Hockeyzon
2008-08-08 19:05
Gson Grubblar: Annan stil och mentalitet
Jag har tidigare tyckt det är bra att det finns en del internationella inslag i HockeyAllsvenskan, och den åsikten står jag fast vid. En tendens nu är att flera lag satsar på starka nordamerikaner – och det gillar jag verkligen. Förutom att de tillför kvalitet, så bidrar de också med en annan spelstil och mentalitet.
Jonas Gustavsson
HockeyAllsvenskan har som bekant vuxit fram som en stark plantskola för unga spelare i Sverige. Flera har med HockeyAllsvenskan som mellanstation – där de fått gott om istid och förtroende i viktiga situationer – senare kunnat etablera sig och briljera i Elitserien.
Precis som det ska vara.
Jag har tidigare tyckt det är bra att det blir fler utlänningar i HockeyAllsvenskan, för det höjer kvaliteten och gör serien till en ännu bättre plantskola. Klubbarna i HockeyAllsvenskan har inte så mycket pengar så det värvas bara ett fåtal utlänningar – vilket är perfekt. De fungerar som krydda, och snor inte talangernas platser i lagen.
Men framförallt tycker jag det är bra att det nu börjar komma in fler och fler nordamerikaner i HockeyAllsvenskan.
De bidrar inte bara till att höja kvaliteten, utan de bidrar också med en helt annan spelstil, en annan mentalitet och en annan inställning.
Svenskar beskylls ofta för att vara för mjuka, för tveksamma och vara dåliga på att skjuta. Det är åtminstone en bild som man sett av juniorkronorna det senaste decenniet, och det har också en del i att man misslyckats i JVM. Alla dessa aspekter av spelet är något som nordamerikaner kan till punkt och pricka. De jobbar stenhårt, kör över det som kommer i vägen, går rakt på mål, skjuter hellre än passar och vägrar att förlora.
Det är precis de egenskaperna, och den inställningen, som man vill att de svenska juniorerna och de svenska unga spelarna ska lära sig. Den inställningen har börjat infinna sig i svensk ishockey, vilket syns på många unga spelare – men ännu finns jobb kvar att göra.
Med fler nordamerikaner i HockeyAllsvenskan finns fler förebilder, fler spelare som spelar transatlantiskt, och fler spelare som svenskarna kan lära av. Kommande säsong – med de nuvarande trupperna – är det i alla fall sex av de 16 lagen som har en nordamerikan. Det är lika många som ifjol.
Vad som är mest positivt är dock att nordamerikanerna scoutas bättre idag, än de gjordes för ett par år sedan.
Skillnaderna på nordamerikanerna de två senaste åren jämfört med innan dess är stor. Förr kom det floppar som försvann efter bara några matcher, så var det inte ifjol, Rögles Rich Hansen undantagen.
Säsongen innan dess hade Arboga, Bofors, Växjö och Rögle nordamerikaner som inte dög, eller som inte trivdes.
De nya mer välscoutade nordamerikanerna tillför verkligen något. Och de håller hög kvalitet.
Det kommer de unga svenska spelarna att lära sig mycket av.
---
HockeyAllsvenskans nordamerikaner
Kevin Doell, Leksand
Richard Jackman, Leksand
Don MacLean, Malmö
Colby Genoway, Mora
Eric Healey, Mora
Olivier Bouchard, Nybro
Weston Tardy, Nybro
Ron Pasco, Troja
David Lundbohm, Växjö
Josh MacNevin, Växjö
Ingen av dessa transatlanter är dussinlirare, utan har visat att de kan leverera på hög nivå, antingen i HockeyAllsvenskan, AHL eller någon annan välmeriterad liga i Europa. Således är också förväntningarna på dem höga.
---
Nybrotalangen William Quist, 19, är en av dem som kan dra oerhört stor nytta av nordamerikanerna. Edmontonlistade Quist, 195 cm, 92 kg, ser en framtid i Nordamerika och NHL, och får nu en perfekt mentor i Olivier Bouchard, 24, 190 cm, 99 kg, som spelar ett liknande spel, och som kommer att spela transatlantiskt. En bättre mentor och förebild hade inte varit lätt för Nybro att hitta.
---
Hur bra är Ron Pasco egentligen?
