Hockeyzon
2008-11-11 14:15
Elitseriekrönikan: Svenska målskyttar
Svenska målskyttar är ett ämne som onekligen ligger i tiden. En av de största – Magnus Wernblom – lägger av, landslaget levererar inte mål, en norrman leder Elitseriens målliga och i poängligan är fem av de sju främsta utländska importer. Dags att bli orolig?
Jonas Gustavsson
2 kommentarer
Målsinne är inte något man kan träna sig till. Eller?
Faktum är att man nog kan det. Det talas om den ”naturliga” känslan för mål, om instinkten att hitta målvakternas luckor, eller den medfödda kylan att våga hålla in pucken den extra tiondelen innan det avgörande skottet kommer. Alla dessa saker i all ära, men det handlar också om träning, träning och träning. Man kan träna upp sitt skott och man kan träna upp sin pricksäkerhet.
Att svensk juniorverksamhet bekylls för att träna för lite målskytte och skott är ingen hemlighet.
Att svensk ishockey saknar målskyttar är inte heller någon hemlighet – och årets Elitserie är ett sifferbevis på det.
– Elitseriens målliga leds av norrmannen Per-Åge Skröder.
– Fyra av de åtta bästa målskyttarna är inte svenska.
– Sju av de 14 bästa målskyttarna är inte svenska.
– Sex av de sju bästa poängplockarna i Elitserien är inte svenska.
Elitserien är en serie där importerna dominerar i offensiven. Kanske är det inget fel på det – ska importerna vara här ska de också leverera – men det är oroande för svensk ishockey. Att svensk ishockey är i ett enormt uppsving just nu är ingen hemlighet, men faktum är att de offensiva spetsspelarna med svenskt pass just nu saknas i Elitserien.
Landslagsturneringen Karjala Cup visade inte minst upp de svenska bristerna i målskyttet.
Det var en sparsam offensiv som Tre Kronor visade upp, och med tanke på spelarnas produktion i Sverige, så var det kanske inte konstigt. Av 13 forwards var fyra hämtade utomlands, och av Tre Kronors tre mål gjordes två av spelare från Elitserien – backen Oscar Hedman och anfallaren Martin Thörnberg.
Elitserieforwardsen – nio till antalet – levererade alltså bara ett enda mål på tre matcher i Karjala Cup.
Oroande faktiskt – men inte speciellt överraskande.
Svenska forwards måste bli bättre på att göra mål och poäng. Jag gillar att det kommer in finska och transatlantiska forwards i Elitserien för de bidrar med en härlig offensiv mentalitet som bygger på intensiv skridskoåkning och en kort väg mot mål – spelstilar som regerar i Finland och Nordamerika. Bevisligen så lyckas de också bra på svenska isar – och det beror inte på att de är bättre spelare, men på att de har en bättre ”killer instinct” när det gäller målskytte.
Målskytte handlar inte bara om talang och kyla, det handlar om träning och vilja.
Ska svenska spelare bli bättre på det måste man också ha en bättre inställning.
---
På tal om inställning så är det något som legenden Magnus Wernblom verkligen hade. Där fanns inte den extrema talangen, den fulländade tekniken eller den blixtrande skridskoåkningen – men där fanns viljan och inställningen att puckjäkeln ska in till varje pris. Magnus Wernblom, sitt stundtals hetsiga humör till trots, är en utmärkt förebild för svenska spelare då han visar att man kan göra mål utan att kanske vara en naturlig målskytt – utan att man kan leverera med rätt inställning.
Svenska ishockeyförbundet borde suga till sig Wernblom omedelbart och göra honom till någon form av ”få-in-pucken-i-mål-till-varje-pris”-konsult som kan åka runt och föreläsa om vilja, inställning och målskytte.
---
Angående Tre Kronors skrala målskytte i Karjala Cup så kan man ju också ifrågasätta laguttagningen. Av Elitseriens tio bästa poängplockare bland svenska forwards, så togs bara en ut i Karjala Cup (Johan Davidsson) men han var inte ens med på grund av skada.
Spelare som Tom Wandell, Linus Omark och Fredrik Hynning ratades, trots att de har förmågan att leverera. Poängligaledaren Niklas Sundström vill inte ens vara med i landslaget.
Med den bakgrunden – då Bengt-Åke Gustafsson istället valde spelare som Andreas Engqvist, Fredrik Emwall och Jonas Nordquist (inget ont om dem dock) – är det kanske inte så konstigt att det bara blev tre mål på två matcher.
---
Fast jag ska inte såga alla svenska spelare – det finns killar med fint målsinne, även om det på sätt och vis är tråkigt att en spelare som Niklas Andersson, 37 år gammal, fortfarande är den svenske spelare i Elitserien som är bäst på att göra mål.
Daniel Widing är den jag tänker på först när jag tänker på en svensk sniper. Han har farten, skottet och målkänslan för att kallas en riktig målskytt.
---
Tre målskyttar som man saknar i Elitserien – som hade det där fantastiska skottet och som alltid fick in puckarna – är Jonas Höglund, Pelle Prestberg och Patric Hörnqvist. Där kan man tala om utpräglade målskyttar.
