Hockeyzon
2008-08-22 10:30
Gson Grubblar: Underskatta inte identitet
Normalt sett brukar det lag som ramlar ur Elitserien och hamnar i HockeyAllsvenskan vara favorit att ta sig tillbaka – men i fallet Mora är det tveksamt. De spelare, den identitet och den känsla som försvunnit från föreningen kan bli oerhört svårt att ersätta, Harald Lückners återkomst till trots.
Jonas Gustavsson
2004 var ett magiskt år för Mora. Klubben tog mot alla odds steget upp i Elitserien, och den lilla gemytliga föreningen snuvade anrika Leksand, tillika stor rival och storebror i Dalarna, på en plats i svensk ishockeys finrum. Totalt höll sig Mora kvar i fyra år, trots att man dömdes ut inför varje säsong.
Kritiken har riktats mot spelarkvaliteten, satsningen på i huvudsak utländska spelare och föreningens traditioner. Men Mora har gett svar på tal säsong efter säsong, och gjort det fantastiskt med tanke på sina resurser.
Men i våras tog sagan slut, i alla fall tillfälligtvis. En ödesdiger förlust mot Luleå i slutet av Elitserien innebar spel i Kvalserien, och den klarade inte dalkarlarna av. Därmed blir det comeback i HockeyAllsvenskan – och resan tillbaka kan bli tuffare än många tror.
Moras degradering har inneburit så mycket mer än ett byte av serie. Det har inneburit spelarflykt – och framförallt har mycket av lagets identitet försvunnit.
Profilerna Håkan Bogg, Martin Jansson och Anders Nilsson har varit med Mora under alla år i Elitserien – och har utgjort grundstommen i laget. Inga stjärnor, men gedigna, kämpande spelare med ett hjärta som pumpar för hemmaföreningen Mora (Nilsson har dock Vimmerby som moderförening, men har åtta Morasäsonger bakom sig).
Många är oroliga för alla stjärnor som lämnat klubben – men de går alltid att ersätta. Att ersätta den själ och det hjärta som trion ovanför står för, är betydligt svårare. Ja, det är i princip omöjligt.
Jan Simons försöker i alla fall.
Marcus Eriksson, som har hämtats från norska Frisk Asker, må vara utbildad på Leksands hockeygymnasium, men hjärtat klappar för Mora där han gjort nio säsonger, och han var med och spelade upp Mora 2004. Han blir en perfekt värvning, och ersätter delar av det Morahjärta som försvunnit. Kvar i laget finns också Mikael Simons, en hemmaspelare som bidrar med ytterligare identitet. Men de uppväger inte den identitet som försvunnit.
En del menar att identitet är överskattat, och att så länge spelare passar in i lagbygget så är det frid och fröjd. Men det är inte hela sanningen.
När ett lag har kniven på strupen, krävs det att man pressar ut de sista svettdropparna, tar i med de muskler som redan är ordentligt mörade. Det gör spelare som har ett hjärta för klubben, spelarna som vuxit upp med publiken på läktaren, och spelarna som andas föreningens tradition.
Därför tror jag att Bogg, Nilsson och Jansson kommer bli oerhört saknade, och kanske i förlängningen en av orsakerna till att Mora inte orkar ta sig tillbaka till Elitserien redan kommande vår.
---
Mora har valt att satsa på slovenen Robert Kristan som ny målvakt inför nästa säsong, och det känns som ett spännande alternativ. 25-åringen, som spelade VM i våras, visade fina intentioner i Brynäs, och trivs i Sverige. Det bådar gott, och Jan Simons har ju en tendens att lyckas med sina internationella värvningar.
Problembarnet Pavel Brendl är ju inte minst ett bevis för det.
Fast bidrar Kristan med identitet? Knappast.
---
Mora har värvat ganska bra inför hösten, även om det finns många namn som man inte vet så mycket om. Finske backen Juha Alen, letten Sergejs Pecura samt transatlanterna Eric Healey och Colby Genoway känns spännande, men att det blir given succé är inte alls säkert. Det lär dock krävas, om det ska bli Kvalserien för Mora.
Värvningarna av Greger Artursson, Jens Jakobs, Marcus Eriksson och Tony Lagerström känns stabilare, och alla fyra kommer att bidra med en hel del till laget. Speciellt vore det onekligen dags för Lagerström att på allvar slå igenom nu, för trots fint JVM-spel ifjol, såg det stundtals trögt ut i Huddinge.
---
Nyckeln till elitserieavancemanget 2004 var lagkemin. Det var kompisanda, helsvenskt, lagmoral och jävlar anamma som tog laget upp i Elitserien. Laget spelade helt utan press i Kvalserien.
Den här gången blir resan annorlunda. Mora har press på sig att prestera, för publiken har vant sig vid elitseriehockey.
En sak är dock gemensam för 2004 och 2009: Harald Lückner är tränare – och det skapar identitet.
