Hockeyzon
2008-10-01 11:00
Elitseriekrönikan: Att palla för trycket
Det finns flera sätt att skilja agnarna från vetet när det gäller talanger i ishockey. Ett av de mest tydliga greppen är kanske att de kan leverera när de har spionögonen på sig – som Jacob Josefson, 17, gjorde mot Skellefteå. Det karakteriserar stora spelare – och stockholmssonen kan vara precis en sådan.
Jonas Gustavsson
Egentligen är det ganska tacksamt att vara 17-åring i Elitserien.
En spelare som Jacob Josefson i Djurgården har egentligen ingen press alls på sig. Gör han något fel, ett misstag eller vad som helst, så slås det bort med förklaringen att han är en talang, och att han måste få misslyckas för att utvecklas. Lyckas han däremot med något, är han ett underbarn, han är magisk, han är en ny Peter Forsberg.
En spelare som Josefson blir därmed aldrig en hackkyckling i media - i alla fall inte den här säsongen.
Efter gårdagens insats mot Skellefteå behövs inga undanflykter med att han bara är tonåring – han spelade som en fullfjädrad elitserieveteran, tog för sig, dominerade stundtals, och avgjorde dessutom matchen på övertid. Låt vara att det var ett slumpmål, men han var ändå där och petade, han var där det hände och inte minst – han fick chansen att spela under övertiden, något som givetvis ska berömma Mikael Johansson och Tomas Montén i båset, men framförallt Josefson själv som visade att han var tillräckligt bra för att få spela.
Att bänka honom hade varit fel - han fick ut väldigt mycket av den istid han fick, knappt elva minuter.
Men det som imponerar mest – och som karakteriserar en ny storspelare – är att han levererade med press på sig. Läktarna på Hovet kryllade av scouter som var nyfikna på stockholmssonen med klassiska IK Göta som moderklubb, och ingen lär ha blivit besviken över Djurgårdens nya guldklimp. Han imponerade, minst sagt. Ingen låsning likt hypade Fabian Brunnström råkade ut för ifjol alltså – men så kanske det är orättvist att jämföra dem spelarna talangmässigt också, utan att ta något från skicklige Brunnström.
Josefsons framfart innebär att Nichlas Falk kan fortsätta spela back, och handskadade New York Islanders-lånet Robin Figren saknas inte alls. Ungdomskedjan med Josefsson, Henrik Eriksson och Carl Gustafsson känns vassare än Timrås Pääjärvi-kedja eller Brynäs Sandin-kedja, i mina ögon.
Och vassast av dem är helt klart Josefson.
Det som för några år sedan var en raritet i Elitserien, är numera skåpmat. Det vill säga unga, svenska talanger som tar för sig. Jacob Josefson är inte enda beviset – då Mattias Tedenby, Erik Karlsson, Victor Hedman, Marcus Johansson, Jacob Markström, Tim Erixon, Magnus Pääjärvi-Svensson och Anton Lander närmast nog gjort det till regel snarare än undantag att elitserielagen har tongivande 90-talister i laget.
Jacob Josefson borde vara JVM-spelare redan i vinter, faktiskt.
---
Andreas Holmqvists säsong i Frölunda kan inte annat än betraktas som en besvikelse, och även om han knappast rosade marknaden ifjol, så levererade han ändå respektabla siffror då. Det Frölunda som startat säsongen under acceptabel nivå i och med debaclet mot HV 71 i premiären har lyft sig allt eftersom, även om resultaten inte börjat ramla in än – eller ja, stora delar av laget har lyft sig, vill säga. Holmqvist har dessvärre fortsatt i samma banor, med duttande, felbeslut och övermod.
Om det inte blir HV 71, tippar jag att världsmästaren från 2006 hamnar i ryska KHL. Med sina meriter och sina kunskaper torde han vara ett eftertraktat namn där, och hans lön skulle inte heller bli blygsam.
Jag betvivlar att Djurgården har råd, även om de visat intresse.
---
Innan säsongen ansåg jag att veteranen Andreas Hadelöv, 33, var en av de målvakterna som hade sin förstaspade i säkert grepp – liksom Stefan Liv, Björn Bjurling och Johan Backlund – men jag får backa på den punkten. Nicklas Dahlberg, 23, har visat att ingen sitter säker, och han är tillsammans med Färjestads Jonas Gustavsson, 23, nya svenska målvaktsprofiler i detta land som nu helt plötsligt sprutar ut målvakter, efter att ha varit en utsinad brunn under 90-talet.
