Hockeyzon
2008-09-26 12:15
Gson Grubblar: Sundsvalls tunga vapen
Sundsvall har både blandat och gett i säsongsinledningen av HockeyAllsvenskan – men en sak som imponerade på mig i hemmapremiären mot AIK var lagets förstakedja. Snacka om killar som går på kropp, tacklar på allt som rör sig, och som retar upp motståndarna.
Jonas Gustavsson
Sundsvallstränaren Peter Gradin var missnöjd med lagets inställning i hemmapremiären mot AIK, och det var inte konstigt då hemmalaget efter en hyfsad förstaperiod föll ihop totalt och efter det inte vann en enda närkamp, eller en enda andrapuck.
Men det fanns en kedja som gjorde sitt jobb byte in och byte ut, och som var under köttet – ja, det är Peter Gradins uttryck – på sina motståndare.
Jag talar givetvis om lagets förstakedja med bröderna Martin och Mikael Romö samt Jörgen Nordlöf. Ja, i Sundsvall betraktas den som förstakedja, och det stämmer då man ser den som ”leading line”, den kedja som ska leda laget och gå i bräschen. I NHL hade formationen setts som en perfekt tredjekedja med mycket fysik och tyngd och är oerhört jobbiga att möta, som aldrig ger upp, och som sällan förlorar en närkamp.
En av få saker som Sundsvall imponerade med mot AIK var forecheckingen, där man var snabbt uppe högt och satte press på puckhållaren i AIK – och allra bäst på det var just Romö-kedjan. Det är inte ofta man ser spelare i HockeyAllsvenskan som hela tiden fullföljer sina tacklingar, men det gjorde den här trion.
Växjövärvade Martin Romö är stark som en oxe, omöjlig att ta pucken ifrån och är en av seriens bästa tekare. Däremot har han inget skott och är ofta ganska uddlös offensivt – men som ledargestalt ett föredöme.
Brorsan Mikael är lika tung och jobbig i anfallsspelet, men har inte samma auktoritet som sin bror – men å andra sidan är han duktig på att reta motståndarna, ligga på hela tiden och vara där det händer. AIK:s Henrik Eriksson vara bara en av spelarna som var irriterad på Romö för en vecka sedan.
Jörgen Nordlöf är en gnuggare, tacklare och defensiv specialist, som följer i bröderna Romös spår.
Med sin inställning och sin fysik, är formationen given som ”leading line” i Sundsvall.
Men så var det där med offensiven. Ifjol levererade de tre spelarna totalt tio mål tillsammans – vilket givetvis är alldeles för lite. Och efter fyra matcher i år har trion levererat ett mål och noll assist. Det är alldeles för svagt med tanke på den istid de får.
Jag älskar deras fysik och inställning – och hade jag varit Peter Gradin hade jag bytt ut Nordlöf mot en offensiv kraft i förstakedjan. Kanske Jon Palmebjörk, kanske Niklas Granberg – någon som kan sätta pucken i mål i alla fall.
Då kanske Sundsvalls "leading line" också blir ett offensivt hot.
---
Leksand far fram som en ångvält i HockeyAllsvenskan. Två segrar med tvåsiffrigt i Ejendals Arena imponerar, men tar också udden av serien något – är Leksand inte FÖR bra? Må vara att man inte testats fullt ut än – men ändå.
En svag punkt har jag dock hittat, som i alla fall brast mot Borås. Backparet Petter Ullman och Elias Granath besitter potential, men i Leksandskedjan känns de som en bräcklig punkt – och de var också inne på ett par baklängesmål mot Borås. Enklare spel eftersökes.
På tal om rundningskoner – jag vill inte hänga ut Borås alldeles för mycket efter genomklappningen i Dalarna, men det var en svag insats – och en ledargestalt som Mattias Remstam var totalt osynlig. Backparet Jens Hellgren och Markus Karlsson såg ut som förvirrade höns i egen zon – det duger inte för västgötarna. Att man är svagare än ifjol är fakta, men så här dåliga ska man inte behöva vara.
---
Jag utnämner Bofors Peter Messa till en av HockeyAllsvenskans bästa backar.
Den 28-årige Stockholmssonen blandade och gav i Växjö för några år sedan, men ifjol i Bofors växte han ut till en gigant i backpar med nyblivne Röglespelaren Mathias Porseland. Och Messa har fortsatt på den inslagna vägen i år – han är Bofors viktigaste spelare i min mening.
---
Man kan inte annat än att lida med Oskarshamnsmålvakten och store talangen Christian Engstrand som haft en tung start på säsongen. Att laget förlorar mot Malmö och Leksand är inte konstigt, men den negativa energin följde med laget mot Troja – där man förlorade med 5-1 trots att man stod upp bra, men saknade den rätta skärpan. Engstrand gav upp efter två mål – och har nu startat tre matcher, men bara avslutat en.
