Hockeyzon
2008-10-17 11:40
Gson Grubblar: Gnistrande derby
Smålandsdominansen i HockeyAllsvenskan är massiv – på gott och ont. Men efter mötet mellan Växjö och Troja-Ljungby i veckan, står det i alla fall helt klart att hockeyunderhållningen i derbyna kan vara av yppersta klass.
Jonas Gustavsson
Idag spelar hela fyra småländska lag i HockeyAllsvenskan. Det är en fjärdedel av inslagen i serien – och den dominansen, eller snarare koncentrationen, kan man tycka mycket om.
Lagen i Småland tycker givetvis det är bra – det innebär korta resor och publikvänliga matcher. Sett till HockeyAllsvenskan i stort, är det givetvis, som i alla serier, farligt när lagen koncentrerar sig till enskilda regioner istället för att vara utspridda över landet. Småland – med Växjö, Troja, Oskarshamn och Nybro, samt Borås inom kort avstånd – är ett av koncentrationsområdena i HockeyAllsvenskan. Stockholm är ett annat, med Huddinge, AIK, Almtuna och Västerås inom behagligt avstånd.
En bättre spridning vore givetvis välkommen, men nu är läget som det är, och då får man njuta av de heta derbymatcherna som är en positiv konsekvens av de mindre geografiska avstånden.
Som kronobergsderbyt mellan bittra rivalerna Växjö och Troja-Ljungby i onsdags – två lag som väntat i fyra år på att få mötas i serielunken, då Troja varit nere i division ett under tre säsonger.
Matchen speglades inte av den traditionella ”derby-stök-bök”-stilen, utan det var öppen, fartfylld och offensiv ishockey befriad från mittzonsgegga. Det var faktiskt riktigt skoj ishockey med långa anfall från båda lagen – och inte minst fantastiskt målvaktsspel. Chanserna som skapades var högklassiga, men både Viktor Fasth i hemmamålet och gästernas Petter Sandström storspelade.
När derbyn får en prägel som denna match – med en fantastisk inramning på läktarna – är det bara att njuta av hockeyunderhållningen. Det var finess, vilja, kämparanda och mycket hjärta – saker och ting som karakteriserar ishockey som sport.
Att det dessutom är tätt på isen - Växjö vann med 3-0 till slut - blir pricken över i.
Men det är inte bara i Småland som derbyna finns – även om det klassiska skånederbyt mellan Malmö och Rögle inte blir realitet i vinter, så är mötena mellan inte minst Leksand och Mora intensiva, liksom mötena i Stockholm mellan AIK och Huddinge.
Publik- och hockeyfester av stora mått.
Och når matcherna den kvalitet och den nerv som uppstod mellan Växjö och Troja-Ljungby, är publiken att gratulera, och många derbyn är helt klart en av fördelarna med den geografiska koncentrationen i HockeyAllsvenskan.
---
Att det skulle dröja hela tio matcher innan fjolårets sensation Anders Eriksson hittade målmaskorna kunde jag inte föreställa mig, men det var först mot Mora som Boråsanfallaren äntligen hittade rätt. 23-åringen gjorde elva mål ifjol och det talades till och med om elitserieintresse – men i år har han varit en blek kopia av sig själv. Men mot Mora syntes delar av den intensitet och fräckhet som gjorde honom till ett ständigt offensivt hot ifjol, och att han kommer igång är essentiellt för ett formsvagt och skadedrabbat Borås.
Senast saknade man Mattias Remstam, Lenny Dower, Jimmy Lund, Mikael Hultqvist och Niklas Lasu. De fyra förstnämnda är den rutinerade anfallsstommen i Borås – det blir svårt att hitta formen utan den kvartetten, även om juniorlandslagsmännen David Ullström och Simon Hjalmarsson briljerar.
---
”Joakim Fagervall kanske borde vara med i Heroes, allt han tar i blir ju till skit”, var det tydligen någon som skrev på ett Björklövenforum.
Det var kanske lite väl hård kritik mot Fagervall som gjort ett ypperligt jobb med att skola unga Löven under några säsonger – även om årets säsong varit en stor besvikelse än så länge (betydligt större än fjolåret då Löven också gick knackigt under hösten).