---
Framtiden för svenskt målskytte då?
Det finns vassa målskyttar, men kanske inte den där extrema snipern a la Patric Hörnqvist som nyper pucken i princip innan den nått bladet.
Men jag kanske har fel?
Faktum är att man nog kan det. Det talas om den ”naturliga” känslan för mål, om instinkten att hitta målvakternas luckor, eller den medfödda kylan att våga hålla in pucken den extra tiondelen innan det avgörande skottet kommer. Alla dessa saker i all ära, men det handlar också om träning, träning och träning. Man kan träna upp sitt skott och man kan träna upp sin pricksäkerhet.
Att svensk juniorverksamhet bekylls för att träna för lite målskytte och skott är ingen hemlighet.
Att svensk ishockey saknar målskyttar är inte heller någon hemlighet – och årets Elitserie är ett sifferbevis på det.
– Elitseriens målliga leds av norrmannen Per-Åge Skröder.
– Fyra av de åtta bästa målskyttarna är inte svenska.
– Sju av de 14 bästa målskyttarna är inte svenska.
– Sex av de sju bästa poängplockarna i Elitserien är inte svenska.
Elitserien är en serie där importerna dominerar i offensiven. Kanske är det inget fel på det – ska importerna vara här ska de också leverera – men det är oroande för svensk ishockey. Att svensk ishockey är i ett enormt uppsving just nu är ingen hemlighet, men faktum är att de offensiva spetsspelarna med svenskt pass just nu saknas i Elitserien.
Landslagsturneringen Karjala Cup visade inte minst upp de svenska bristerna i målskyttet.
Det var en sparsam offensiv som Tre Kronor visade upp, och med tanke på spelarnas produktion i Sverige, så var det kanske inte konstigt. Av 13 forwards var fyra hämtade utomlands, och av Tre Kronors tre mål gjordes två av spelare från Elitserien – backen Oscar Hedman och anfallaren Martin Thörnberg.
Elitserieforwardsen – nio till antalet – levererade alltså bara ett enda mål på tre matcher i Karjala Cup.
Oroande faktiskt – men inte speciellt överraskande.
Svenska forwards måste bli bättre på att göra mål och poäng. Jag gillar att det kommer in finska och transatlantiska forwards i Elitserien för de bidrar med en härlig offensiv mentalitet som bygger på intensiv skridskoåkning och en kort väg mot mål – spelstilar som regerar i Finland och Nordamerika. Bevisligen så lyckas de också bra på svenska isar – och det beror inte på att de är bättre spelare, men på att de har en bättre ”killer instinct” när det gäller målskytte.
Målskytte handlar inte bara om talang och kyla, det handlar om träning och vilja.
Ska svenska spelare bli bättre på det måste man också ha en bättre inställning.
---
På tal om inställning så är det något som legenden Magnus Wernblom verkligen hade. Där fanns inte den extrema talangen, den fulländade tekniken eller den blixtrande skridskoåkningen – men där fanns viljan och inställningen att puckjäkeln ska in till varje pris. Magnus Wernblom, sitt stundtals hetsiga humör till trots, är en utmärkt förebild för svenska spelare då han visar att man kan göra mål utan att kanske vara en naturlig målskytt – utan att man kan leverera med rätt inställning.
Svenska ishockeyförbundet borde suga till sig Wernblom omedelbart och göra honom till någon form av ”få-in-pucken-i-mål-till-varje-pris”-konsult som kan åka runt och föreläsa om vilja, inställning och målskytte.
---
Angående Tre Kronors skrala målskytte i Karjala Cup så kan man ju också ifrågasätta laguttagningen. Av Elitseriens tio bästa poängplockare bland svenska forwards, så togs bara en ut i Karjala Cup (Johan Davidsson) men han var inte ens med på grund av skada.
Spelare som Tom Wandell, Linus Omark och Fredrik Hynning ratades, trots att de har förmågan att leverera. Poängligaledaren Niklas Sundström vill inte ens vara med i landslaget.
Med den bakgrunden – då Bengt-Åke Gustafsson istället valde spelare som Andreas Engqvist, Fredrik Emwall och Jonas Nordquist (inget ont om dem dock) – är det kanske inte så konstigt att det bara blev tre mål på två matcher.
---
Fast jag ska inte såga alla svenska spelare – det finns killar med fint målsinne, även om det på sätt och vis är tråkigt att en spelare som Niklas Andersson, 37 år gammal, fortfarande är den svenske spelare i Elitserien som är bäst på att göra mål.
Daniel Widing är den jag tänker på först när jag tänker på en svensk sniper. Han har farten, skottet och målkänslan för att kallas en riktig målskytt.
---
Tre målskyttar som man saknar i Elitserien – som hade det där fantastiska skottet och som alltid fick in puckarna – är Jonas Höglund, Pelle Prestberg och Patric Hörnqvist. Där kan man tala om utpräglade målskyttar.
---
Framtiden för svenskt målskytte då?
Det finns vassa målskyttar, men kanske inte den där extrema snipern a la Patric Hörnqvist som nyper pucken i princip innan den nått bladet.
Men jag kanske har fel?