Fast – ifjol var han som bäst i slutet av säsongen. Linköpingslånet får hoppas på en upprepning av det scenariot.
---
Daniel Despotovic, 18, har inte fått spela något alls med Södertälje i Elitserien än. Varför lånas han inte ut till Huddinge? Där kan den begåvande och hårt arbetande anfallaren utvecklas i lugn och ro, och kommer dessutom att få den istid han behöver.
Fredric Andersson och Fredrik Sonntag är redan med och spelar i Björkängshallen – Despotovic borde också vara där, tycker jag.
---
Toni Dahlman is back in Mora. Snacka om förstärkning, och tillsammans med Colby Genoway - som kommer som artistskattspelare inom sinom tid - kan finnen bilda ytterligare en vass lina i Mora - kanske med någon av ungdomarna - fördelaktligen Lucas Sandström - som tredjelänk. Då får Mora den bredd de saknar idag, och tre kedjor som kan leverera:
Eric Healey - Tony Lagerström - Marcus Eriksson
Jens Jakobs - Mikael Simons - Teemu Elomo
Lucas Sandström - Colby Genoway - Toni Dahlman
Anders Lövdahl - Alexander Hilmerson - Daniel Viksten
Tyske Stefan Mann har inte visat något som berättigar honom ett kontrakt - i alla fall inte än. Om Harald Lückners experiment med Elomo, Mann och Dahlman i en lina fungerar, återstår att se - men jag hade föredragit formationerna ovan.
---
Jag bjuder också på veckans femma:
G Viktor Fasth, Växjö
Tre raka segrar för Växjö – en på straffar – och Fasth imponerar precis som ifjol. Visserligen fem insläppta mot Nybro, men det var många underliga puckar. Strålande i Stockholm och Uppsala.
D Greger Artursson, Mora
Inte slut som spelare – snarare tvärtom. Har inlett förtroendeingivande i Mora.
D Oliver Ekman-Larsson, Leksand
17 år ung – men spelar som en man. Imponerande.
F Pierre-Edouard Bellemare, Leksand
Egentligen kan man välja vem som helst i Leksand eftersom många öst in poäng – men fransmannen överraskar positivt. Inte bara med sina mål, utan också med sin inställning.
F Nichlas Hardt, Malmö
Fem poäng i en och samma match när Borås besegrades med 6-1. En intressant talang som blir bättre och bättre.
F Mikael Brancalion, Sundsvall
Veckans mest överraskande hattrick-skytt. Gjorde tre mål på hela säsongen ifjol – det räcker som motivering.
---
Man längtar redan efter artistspelarna.
Men det fanns en kedja som gjorde sitt jobb byte in och byte ut, och som var under köttet – ja, det är Peter Gradins uttryck – på sina motståndare.
Jag talar givetvis om lagets förstakedja med bröderna Martin och Mikael Romö samt Jörgen Nordlöf. Ja, i Sundsvall betraktas den som förstakedja, och det stämmer då man ser den som ”leading line”, den kedja som ska leda laget och gå i bräschen. I NHL hade formationen setts som en perfekt tredjekedja med mycket fysik och tyngd och är oerhört jobbiga att möta, som aldrig ger upp, och som sällan förlorar en närkamp.
En av få saker som Sundsvall imponerade med mot AIK var forecheckingen, där man var snabbt uppe högt och satte press på puckhållaren i AIK – och allra bäst på det var just Romö-kedjan. Det är inte ofta man ser spelare i HockeyAllsvenskan som hela tiden fullföljer sina tacklingar, men det gjorde den här trion.
Växjövärvade Martin Romö är stark som en oxe, omöjlig att ta pucken ifrån och är en av seriens bästa tekare. Däremot har han inget skott och är ofta ganska uddlös offensivt – men som ledargestalt ett föredöme.
Brorsan Mikael är lika tung och jobbig i anfallsspelet, men har inte samma auktoritet som sin bror – men å andra sidan är han duktig på att reta motståndarna, ligga på hela tiden och vara där det händer. AIK:s Henrik Eriksson vara bara en av spelarna som var irriterad på Romö för en vecka sedan.
Jörgen Nordlöf är en gnuggare, tacklare och defensiv specialist, som följer i bröderna Romös spår.
Med sin inställning och sin fysik, är formationen given som ”leading line” i Sundsvall.
Men så var det där med offensiven. Ifjol levererade de tre spelarna totalt tio mål tillsammans – vilket givetvis är alldeles för lite. Och efter fyra matcher i år har trion levererat ett mål och noll assist. Det är alldeles för svagt med tanke på den istid de får.