Nu har klubben lånat in underskattade Timråcentern Erik Andersson, 22, och helt plötsligt ståtar Löven med ytterligare en center – man har ju redan Magnus Gästrin, Fredrik Öberg, Magnus Isaksson och Mattias Hellström – och visst hade man varit i större behov av en målfarlig sniper, speciellt då Niklas Zetterström inte levererar. Andersson är en klassförstärkning - som dessutom har kemi med nya Lövenspelarna Zetterström och Floberg som han spelade med ifjol - men kanske inte den spelartyp man behöver.
Men Erik levererar väl så jag får äta upp mina ord.
---
Artistspelarna som anslöt till veckan agerade verkligen som artister.
Moras Colby Genoway sköt ett mål och spelade fram till fyra i 7-4-vinsten mot Mora, och Kevin Doell, två mål och en assist, samt Richard Jackman, tre assist, levererade direkt för Leksand i 10-1-segern mot Mariestad.
Nu är bara frågan vad Trojas Ron Pasco, 36, kan hitta på när han debuterar i helgen. Blir det samma succé där? Inte helt omöjligt – kanadensaren var dominant i division ett, och kan säkert leverera också på den här nivån.
---
Almtuna överraskar – i alla fall lite. Frågetecknet inför säsongen var inte målskyttet – som man har kompetens för att klara av – utan snarare om försvaret med Mark Owuya i målet skulle hålla. Fyra raka segrar och bara fyra insläppta mål – och bara 16 insläppta mål totalt vilket är näst bäst i serien – visar att det fungerar.
Och det trots en del oroligheter och förändringar, som att man skickade iväg både Johan Agu och Patrik Magnusson för att de inte platsade.
Och det trots att man tappade rutinerade duon Marcus Ragnarsson och Martin Öhrstedt inför säsongen.
Fler spelare tar mer ansvar. Precis som det ska vara. Kollektivet i Uppsalalaget imponerar.
---
Magnus Arvedson misslyckades med sin intensiva hockeyfilosofi i Mora, och nu är han på väg att göra detsamma i Bofors. Dags att byta tankesätt, Magnus?
Värmlänningarna har HockeyAllsvenskans kanske talangfullaste lag – även om man är skadedrabbade nu – och underpresterar grovt. Jag är besviken måste jag säga.
Lagen i Småland tycker givetvis det är bra – det innebär korta resor och publikvänliga matcher. Sett till HockeyAllsvenskan i stort, är det givetvis, som i alla serier, farligt när lagen koncentrerar sig till enskilda regioner istället för att vara utspridda över landet. Småland – med Växjö, Troja, Oskarshamn och Nybro, samt Borås inom kort avstånd – är ett av koncentrationsområdena i HockeyAllsvenskan. Stockholm är ett annat, med Huddinge, AIK, Almtuna och Västerås inom behagligt avstånd.
En bättre spridning vore givetvis välkommen, men nu är läget som det är, och då får man njuta av de heta derbymatcherna som är en positiv konsekvens av de mindre geografiska avstånden.
Som kronobergsderbyt mellan bittra rivalerna Växjö och Troja-Ljungby i onsdags – två lag som väntat i fyra år på att få mötas i serielunken, då Troja varit nere i division ett under tre säsonger.
Matchen speglades inte av den traditionella ”derby-stök-bök”-stilen, utan det var öppen, fartfylld och offensiv ishockey befriad från mittzonsgegga. Det var faktiskt riktigt skoj ishockey med långa anfall från båda lagen – och inte minst fantastiskt målvaktsspel. Chanserna som skapades var högklassiga, men både Viktor Fasth i hemmamålet och gästernas Petter Sandström storspelade.
När derbyn får en prägel som denna match – med en fantastisk inramning på läktarna – är det bara att njuta av hockeyunderhållningen. Det var finess, vilja, kämparanda och mycket hjärta – saker och ting som karakteriserar ishockey som sport.
Att det dessutom är tätt på isen - Växjö vann med 3-0 till slut - blir pricken över i.