Det är en bra fråga, och essentiellt för Troja-Ljungby som bygger laget kring den 36-årige kanadensaren. 43 poäng (22+21) på 30 matcher i division ett imponerar, men å andra sidan så är kvaliteten på motståndet varierat. I Kvalserien fick han inte heller skina, eftersom han blev skadad i Playoff mot Enköping.
Har man levererat i tyska toppligan så går man dock inte av för hackor. Troja står inte och faller med Pasco, men tillsammans med veteranen och hemmasonen Daniel Håkansson så är han viktigaste spelaren i laget – utan tvekan.
---
Är det någon som minns alla nordamerikanska flopparna från säsongen 2006/07?
Spelare som Rory Rawlyk, Lou Dickenson, Brandon Nolan, Judd Stevens, Kevin Cooper, David Oliver och Marc Cavosie fick alla lämna HockeyAllsvenskan i förtid av olika orsaker. Antingen presterade man inte, eller så trivdes man inte.
Scoutingen var onekligen undermålig, just då.
Ifjol var det som bekant ”bara” Rögles Rich Hansen och Leksands Mike Ayers som fick kicken. Växjös testspelare D’Arcy McConvey fick inte kontrakt, men han var också bara på try-out.
Resten lyckades ganska bra: Richard Jackman, Cole Jarrett, Weston Tardy, Mike Erickson och Kevin Marsh.
---
Vem som vinner den transatlantiska poängligan i HockeyAllsvenskan nästa säsong?
Don MacLean i Malmö, utan tvekan. Han är den med bäst meritlista, och det bör väga tyngst, även om utlänningar misslyckats just i Skåne förr. Och det gäller i både Malmö och Rögle.
---
Nordamerikaner har dock en tendens att inte bli speciellt långlivade i sin svenska klubbar - i alla fall inte med de senaste HockeyAllsvenska inslagen i färskt minne. Sju av tio nordamerikaner i HockeyAllsvenskan inför nästa säsong, är nykomlingar i sina respektive klubbar. HockeyAllsvenskan är ofta en station på vägen mot något större.
Nordamerikaner från AHL vill testa på spel i Europa, visa upp sig, och sedan gå vidare till en större liga – som Elitserien. Nicholas Angell har ju gått den vägen, bland annat.
---
Det är inte färdigvärvat i HockeyAllsvenskan.
Det kan dyka upp en eller annan nordamerikan till, innan pucken släpps i mitten av september. Jag klagar inte – jag gillar de transatlantiska, annorlunda, inslagen. Det borde de svenska talangerna i HockeyAllsvenskan också göra.
---
Diskutera HockeyAllsvenskan
Precis som det ska vara.
Jag har tidigare tyckt det är bra att det blir fler utlänningar i HockeyAllsvenskan, för det höjer kvaliteten och gör serien till en ännu bättre plantskola. Klubbarna i HockeyAllsvenskan har inte så mycket pengar så det värvas bara ett fåtal utlänningar – vilket är perfekt. De fungerar som krydda, och snor inte talangernas platser i lagen.
Men framförallt tycker jag det är bra att det nu börjar komma in fler och fler nordamerikaner i HockeyAllsvenskan.
De bidrar inte bara till att höja kvaliteten, utan de bidrar också med en helt annan spelstil, en annan mentalitet och en annan inställning.
Svenskar beskylls ofta för att vara för mjuka, för tveksamma och vara dåliga på att skjuta. Det är åtminstone en bild som man sett av juniorkronorna det senaste decenniet, och det har också en del i att man misslyckats i JVM. Alla dessa aspekter av spelet är något som nordamerikaner kan till punkt och pricka. De jobbar stenhårt, kör över det som kommer i vägen, går rakt på mål, skjuter hellre än passar och vägrar att förlora.
Det är precis de egenskaperna, och den inställningen, som man vill att de svenska juniorerna och de svenska unga spelarna ska lära sig. Den inställningen har börjat infinna sig i svensk ishockey, vilket syns på många unga spelare – men ännu finns jobb kvar att göra.
Med fler nordamerikaner i HockeyAllsvenskan finns fler förebilder, fler spelare som spelar transatlantiskt, och fler spelare som svenskarna kan lära av. Kommande säsong – med de nuvarande trupperna – är det i alla fall sex av de 16 lagen som har en nordamerikan. Det är lika många som ifjol.
Vad som är mest positivt är dock att nordamerikanerna scoutas bättre idag, än de gjordes för ett par år sedan.