Jag älskar deras fysik och inställning – och hade jag varit Peter Gradin hade jag bytt ut Nordlöf mot en offensiv kraft i förstakedjan. Kanske Jon Palmebjörk, kanske Niklas Granberg – någon som kan sätta pucken i mål i alla fall.
Då kanske Sundsvalls "leading line" också blir ett offensivt hot.
---
Leksand far fram som en ångvält i HockeyAllsvenskan. Två segrar med tvåsiffrigt i Ejendals Arena imponerar, men tar också udden av serien något – är Leksand inte FÖR bra? Må vara att man inte testats fullt ut än – men ändå.
En svag punkt har jag dock hittat, som i alla fall brast mot Borås. Backparet Petter Ullman och Elias Granath besitter potential, men i Leksandskedjan känns de som en bräcklig punkt – och de var också inne på ett par baklängesmål mot Borås. Enklare spel eftersökes.
På tal om rundningskoner – jag vill inte hänga ut Borås alldeles för mycket efter genomklappningen i Dalarna, men det var en svag insats – och en ledargestalt som Mattias Remstam var totalt osynlig. Backparet Jens Hellgren och Markus Karlsson såg ut som förvirrade höns i egen zon – det duger inte för västgötarna. Att man är svagare än ifjol är fakta, men så här dåliga ska man inte behöva vara.
---
Jag utnämner Bofors Peter Messa till en av HockeyAllsvenskans bästa backar.
Den 28-årige Stockholmssonen blandade och gav i Växjö för några år sedan, men ifjol i Bofors växte han ut till en gigant i backpar med nyblivne Röglespelaren Mathias Porseland. Och Messa har fortsatt på den inslagna vägen i år – han är Bofors viktigaste spelare i min mening.
---
Man kan inte annat än att lida med Oskarshamnsmålvakten och store talangen Christian Engstrand som haft en tung start på säsongen. Att laget förlorar mot Malmö och Leksand är inte konstigt, men den negativa energin följde med laget mot Troja – där man förlorade med 5-1 trots att man stod upp bra, men saknade den rätta skärpan. Engstrand gav upp efter två mål – och har nu startat tre matcher, men bara avslutat en.
Fast – ifjol var han som bäst i slutet av säsongen. Linköpingslånet får hoppas på en upprepning av det scenariot.
---
Daniel Despotovic, 18, har inte fått spela något alls med Södertälje i Elitserien än. Varför lånas han inte ut till Huddinge? Där kan den begåvande och hårt arbetande anfallaren utvecklas i lugn och ro, och kommer dessutom att få den istid han behöver.
Fredric Andersson och Fredrik Sonntag är redan med och spelar i Björkängshallen – Despotovic borde också vara där, tycker jag.
---
Toni Dahlman is back in Mora. Snacka om förstärkning, och tillsammans med Colby Genoway - som kommer som artistskattspelare inom sinom tid - kan finnen bilda ytterligare en vass lina i Mora - kanske med någon av ungdomarna - fördelaktligen Lucas Sandström - som tredjelänk. Då får Mora den bredd de saknar idag, och tre kedjor som kan leverera:
Eric Healey - Tony Lagerström - Marcus Eriksson
Jens Jakobs - Mikael Simons - Teemu Elomo
Lucas Sandström - Colby Genoway - Toni Dahlman
Anders Lövdahl - Alexander Hilmerson - Daniel Viksten
Tyske Stefan Mann har inte visat något som berättigar honom ett kontrakt - i alla fall inte än. Om Harald Lückners experiment med Elomo, Mann och Dahlman i en lina fungerar, återstår att se - men jag hade föredragit formationerna ovan.
---
Jag bjuder också på veckans femma:
G Viktor Fasth, Växjö
Tre raka segrar för Växjö – en på straffar – och Fasth imponerar precis som ifjol. Visserligen fem insläppta mot Nybro, men det var många underliga puckar. Strålande i Stockholm och Uppsala.
D Greger Artursson, Mora
Inte slut som spelare – snarare tvärtom. Har inlett förtroendeingivande i Mora.
D Oliver Ekman-Larsson, Leksand
17 år ung – men spelar som en man. Imponerande.
F Pierre-Edouard Bellemare, Leksand
Egentligen kan man välja vem som helst i Leksand eftersom många öst in poäng – men fransmannen överraskar positivt. Inte bara med sina mål, utan också med sin inställning.
F Nichlas Hardt, Malmö
Fem poäng i en och samma match när Borås besegrades med 6-1. En intressant talang som blir bättre och bättre.
F Mikael Brancalion, Sundsvall
Veckans mest överraskande hattrick-skytt. Gjorde tre mål på hela säsongen ifjol – det räcker som motivering.
---
Man längtar redan efter artistspelarna.