Men det är inte bara i Småland som derbyna finns – även om det klassiska skånederbyt mellan Malmö och Rögle inte blir realitet i vinter, så är mötena mellan inte minst Leksand och Mora intensiva, liksom mötena i Stockholm mellan AIK och Huddinge.
Publik- och hockeyfester av stora mått.
Och når matcherna den kvalitet och den nerv som uppstod mellan Växjö och Troja-Ljungby, är publiken att gratulera, och många derbyn är helt klart en av fördelarna med den geografiska koncentrationen i HockeyAllsvenskan.
---
Att det skulle dröja hela tio matcher innan fjolårets sensation Anders Eriksson hittade målmaskorna kunde jag inte föreställa mig, men det var först mot Mora som Boråsanfallaren äntligen hittade rätt. 23-åringen gjorde elva mål ifjol och det talades till och med om elitserieintresse – men i år har han varit en blek kopia av sig själv. Men mot Mora syntes delar av den intensitet och fräckhet som gjorde honom till ett ständigt offensivt hot ifjol, och att han kommer igång är essentiellt för ett formsvagt och skadedrabbat Borås.
Senast saknade man Mattias Remstam, Lenny Dower, Jimmy Lund, Mikael Hultqvist och Niklas Lasu. De fyra förstnämnda är den rutinerade anfallsstommen i Borås – det blir svårt att hitta formen utan den kvartetten, även om juniorlandslagsmännen David Ullström och Simon Hjalmarsson briljerar.
---
”Joakim Fagervall kanske borde vara med i Heroes, allt han tar i blir ju till skit”, var det tydligen någon som skrev på ett Björklövenforum.
Det var kanske lite väl hård kritik mot Fagervall som gjort ett ypperligt jobb med att skola unga Löven under några säsonger – även om årets säsong varit en stor besvikelse än så länge (betydligt större än fjolåret då Löven också gick knackigt under hösten).
Nu har klubben lånat in underskattade Timråcentern Erik Andersson, 22, och helt plötsligt ståtar Löven med ytterligare en center – man har ju redan Magnus Gästrin, Fredrik Öberg, Magnus Isaksson och Mattias Hellström – och visst hade man varit i större behov av en målfarlig sniper, speciellt då Niklas Zetterström inte levererar. Andersson är en klassförstärkning - som dessutom har kemi med nya Lövenspelarna Zetterström och Floberg som han spelade med ifjol - men kanske inte den spelartyp man behöver.
Men Erik levererar väl så jag får äta upp mina ord.
---
Artistspelarna som anslöt till veckan agerade verkligen som artister.
Moras Colby Genoway sköt ett mål och spelade fram till fyra i 7-4-vinsten mot Mora, och Kevin Doell, två mål och en assist, samt Richard Jackman, tre assist, levererade direkt för Leksand i 10-1-segern mot Mariestad.
Nu är bara frågan vad Trojas Ron Pasco, 36, kan hitta på när han debuterar i helgen. Blir det samma succé där? Inte helt omöjligt – kanadensaren var dominant i division ett, och kan säkert leverera också på den här nivån.
---
Almtuna överraskar – i alla fall lite. Frågetecknet inför säsongen var inte målskyttet – som man har kompetens för att klara av – utan snarare om försvaret med Mark Owuya i målet skulle hålla. Fyra raka segrar och bara fyra insläppta mål – och bara 16 insläppta mål totalt vilket är näst bäst i serien – visar att det fungerar.
Och det trots en del oroligheter och förändringar, som att man skickade iväg både Johan Agu och Patrik Magnusson för att de inte platsade.
Och det trots att man tappade rutinerade duon Marcus Ragnarsson och Martin Öhrstedt inför säsongen.
Fler spelare tar mer ansvar. Precis som det ska vara. Kollektivet i Uppsalalaget imponerar.
---
Magnus Arvedson misslyckades med sin intensiva hockeyfilosofi i Mora, och nu är han på väg att göra detsamma i Bofors. Dags att byta tankesätt, Magnus?
Värmlänningarna har HockeyAllsvenskans kanske talangfullaste lag – även om man är skadedrabbade nu – och underpresterar grovt. Jag är besviken måste jag säga.
