Elitseriekrönikan: Finska ess lyfter

Frölunda har lyft den gångna veckan, och förutom landslagsmålvakten Johan Holmqvist kan man tillskriva två finländare det lyft som Ulf Dahléns manskap har fått. Janne Niskalas ankomst och Tomi Kallios uppvaknande är nämligen nycklar till den senaste veckans fina resultat.

Janne Niskala fick ett tufft bemötande i Karlstad eftersom han nobbade sin gamla klubb Färjestad för spel i Frölunda, men det bekom inte den finske landslagsbacken som var med och förde fram sitt lag till en 2-0-seger.

Den spelskicklige backen har hunnit spela fyra matcher, noteras för två mål och en assist och är dessutom +1. Han loggar massor av istid i par med landsmannen Tuukka Mäntylä, och har gjort det mycket bra så här långt – han har lyft försvarsspelet på många sätt och vis.

Tomi Kallio har varit ett av höstens stora mysterium, och den pålitlige målskytten hade bara gjort tre mål på 21 matcher innan den förra veckan. Då vaknade landslagsmannen dock till, och tre mål på tre matcher gav också tre raka segrar för Frölunda.

31-åringen har gjort 24, 18, 26, 18 och 27 mål sina fem hela säsonger i Frölunda, och även om han inte kommer komma upp i de siffrorna i år – om det nu inte blir någon enorm ketchupeffekt – så måste han fortsätta leverera mål, eftersom Frölunda är beroende av hans målskytte.

Två finländare som levererar har alltså stor betydelse för Frölundas resa uppåt i tabellen, men nu gäller det också att hålla i – och att de drar med sig andra delar av laget. Framförallt måste en vattenbärare som Karl Fabricius börja leverera, just nu överglänses han vida av energisprudlande Fredrik Pettersson, som spelar strålande för tillfället.

Den senaste veckans resultat har gett Frölunda, Ulf Dahlén och Janne Karlsson arbetsro, och något att bygga vidare på.

Jag tror dessutom att den stormiga hösten kan vara en fördel för Frölunda i det långa loppet. Laget har upplevt motgångar och turbulens, och har förhoppningsvis gått stärkta ur det, och vet vad de måste göra för att undvika att samma sak händer igen. Färske huvudtränaren Ulf Dahlén lär säkerligen också gå stärkt ur det som hänt, och lärt sig en hel del. Han har varit i NHL de senaste åren, och behövde nog en anpassningsperiod till det svenska systemet – även om han haft hjälp av skicklige Janne Karlsson.

Inför säsongen talade alla om Frölunda som en given guldkandidat, och det är ett tips som inte har gått i graven än. Spelartruppen för att lyckas finns där, och när pusselbitarna nu börjar falla på plats kanske laget också kan leva upp till förväntningarna.

Ett lag med Johan Holmqvist mellan stolparna kan man aldrig räkna ut.

---

Jeff Ulmer är det senaste tillskottet i Modo – och han är också ett mycket svårbedömt tillskott. Han har levererat under sina år i Europa, men 31 år gammal kanske tiden har hunnit ifatt honom, för årets säsong har uppenbarligen inte varit så bra. Rutinen är det dock ingen fel på, och Ulmer har levererat mål förr, så kanske kan högerskytten bli den ersättare till Magnus Wernblom som man letat efter.

Kortsiktigt var det i alla fall en vettig värvning, eftersom man har en hel del problem med skador för tillfället. Att han blir en succé förefaller dock som ganska osannolikt, men större under har hänt.

---

Då låter Kyle Wanvig i så fall som ett intressantare nyförvärv, och där kan Brynäs ha gjort ett kap. Den 27-årige högerskytten är i en bra ålder, och det enda som talar emot honom är väl egentligen att han först den här säsongen testat på Europa, och han kan behöva en del tid för att acklimatisera sig.

Han är hårt arbetande, aggressiv och kan sätta pucken i nät – precis vad Brynäs behöver eftersom man behöver spetsa sin offensiv med spetskompetens. Han kommer säkerligen att höja forwardsbesättningen vad det lider, men han kan behöva lite tid på sig.

---

Andreas Holmqvist hade en ny fin kväll när Djurgården besegrade Timrå, och nu verkar det vara klart att den tidigare sparkade Frölundabacken blir kvar i Stockholm. Världsmästarens uppryckning i huvudstaden är anmärkningsvärd, och nu anser jag att det så tidigare grå försvaret i Djurgården kanske har seriens bästa offensiva arsenal.

Dels så har Holmqvist alltså anlänt, dels så handlade man sent in David Schneider, och dels har Marcus Ragnarsson – poängbäst av alla backar i Elitserien – varit bättre än någon kunnat ana. Där har Djurgården tre kanonbackar offensivt sett.

Om man räknar ihop poängen som varje lags tre bästa backar har gjort, så toppar Djurgården – tillsammans med HV 71 – på 37 poäng. Det är vad Ragnarsson, Holmqvist och Schneider skrapat ihop tillsammans.

Det offensiva backspelet kan höja Djurgården från bottenstriden.

---

Färjestad har verkligen kommit igång nu, bland annat tack vare att Peter Nordström kommit tillbaka från skada. Hans rutin och kunnande är viktigt, men hans Färjestadshjärta är kanske ännu viktigare.

Jag är ändå fortsatt orolig över identiteten i Färjestad. Att en skadedrabbad Peter Nordström och en skadedrabbad Jörgen Jönsson spelar nästa säsong är inte säkert alls, och även Tomas Rhodin börjar bli till åren. Prestberg, Höglund och Frögren är redan borta, och till nästa säsong kan nästa viktiga trio också vara borta.

Därför gillade jag inte värvningen av Severin Blindenbacher – en ny import som knappast bidrar med identitet. Thomas Rundqvist borde lägga energi på att locka hem Färjestadskillar – och prioritet ett borde vara Christian Berglund och prioritet två Fredrik Eriksson.

Men det är bara vad jag tycker.

---

Det är mycket klagande på domarna just nu.

Om det är befogat eller ej är jag inte rätt man att svara på, eftersom man måste ha sett vad som hänt med egna ögon eftersom man inte kan lita på hemmablinda tränare. Tendensen att allt fler är missnöjda är dock oroande – finns det verkligen tillräckligt många bra domare för att ha ett fyrdomarsystem nästa säsong?

Eller kommer det att lösa allt missnöje?

Man får verkligen hoppas på det sistnämnda.