Skillnaderna på nordamerikanerna de två senaste åren jämfört med innan dess är stor. Förr kom det floppar som försvann efter bara några matcher, så var det inte ifjol, Rögles Rich Hansen undantagen.
Säsongen innan dess hade Arboga, Bofors, Växjö och Rögle nordamerikaner som inte dög, eller som inte trivdes.
De nya mer välscoutade nordamerikanerna tillför verkligen något. Och de håller hög kvalitet.
Det kommer de unga svenska spelarna att lära sig mycket av.
---
HockeyAllsvenskans nordamerikaner
Kevin Doell, Leksand
Richard Jackman, Leksand
Don MacLean, Malmö
Colby Genoway, Mora
Eric Healey, Mora
Olivier Bouchard, Nybro
Weston Tardy, Nybro
Ron Pasco, Troja
David Lundbohm, Växjö
Josh MacNevin, Växjö
Ingen av dessa transatlanter är dussinlirare, utan har visat att de kan leverera på hög nivå, antingen i HockeyAllsvenskan, AHL eller någon annan välmeriterad liga i Europa. Således är också förväntningarna på dem höga.
---
Nybrotalangen William Quist, 19, är en av dem som kan dra oerhört stor nytta av nordamerikanerna. Edmontonlistade Quist, 195 cm, 92 kg, ser en framtid i Nordamerika och NHL, och får nu en perfekt mentor i Olivier Bouchard, 24, 190 cm, 99 kg, som spelar ett liknande spel, och som kommer att spela transatlantiskt. En bättre mentor och förebild hade inte varit lätt för Nybro att hitta.
---
Hur bra är Ron Pasco egentligen?
Det är en bra fråga, och essentiellt för Troja-Ljungby som bygger laget kring den 36-årige kanadensaren. 43 poäng (22+21) på 30 matcher i division ett imponerar, men å andra sidan så är kvaliteten på motståndet varierat. I Kvalserien fick han inte heller skina, eftersom han blev skadad i Playoff mot Enköping.
Har man levererat i tyska toppligan så går man dock inte av för hackor. Troja står inte och faller med Pasco, men tillsammans med veteranen och hemmasonen Daniel Håkansson så är han viktigaste spelaren i laget – utan tvekan.
---
Är det någon som minns alla nordamerikanska flopparna från säsongen 2006/07?
Spelare som Rory Rawlyk, Lou Dickenson, Brandon Nolan, Judd Stevens, Kevin Cooper, David Oliver och Marc Cavosie fick alla lämna HockeyAllsvenskan i förtid av olika orsaker. Antingen presterade man inte, eller så trivdes man inte.
Scoutingen var onekligen undermålig, just då.
Ifjol var det som bekant ”bara” Rögles Rich Hansen och Leksands Mike Ayers som fick kicken. Växjös testspelare D’Arcy McConvey fick inte kontrakt, men han var också bara på try-out.
Resten lyckades ganska bra: Richard Jackman, Cole Jarrett, Weston Tardy, Mike Erickson och Kevin Marsh.
---
Vem som vinner den transatlantiska poängligan i HockeyAllsvenskan nästa säsong?
Don MacLean i Malmö, utan tvekan. Han är den med bäst meritlista, och det bör väga tyngst, även om utlänningar misslyckats just i Skåne förr. Och det gäller i både Malmö och Rögle.
---
Nordamerikaner har dock en tendens att inte bli speciellt långlivade i sin svenska klubbar - i alla fall inte med de senaste HockeyAllsvenska inslagen i färskt minne. Sju av tio nordamerikaner i HockeyAllsvenskan inför nästa säsong, är nykomlingar i sina respektive klubbar. HockeyAllsvenskan är ofta en station på vägen mot något större.
Nordamerikaner från AHL vill testa på spel i Europa, visa upp sig, och sedan gå vidare till en större liga – som Elitserien. Nicholas Angell har ju gått den vägen, bland annat.
---
Det är inte färdigvärvat i HockeyAllsvenskan.
Det kan dyka upp en eller annan nordamerikan till, innan pucken släpps i mitten av september. Jag klagar inte – jag gillar de transatlantiska, annorlunda, inslagen. Det borde de svenska talangerna i HockeyAllsvenskan också göra.
---
Diskutera HockeyAllsvenskan
