Hockeyzon
2008-10-21 14:40
Elitseriekrönikan: Artister som är artister
Det har talats om svensk ishockey utan lovande juniorer, men det är numera historia. Det brukar också talas om utländska medelmåttiga importer som bara tar upp plats för svenska spelare – men också det är numera missvisande. Många importer är spetskompetens – det visade inte minst artistspelarna i veckan.
Jonas Gustavsson
Myten om att många utländska spelare i Elitserien är för dåliga lever vidare, men exemplen på dåliga importer blir allt färre. Med bättre juniorer och svenska spelare – ofta skolade i den konkurrenskraftigare HockeyAllsvenskan – behövs inte de medelmåttiga importerna.
En blick runt om i Elitserien säger också att de flesta importerna inte har tillbakadragna utfyllnadsroller i sina lag – de flesta har tongivande roller, även om det naturligtvis finns flera undantag.
Förutom att svensk ishockey är stark för tillfället, så tror jag också att klubbarna har blivit bättre på att scouta den utländska spetskompetensen. Det ser man inte minst vad gällande de artistspelare som de senaste veckorna börjat förgylla högstadivisionen.
· Djurgårdsbacken David Schneider kanske är det tydligaste exemplet. Den 29-årige amerikanen har tidigare visat sin klass i Finland, och varit sensationellt bra under sina första matcher i Djurgården – med övertidsmålet mot Rögle som pricken över i. Totalt har det blivit fyra poäng på tre matcher, och Djurgården är också obesegrade med backeleganten i laget.
· Visserligen hade Färjestads målskytte börjat hacka igång redan innan Lee Goren debuterade – tio mål på två matcher – men att man saknar en spetskvalitet av Jonas Höglunds och Pelle Prestbergs kaliber har varit uppenbart. Goren visade direkt vad han gick för när han med ett distinkt skott sköt 1-0 i sin första match, hemma mot Brynäs, och ledde Färjestad till en 5-1-seger över serieledarna. Förutom ytterligare en assist, var Goren en av isens bästa spelare.
· Luleå stod på sju raka förluster när Lubos Bartecko klev in laget – då blev det ketchupeffekt direkt. Den slovakiske landslagsmannen svarade för fyra poäng när Frölunda förnedrades med 8-2, och laget har tagit sju poäng på fyra matcher med Bartecko i laget. Innan hans ankomst blev det blott fem poäng på nio matcher.
· Nicholas Angell i HV 71 väntade inte heller speciellt länge på att presentera sig. Han svarade för en assist i sin debut, och i hemmadebuten sänkte han Timrå med ett övertidsmål. I matchen efter, sin tredje i klubben, blev han målskytt igen – och bidrar med den offensiv från backplats som man letat efter på isen, efter Johan Åkermans försvinnande till KHL.
Summa summarum – de sent ankommande artistspelarna bidrar verkligen med spetskompetens. Inte alla, så är det, men de flesta.
Några överflödiga utlänningar finns det dock i Elitserien – Reinhard Divis och Veli-Pekka Laitinen – men de är inte speciellt många. Istället är de nyckelspelare och producenter – som Mats Zuccarello Aasen, bröderna Abbott, Nikos Dimitrakos, Jan Hlavac, för att nämna några av nykomlingarna – precis som de ska vara.
---
På tal om importer – Linköping har tre grymma anfallsimporter i Jaroslav Hlinka, Jan Hlavac och Eric Beaudoin, men jag har högre förväntningar på alla tre. Speciellt på vasse målskytten Eric Beaudoin som visserligen ”bara” gjorde elva mål i Mora ifjol, men som jag trodde skulle få en offensiv boost i ett spelskickligare lag, men fyra mål på 13 matcher är tämligen svagt, som jag ser det.
Nåväl – de ska inte vara som bäst nu. Jag är ganska övertygad om att trion kommer att växa under vintern.
---
Jag blev lite orolig när jag såg Brynäs mot Färjestad i helgen. Brynäs, som hade Lasse Jonsson skadad, spelade bra i den första perioden men rasade sedan samman, och var riktigt svaga i mittperioden – i såväl offensiv som defensiv zon. Jonssons skada hämmade givetvis försvaret, vilket i sin tur tar udden av anfallsspelet – men man måste kunna spela bra även om bäste backen försvinner.
Försvaret har som bekant varit Brynäs styrka i säsongsinledningen – kanske ska man tacka Lasse Jonsson, ny från Philadelphia, för det.
---
Södertälje har problem – och lagets tafatthet tycker jag lite symboliserades i förlusten mot Luleå förra veckan. Jätten Kristian Kudroc, 201 cm och 105 kg, försökte verkligen trycka ner lille Mikael Lidhammar, 180 cm och 84 kg, men missade sina crosscheckingar, Lidhammar smög enkelt undan, Kudroc damp i backen, Lidhammar blev fri framför mål och kunde snyggt förvalta en passning och bli målskytt.
David mot Goliat, och David vann igen.
---
Andreas Holmqvist till Djurgården alltså, och det kan vara en klubb som passar den stundtals briljante backen utmärkt. Stockholmarna sitter på ett oerhört gediget försvar med Marcus Ragnarsson och nye David Schneider som fältherrar – vilket kan ge Holmqvist en lite mer tillbakadragen roll där han inte behöver bära hela den offensiva produktionen på sina axlar. Dessutom finns det perfekta backpartners till Holmqvist – Ronnie Pettersson och David Printz till exempel – som kämpar, sliter, underordnar sig laget, och som kan ge Holmqvist chansen att spela kreativt istället.
Holmqvist är under rätt förutsättningar en riktigt bra spelare – förhoppningsvis hittar han rätt i Djurgården.
---
Mikael Gath hattrickskytt i Elitserien?