---
Min uppfattning från i våras är att Rögles avancemang till Elitserien grundade sig i identitet. Det speglades inte minst i form av Kenny Jönsson. Lagkemin var otrolig, och det som bar laget hela vägen fram.
Inför den kommande säsongen känns identiteten stark i bland annat Västerås och AIK, klubbar som har en hel del spelare med anknytning till föreningen i truppen. Det kan bli tungan på vågen i avgörande matcher, faktiskt.
Huddinge är det absolut mest hämvävda laget i HockeyAllsvenskan. Bygget består av princip enbart egna produkter, det är imponerande. Troja-Ljungby är ett annat lag med stark egen identitet.
Hur många egna produkter varje lag har vet jag inte, men kanske borde räkna på det någon gång.
---
Spelarna som försvunnit från Mora är många. De skulle tillsammans bilda ett lag som hade varit i toppen i HockeyAllsvenskan, utan tvekan:
Juha Pitkämäki
Tomas Skogs – Pierre Johnsson
Martti Järventie – Mikko Kurvinen
Tero Määttä – Thomas Harant
Eric Beaudoin – Anders Bastiansen – Marco Tuokko
Ivan Huml – Yared Hagos – Rob Hisey
Kenneth Bergqvist – Jonathan Granström – Toni Dahlman
Anders Nilsson – Håkan Bogg – Martin Jansson
---
Hur går det då för Mora i vinter?
Ja, det är inte helt lätt att svara på. Jan Simons har flaggat för att en center till ska in i truppen, och även om man tappat i princip alla sina tongivande anfallare, så ser forwardsbesättningen bra ut. Den håller absolut toppklass i HockeyAllsvenskan. Målvaktssidan känns också trygg.
Det stora frågetecknet finns i försvaret.
Adam Andersson är en toppback, Greger Artursson en pålitlig veteran, men sedan är det tunnare. Juha Alen måste bli den defensiva klippa man hoppas på, och Markus Lilja måste fortsätta sitt enkla allroundspel. Bakom de kvartetten är det orutinerat, och det gäller att Anders Danielsson och Patrik Cedergren visar att de är redo för seniorhockeyn nu. De gästspelade i HockeyAllsvenskan ifjol och gjorde det bra, och måste bygga på det.
Fungerar backarna för Mora, så ska man kunna knipa en tredjeplats i HockeyAllsvenskan. I annat fall är man ett givet Playofflag.
Något elitserielag är man i alla fall inte. Inte som det ser ut just nu.
---
Mora har tappat identitet.
Det kan bli ytterst kännbart.
Men Jan Simons har lyckats innan. Visst skulle jag höja på ögonbrynen om han lyckas igen, men jag kommer inte att våga slå vad om det. Man kan inte lita på Mora. Dessutom har mannen med träskorna säkerligen ett par ess i rockärmen.
---
Diskutera HockeyAllsvenskan
Kritiken har riktats mot spelarkvaliteten, satsningen på i huvudsak utländska spelare och föreningens traditioner. Men Mora har gett svar på tal säsong efter säsong, och gjort det fantastiskt med tanke på sina resurser.
Men i våras tog sagan slut, i alla fall tillfälligtvis. En ödesdiger förlust mot Luleå i slutet av Elitserien innebar spel i Kvalserien, och den klarade inte dalkarlarna av. Därmed blir det comeback i HockeyAllsvenskan – och resan tillbaka kan bli tuffare än många tror.
Moras degradering har inneburit så mycket mer än ett byte av serie. Det har inneburit spelarflykt – och framförallt har mycket av lagets identitet försvunnit.
Profilerna Håkan Bogg, Martin Jansson och Anders Nilsson har varit med Mora under alla år i Elitserien – och har utgjort grundstommen i laget. Inga stjärnor, men gedigna, kämpande spelare med ett hjärta som pumpar för hemmaföreningen Mora (Nilsson har dock Vimmerby som moderförening, men har åtta Morasäsonger bakom sig).
Många är oroliga för alla stjärnor som lämnat klubben – men de går alltid att ersätta. Att ersätta den själ och det hjärta som trion ovanför står för, är betydligt svårare. Ja, det är i princip omöjligt.
Jan Simons försöker i alla fall.
Marcus Eriksson, som har hämtats från norska Frisk Asker, må vara utbildad på Leksands hockeygymnasium, men hjärtat klappar för Mora där han gjort nio säsonger, och han var med och spelade upp Mora 2004. Han blir en perfekt värvning, och ersätter delar av det Morahjärta som försvunnit. Kvar i laget finns också Mikael Simons, en hemmaspelare som bidrar med ytterligare identitet. Men de uppväger inte den identitet som försvunnit.
En del menar att identitet är överskattat, och att så länge spelare passar in i lagbygget så är det frid och fröjd. Men det är inte hela sanningen.
