Hockeyzon
2008-12-09 09:05
Elitseriekrönikan: Veteranerna lever än
Det är mycket snack om det svenska juniorundret den här säsongen, och det är kanske inte konstigt med tanke på alla unga spelare som tar för sig som aldrig förr. Men man ska inte glömma av veteranerna – spelare som betyder mer än många tror.
Jonas Gustavsson
De unga spelarna i Elitserien, och svensk hockey i stort, får väldigt mycket uppmärksamhet den här säsongen – och det med rätta. Frågan är om svensk juniorishockey någonsin har varit så bra som den här just nu. Även om det inte går att mäta, så tror jag det är så.
Men man ska inte underskatta rutin.
Även om många unga svenska spelare dominerar, så ska man inte glömma bort de gamla veteranerna. Det lätt att de försvinner i ungdomshysterin.
Ett belysande exempel är Brynäs.
Där kretsar det mesta mediemässigt kring Jacob Markström, vilket inte är konstigt. Media dreglar över en potentiellt ny Henrik Lundqvist. Men lagets kanske viktigaste spelare är en veteran i form av Andreas Dackell. 35-åringen, med över 600 NHL-matcher på meritlistan, har varit magnifik – inte minst på slutet – och är en spelare som skapar trygghet i laget, inte minst med sitt slit och sin inställning. Det är närmast nog landslagsklass på Dackell igen.
Men det är inte bara Brynäs som har livsviktiga veteraner i laget, det har alla lag.
För att på ett konkret sätt belysa veteranernas betydelse kan man blicka i de interna poängligorna och vilka som toppar dem:
Brynäs: Andreas Dackell, 35 år
Djurgården: Fredrik Bremberg, 35 år
Frölunda: Niklas Andersson, 37 år
Färjestad: Rickard Wallin, 28 år
HV 71: Johan Davidsson, 32 år
Linköping: Jaroslav Hlinka, 32 år
Luleå: Linus Omark, 21 år
Modo: Per-Åge Skröder, 30 år
Rögle: Jacob Johansson, 29 år
Skellefteå: Nikos Dimitrakos, 29 år
Södertälje: Petri Pakaslahti, 32 år
Timrå: Mika Pyörälä, 27 år
Sju av tolv poängkungar är över 30 år, ytterligare fyra är mellan 27 och 29 år. Enda undantaget i den rutinerade skaran är Luleås poängkung Linus Omark som är blott 21 år gammal. Det gör Övertorneåsonens fantastiska höst, som har kryddats med en landslagsplats, än mer anmärkningsvärd.
Även om ungdomarna får välförtjänt uppmärksamhet, så ska man inte glömma att det är veteranerna som ofta avgör matcherna. Rutin är i avgörande lägen en viktig faktor.
Jag har tippat Linköping som vinnare av SM-guld den här säsongen – och av en tillfällighet råkar man också ha den högsta snittåldern i Elitserien. Det tror jag inte är någon tillfällighet, och jag tror att det kan bli tungan på vågen i slutändan.
Rutin är, som sagt, en avgörande faktor i avgörande lägen.
---
På tal om rutin.
I Frölunda var tanken att stjärnförvärven Riku Hahl och Andreas Karlsson samt blommande talangerna Joakim Andersson och Lars Eller skulle ta över – men ändå är det Niklas Andersson, 37, som levererar mest av alla efter en trög start. Nyförvärven och talangerna i all ära – de levererar också – men i Frölunda är det rävarna som dominerar; Johan Holmqvist, Ronnie Sundin och Tomi Kallio är övriga grundbultar.
Laget går som tåget nu, och Ulf Dahlén ser gladare ut, och verkar mer lättad när han pratar med media. Underligt vore annars.