Det är nästan så man får nypa sig i armen för att förstå att den i HockeyAllsvenskan hatade spelaren – han käftar, smäller på, retar, spelar småfult – nu levererar mål på den här nivån. Visserligen några tillfälligheter, men ändå.
Rögle visar karaktär.
Poäng i sju raka matcher ingjuter respekt.
En blick runt om i Elitserien säger också att de flesta importerna inte har tillbakadragna utfyllnadsroller i sina lag – de flesta har tongivande roller, även om det naturligtvis finns flera undantag.
Förutom att svensk ishockey är stark för tillfället, så tror jag också att klubbarna har blivit bättre på att scouta den utländska spetskompetensen. Det ser man inte minst vad gällande de artistspelare som de senaste veckorna börjat förgylla högstadivisionen.
· Djurgårdsbacken David Schneider kanske är det tydligaste exemplet. Den 29-årige amerikanen har tidigare visat sin klass i Finland, och varit sensationellt bra under sina första matcher i Djurgården – med övertidsmålet mot Rögle som pricken över i. Totalt har det blivit fyra poäng på tre matcher, och Djurgården är också obesegrade med backeleganten i laget.
· Visserligen hade Färjestads målskytte börjat hacka igång redan innan Lee Goren debuterade – tio mål på två matcher – men att man saknar en spetskvalitet av Jonas Höglunds och Pelle Prestbergs kaliber har varit uppenbart. Goren visade direkt vad han gick för när han med ett distinkt skott sköt 1-0 i sin första match, hemma mot Brynäs, och ledde Färjestad till en 5-1-seger över serieledarna. Förutom ytterligare en assist, var Goren en av isens bästa spelare.
· Luleå stod på sju raka förluster när Lubos Bartecko klev in laget – då blev det ketchupeffekt direkt. Den slovakiske landslagsmannen svarade för fyra poäng när Frölunda förnedrades med 8-2, och laget har tagit sju poäng på fyra matcher med Bartecko i laget. Innan hans ankomst blev det blott fem poäng på nio matcher.
· Nicholas Angell i HV 71 väntade inte heller speciellt länge på att presentera sig. Han svarade för en assist i sin debut, och i hemmadebuten sänkte han Timrå med ett övertidsmål. I matchen efter, sin tredje i klubben, blev han målskytt igen – och bidrar med den offensiv från backplats som man letat efter på isen, efter Johan Åkermans försvinnande till KHL.
Summa summarum – de sent ankommande artistspelarna bidrar verkligen med spetskompetens. Inte alla, så är det, men de flesta.
Några överflödiga utlänningar finns det dock i Elitserien – Reinhard Divis och Veli-Pekka Laitinen – men de är inte speciellt många. Istället är de nyckelspelare och producenter – som Mats Zuccarello Aasen, bröderna Abbott, Nikos Dimitrakos, Jan Hlavac, för att nämna några av nykomlingarna – precis som de ska vara.
---
På tal om importer – Linköping har tre grymma anfallsimporter i Jaroslav Hlinka, Jan Hlavac och Eric Beaudoin, men jag har högre förväntningar på alla tre. Speciellt på vasse målskytten Eric Beaudoin som visserligen ”bara” gjorde elva mål i Mora ifjol, men som jag trodde skulle få en offensiv boost i ett spelskickligare lag, men fyra mål på 13 matcher är tämligen svagt, som jag ser det.
Nåväl – de ska inte vara som bäst nu. Jag är ganska övertygad om att trion kommer att växa under vintern.
---
Jag blev lite orolig när jag såg Brynäs mot Färjestad i helgen. Brynäs, som hade Lasse Jonsson skadad, spelade bra i den första perioden men rasade sedan samman, och var riktigt svaga i mittperioden – i såväl offensiv som defensiv zon. Jonssons skada hämmade givetvis försvaret, vilket i sin tur tar udden av anfallsspelet – men man måste kunna spela bra även om bäste backen försvinner.
Försvaret har som bekant varit Brynäs styrka i säsongsinledningen – kanske ska man tacka Lasse Jonsson, ny från Philadelphia, för det.
---
Södertälje har problem – och lagets tafatthet tycker jag lite symboliserades i förlusten mot Luleå förra veckan. Jätten Kristian Kudroc, 201 cm och 105 kg, försökte verkligen trycka ner lille Mikael Lidhammar, 180 cm och 84 kg, men missade sina crosscheckingar, Lidhammar smög enkelt undan, Kudroc damp i backen, Lidhammar blev fri framför mål och kunde snyggt förvalta en passning och bli målskytt.
David mot Goliat, och David vann igen.
---
Andreas Holmqvist till Djurgården alltså, och det kan vara en klubb som passar den stundtals briljante backen utmärkt. Stockholmarna sitter på ett oerhört gediget försvar med Marcus Ragnarsson och nye David Schneider som fältherrar – vilket kan ge Holmqvist en lite mer tillbakadragen roll där han inte behöver bära hela den offensiva produktionen på sina axlar. Dessutom finns det perfekta backpartners till Holmqvist – Ronnie Pettersson och David Printz till exempel – som kämpar, sliter, underordnar sig laget, och som kan ge Holmqvist chansen att spela kreativt istället.
Holmqvist är under rätt förutsättningar en riktigt bra spelare – förhoppningsvis hittar han rätt i Djurgården.
---
Mikael Gath hattrickskytt i Elitserien?
Det är nästan så man får nypa sig i armen för att förstå att den i HockeyAllsvenskan hatade spelaren – han käftar, smäller på, retar, spelar småfult – nu levererar mål på den här nivån. Visserligen några tillfälligheter, men ändå.
Rögle visar karaktär.
Poäng i sju raka matcher ingjuter respekt.