När ett lag har kniven på strupen, krävs det att man pressar ut de sista svettdropparna, tar i med de muskler som redan är ordentligt mörade. Det gör spelare som har ett hjärta för klubben, spelarna som vuxit upp med publiken på läktaren, och spelarna som andas föreningens tradition.
Därför tror jag att Bogg, Nilsson och Jansson kommer bli oerhört saknade, och kanske i förlängningen en av orsakerna till att Mora inte orkar ta sig tillbaka till Elitserien redan kommande vår.
---
Mora har valt att satsa på slovenen Robert Kristan som ny målvakt inför nästa säsong, och det känns som ett spännande alternativ. 25-åringen, som spelade VM i våras, visade fina intentioner i Brynäs, och trivs i Sverige. Det bådar gott, och Jan Simons har ju en tendens att lyckas med sina internationella värvningar.
Problembarnet Pavel Brendl är ju inte minst ett bevis för det.
Fast bidrar Kristan med identitet? Knappast.
---
Mora har värvat ganska bra inför hösten, även om det finns många namn som man inte vet så mycket om. Finske backen Juha Alen, letten Sergejs Pecura samt transatlanterna Eric Healey och Colby Genoway känns spännande, men att det blir given succé är inte alls säkert. Det lär dock krävas, om det ska bli Kvalserien för Mora.
Värvningarna av Greger Artursson, Jens Jakobs, Marcus Eriksson och Tony Lagerström känns stabilare, och alla fyra kommer att bidra med en hel del till laget. Speciellt vore det onekligen dags för Lagerström att på allvar slå igenom nu, för trots fint JVM-spel ifjol, såg det stundtals trögt ut i Huddinge.
---
Nyckeln till elitserieavancemanget 2004 var lagkemin. Det var kompisanda, helsvenskt, lagmoral och jävlar anamma som tog laget upp i Elitserien. Laget spelade helt utan press i Kvalserien.
Den här gången blir resan annorlunda. Mora har press på sig att prestera, för publiken har vant sig vid elitseriehockey.
En sak är dock gemensam för 2004 och 2009: Harald Lückner är tränare – och det skapar identitet.
---
Min uppfattning från i våras är att Rögles avancemang till Elitserien grundade sig i identitet. Det speglades inte minst i form av Kenny Jönsson. Lagkemin var otrolig, och det som bar laget hela vägen fram.
Inför den kommande säsongen känns identiteten stark i bland annat Västerås och AIK, klubbar som har en hel del spelare med anknytning till föreningen i truppen. Det kan bli tungan på vågen i avgörande matcher, faktiskt.
Huddinge är det absolut mest hämvävda laget i HockeyAllsvenskan. Bygget består av princip enbart egna produkter, det är imponerande. Troja-Ljungby är ett annat lag med stark egen identitet.
Hur många egna produkter varje lag har vet jag inte, men kanske borde räkna på det någon gång.
---
Spelarna som försvunnit från Mora är många. De skulle tillsammans bilda ett lag som hade varit i toppen i HockeyAllsvenskan, utan tvekan:
Juha Pitkämäki
Tomas Skogs – Pierre Johnsson
Martti Järventie – Mikko Kurvinen
Tero Määttä – Thomas Harant
Eric Beaudoin – Anders Bastiansen – Marco Tuokko
Ivan Huml – Yared Hagos – Rob Hisey
Kenneth Bergqvist – Jonathan Granström – Toni Dahlman
Anders Nilsson – Håkan Bogg – Martin Jansson
---
Hur går det då för Mora i vinter?
Ja, det är inte helt lätt att svara på. Jan Simons har flaggat för att en center till ska in i truppen, och även om man tappat i princip alla sina tongivande anfallare, så ser forwardsbesättningen bra ut. Den håller absolut toppklass i HockeyAllsvenskan. Målvaktssidan känns också trygg.
Det stora frågetecknet finns i försvaret.
Adam Andersson är en toppback, Greger Artursson en pålitlig veteran, men sedan är det tunnare. Juha Alen måste bli den defensiva klippa man hoppas på, och Markus Lilja måste fortsätta sitt enkla allroundspel. Bakom de kvartetten är det orutinerat, och det gäller att Anders Danielsson och Patrik Cedergren visar att de är redo för seniorhockeyn nu. De gästspelade i HockeyAllsvenskan ifjol och gjorde det bra, och måste bygga på det.
Fungerar backarna för Mora, så ska man kunna knipa en tredjeplats i HockeyAllsvenskan. I annat fall är man ett givet Playofflag.
Något elitserielag är man i alla fall inte. Inte som det ser ut just nu.
---
Mora har tappat identitet.
Det kan bli ytterst kännbart.
Men Jan Simons har lyckats innan. Visst skulle jag höja på ögonbrynen om han lyckas igen, men jag kommer inte att våga slå vad om det. Man kan inte lita på Mora. Dessutom har mannen med träskorna säkerligen ett par ess i rockärmen.
---
Diskutera HockeyAllsvenskan
