoluta genombrott i seniorhockeyn, och alla fick elitseriekontrakt. Ifjol hette skaran Christopher Nihlstorp, Stefan Erkgärds, Christofer Löfberg, Richard Demén-Willaume och Andrée Persson, och hade inte Rögle gått upp, hade säkerligen flera av dem spelat elitseriehockey i någon annan klubb till hösten.
Inför elitseriecomebacken heter de potentiella genombrottsmännen Mathias Porseland, Sebastian Karlsson, Mario Kempe och Johannes Salmonsson. Med tanke på hur spelare slagit igenom i Rögle förut, så kan dessa spelare mycket väl växa ut till något riktigt bra. Flera av dem har testat på spel i Elitserien, men inte slagit igenom.
Visserligen är det skillnad på HockeyAllsvenskan och Elitserien, men jag tror inte att det är någon skillnad på Rögles tänk. Ungdomarna kommer släppas fram, de kommer få chansen, och de kan mycket väl ta den.
Dessutom kan man bygga laget kring en världsstjärna som Kenny Jönsson – det är mycket värt. Bara med honom laget, så kommer Rögle att få respekt. Men laget klarar sig även utan sin härförare, det har man visat många gånger förr.
Hunger och laganda – adelsmärken för Rögle – ska inte underskattas, och bollklubben kan bli en obehaglig överraskning för många lag, sitt på pappret svagare lag till trots.
---
Rögles toppkedja ifjol bestod av Andrée Persson, Jakob Johansson och Mikael Gath.
Persson har ett rappt och distinkt direktskott, medan Johansson och Gath är kompetenta ishockeyarbetare som kunnat briljera offensivt i HockeyAllsvenskan.
Att de ska kunna dominera offensivt i Elitserien tror ingen, och inte jag heller. Men det är just spelarnas spelstil som talar för Rögle – det är ingen vek trio, ingen trio som kommer att backa undan. Därmed fungerar de utmärkt som leading-line i Ängelholmsklubben, för det är just den mentaliteten som kommer genomsyra lagbygget. Man kommer inte kliva undan, och man kommer inte att ge sig.
Man gav sig inte i Kvalserien, trots att ett avancemang länge såg ut att ligga långt borta. Just kämparandan, hungern, vinnarmentaliteten kan bli vapen för Rögle - och det är Persson, Johansson och Gath som leder som utmärkta exempel.
---
Mest meriterade nyförvärven i Rögle är kanadensiska tvillingarna Chris och Cam Abbott.
Det är kanske också de största frågetecknen i laget, och Rögle är inte känt för att lyckas med sina transatlanter, i alla fall inte under de senaste åren. I vintras skickades Rich Hansen hem fortare än kvickt, och innan dess misslyckades man med Brendan Yarema, David Oliver och Marc Cavosie.
Brett Harkins var bra – men han var redan acklimatiserad i Sverige.
Jag tycker Rögle ska satsa ungt, hungrigt och svenskt, vilket visat sig framgångsrikt så här långt. Jag tycker det luktar flopp över bröderna Abbott, bland annat för att de just spelar i Rögle.
---
Rögle, vars hockeysektion startades 1950, låg i Elitserien mellan 1992 och 1996, men har inte varit i den högsta divisionen sedan dess. Under den fyra säsonger långa sejouren tog man sig till slutspel en gång, 1993/94, då det blev respass mot stora rivalen Malmö i kvartsfinalen. MIF vann med 3-0 i matcher, och vann sedermera guld.
---
Jag är tveksam till att Rögle tar sig till slutspel nästa säsong, men jag tror att man kan undvika Kvalserien. Med sin nya arena, sin publik och sina unga och hungriga spelare, finns faktiskt potentialen att bli ett riktigt skrällgäng.
Och ett lag med en av Europas bästa backar, kan man absolut inte underskatta.
Plus: Ett lag är mer en några namn på ett papper. Det visade Rögle inte minst ifjol.
---
Diskutera Elitserien