Lite rolig kuriosa är att både Dahlberg och Gustavsson är från Danderyd i Stockholm. Kanske är det ingen tillfällighet.
För att lägga ytterligare en personlig reflektion på Jonas Gustavssons framgångar, så kan det också vara så att det sitter i namnet, om ni förstår var jag menar.
---
Skellefteåbacken David Rundblad – med sin härliga offensiv – fick inte ens plats i Skellefteås trupp senast mot Djurgården då Tobias Viklund nu är tillbaka i truppen, och där Pavel Skrbek sedan några matcher tillbaka kommit till laget. 17-åringen borde omgående lånas ut till HockeyAllsvenskan, för han är redan i år en het JVM-kandidat som borde få bästa möjliga matchning.
Björklöven, Sundsvall och Oskarshamn skulle absolut inte tacka nej – och Rundblad hade passat perfekt där.
---
Jag hade ingen aning om att Mathias Månsson hade speed under sina skridskor. Kontringen mot Djurgården var dock imponerade av Skellefteåforwarden som stormade mot mål, visade upp en sällan skådad teknik då han drog bort Stefan Ridderwall bara för att lägga pucken i stolpen istället för i mål.
Den av Niklas Wikegård sällan hyllade ytterforwarden kan faktiskt åka skridskor, underligt att han inte visar den speeden oftare. Det brukar se ganska lojt och segt ut annars, även om det sprudlar av vilja. Kanske inte Tre Kronor-material, men väl värd någon positiv kommentar från herr Wikegård, kanske.
---
Om Brynäs spelar över alla förväntningar, så gör inte Luleå det. Förlusten mot Timrå med 1-3 innebär sämsta starten på fem år – nu det ser mörkt ut för norrbottens björnar. Det sedvanliga slitet ger inte utdelning, även om man verkligen försöker.
Målvakten Mattias Modig, 21, var i alla fall en ljuspunkt mot Timrå – Pyöräläs mål var inte mycket att göra åt, och 2-0 ett ruggigt försvarsmisstag. Hoppas talangen får fortsätta – Luleå behöver en ung stjärna som blomstrar.
En spelare som Jacob Josefson i Djurgården har egentligen ingen press alls på sig. Gör han något fel, ett misstag eller vad som helst, så slås det bort med förklaringen att han är en talang, och att han måste få misslyckas för att utvecklas. Lyckas han däremot med något, är han ett underbarn, han är magisk, han är en ny Peter Forsberg.
En spelare som Josefson blir därmed aldrig en hackkyckling i media - i alla fall inte den här säsongen.
Efter gårdagens insats mot Skellefteå behövs inga undanflykter med att han bara är tonåring – han spelade som en fullfjädrad elitserieveteran, tog för sig, dominerade stundtals, och avgjorde dessutom matchen på övertid. Låt vara att det var ett slumpmål, men han var ändå där och petade, han var där det hände och inte minst – han fick chansen att spela under övertiden, något som givetvis ska berömma Mikael Johansson och Tomas Montén i båset, men framförallt Josefson själv som visade att han var tillräckligt bra för att få spela.
Att bänka honom hade varit fel - han fick ut väldigt mycket av den istid han fick, knappt elva minuter.
Men det som imponerar mest – och som karakteriserar en ny storspelare – är att han levererade med press på sig. Läktarna på Hovet kryllade av scouter som var nyfikna på stockholmssonen med klassiska IK Göta som moderklubb, och ingen lär ha blivit besviken över Djurgårdens nya guldklimp. Han imponerade, minst sagt. Ingen låsning likt hypade Fabian Brunnström råkade ut för ifjol alltså – men så kanske det är orättvist att jämföra dem spelarna talangmässigt också, utan att ta något från skicklige Brunnström.
Josefsons framfart innebär att Nichlas Falk kan fortsätta spela back, och handskadade New York Islanders-lånet Robin Figren saknas inte alls. Ungdomskedjan med Josefsson, Henrik Eriksson och Carl Gustafsson känns vassare än Timrås Pääjärvi-kedja eller Brynäs Sandin-kedja, i mina ögon.
Och vassast av dem är helt klart Josefson.
Det som för några år sedan var en raritet i Elitserien, är numera skåpmat. Det vill säga unga, svenska talanger som tar för sig. Jacob Josefson är inte enda beviset – då Mattias Tedenby, Erik Karlsson, Victor Hedman, Marcus Johansson, Jacob Markström, Tim Erixon, Magnus Pääjärvi-Svensson och Anton Lander närmast nog gjort det till regel snarare än undantag att elitserielagen har tongivande 90-talister i laget.
Jacob Josefson borde vara JVM-spelare redan i vinter, faktiskt.
---
Andreas Holmqvists säsong i Frölunda kan inte annat än betraktas som en besvikelse, och även om han knappast rosade marknaden ifjol, så levererade han ändå respektabla siffror då. Det Frölunda som startat säsongen under acceptabel nivå i och med debaclet mot HV 71 i premiären har lyft sig allt eftersom, även om resultaten inte börjat ramla in än – eller ja, stora delar av laget har lyft sig, vill säga. Holmqvist har dessvärre fortsatt i samma banor, med duttande, felbeslut och övermod.
Om det inte blir HV 71, tippar jag att världsmästaren från 2006 hamnar i ryska KHL. Med sina meriter och sina kunskaper torde han vara ett eftertraktat namn där, och hans lön skulle inte heller bli blygsam.
Jag betvivlar att Djurgården har råd, även om de visat intresse.
---
Innan säsongen ansåg jag att veteranen Andreas Hadelöv, 33, var en av de målvakterna som hade sin förstaspade i säkert grepp – liksom Stefan Liv, Björn Bjurling och Johan Backlund – men jag får backa på den punkten. Nicklas Dahlberg, 23, har visat att ingen sitter säker, och han är tillsammans med Färjestads Jonas Gustavsson, 23, nya svenska målvaktsprofiler i detta land som nu helt plötsligt sprutar ut målvakter, efter att ha varit en utsinad brunn under 90-talet.
Lite rolig kuriosa är att både Dahlberg och Gustavsson är från Danderyd i Stockholm. Kanske är det ingen tillfällighet.
För att lägga ytterligare en personlig reflektion på Jonas Gustavssons framgångar, så kan det också vara så att det sitter i namnet, om ni förstår var jag menar.
---
Skellefteåbacken David Rundblad – med sin härliga offensiv – fick inte ens plats i Skellefteås trupp senast mot Djurgården då Tobias Viklund nu är tillbaka i truppen, och där Pavel Skrbek sedan några matcher tillbaka kommit till laget. 17-åringen borde omgående lånas ut till HockeyAllsvenskan, för han är redan i år en het JVM-kandidat som borde få bästa möjliga matchning.
Björklöven, Sundsvall och Oskarshamn skulle absolut inte tacka nej – och Rundblad hade passat perfekt där.
---
Jag hade ingen aning om att Mathias Månsson hade speed under sina skridskor. Kontringen mot Djurgården var dock imponerade av Skellefteåforwarden som stormade mot mål, visade upp en sällan skådad teknik då han drog bort Stefan Ridderwall bara för att lägga pucken i stolpen istället för i mål.
Den av Niklas Wikegård sällan hyllade ytterforwarden kan faktiskt åka skridskor, underligt att han inte visar den speeden oftare. Det brukar se ganska lojt och segt ut annars, även om det sprudlar av vilja. Kanske inte Tre Kronor-material, men väl värd någon positiv kommentar från herr Wikegård, kanske.
---
Om Brynäs spelar över alla förväntningar, så gör inte Luleå det. Förlusten mot Timrå med 1-3 innebär sämsta starten på fem år – nu det ser mörkt ut för norrbottens björnar. Det sedvanliga slitet ger inte utdelning, även om man verkligen försöker.
Målvakten Mattias Modig, 21, var i alla fall en ljuspunkt mot Timrå – Pyöräläs mål var inte mycket att göra åt, och 2-0 ett ruggigt försvarsmisstag. Hoppas talangen får fortsätta – Luleå behöver en ung stjärna som blomstrar.