---
Man kan inte annat än imponeras av Tom Wandell, bara för att dra upp hans namn igen. Många var tveksamma när Timrå gjorde klart med den tunne centern som haft rykte om sig att vara för klen för att lyckas, men han har verkligen bevisat motsatsen under hösten. Nu får han också massor av beröm i Dallas efter att ha landat och tränat där, och det snackas om att han kan gå rakt in laget och erövra en ordinarie tröja.
Det är inte en askungesaga i paritet med Fabian Brunnström, men inte långt därifrån. Svenskkolonin i Texas växer också – och nu har man hela fyra svenska forwards att tillgå.
---
Sanningens tid är kommen för Rögle.
Klubben har gjort klart med österrikaren Jürgen Penker för resten av säsongen, men han har läckt en del på slutet, och Rögle har också fem raka förluster. Spelschemat innan juluppehållet – Skellefteå borta och Linköping hemma – är dessutom tuffast möjliga, och höstens succélag kanske får fira jul utanför slutspelsplatserna. Rögle har av tradition haft svackor i december så detta är inte en stor överraskning, men nu gäller det att mala på och inte tappa för mycket mark.
Förlusten mot Färjestad var inte mycket att säga om, och det viktiga är att laget fortsätter jobba – och där är kanadensiska tvillingarna Chris och Cam Abbott viktiga ledargestalter. Deras spelstil går ut på hårt arbete, bökande i hörnen och att få skott på mål – precis så som hela Rögle måste spela.
Ryggskadade Kenny Jönsson behövs också i Rögle just nu. Inte minst hans rutin.
---
Djurgården har ingen rolig period bakom sig, men det var imponerande att man ändå kunde vinna mot Färjestad med 3-2, och det var extra skoj att unge Mikael Ahlén, 20, fick kliva in och avgöra.
Det vimlar av skickliga veteraner i Djurgården, men de behöver unga talanger som driver på – och en sådan är Ahlén. Jacob Josefson är en annan, Henrik Eriksson en tredje.
Djurgården har en rutinerad stomme. Det gör att laget kommer att hålla sig kvar i Elitserien, tippar jag.
Rutin är, som sagt, viktigt.
Men man ska inte underskatta rutin.
Även om många unga svenska spelare dominerar, så ska man inte glömma bort de gamla veteranerna. Det lätt att de försvinner i ungdomshysterin.
Ett belysande exempel är Brynäs.
Där kretsar det mesta mediemässigt kring Jacob Markström, vilket inte är konstigt. Media dreglar över en potentiellt ny Henrik Lundqvist. Men lagets kanske viktigaste spelare är en veteran i form av Andreas Dackell. 35-åringen, med över 600 NHL-matcher på meritlistan, har varit magnifik – inte minst på slutet – och är en spelare som skapar trygghet i laget, inte minst med sitt slit och sin inställning. Det är närmast nog landslagsklass på Dackell igen.
Men det är inte bara Brynäs som har livsviktiga veteraner i laget, det har alla lag.
För att på ett konkret sätt belysa veteranernas betydelse kan man blicka i de interna poängligorna och vilka som toppar dem:
Brynäs: Andreas Dackell, 35 år
Djurgården: Fredrik Bremberg, 35 år
Frölunda: Niklas Andersson, 37 år
Färjestad: Rickard Wallin, 28 år
HV 71: Johan Davidsson, 32 år
Linköping: Jaroslav Hlinka, 32 år
Luleå: Linus Omark, 21 år
Modo: Per-Åge Skröder, 30 år
Rögle: Jacob Johansson, 29 år
Skellefteå: Nikos Dimitrakos, 29 år
Södertälje: Petri Pakaslahti, 32 år
Timrå: Mika Pyörälä, 27 år
Sju av tolv poängkungar är över 30 år, ytterligare fyra är mellan 27 och 29 år. Enda undantaget i den rutinerade skaran är Luleås poängkung Linus Omark som är blott 21 år gammal. Det gör Övertorneåsonens fantastiska höst, som har kryddats med en landslagsplats, än mer anmärkningsvärd.
Även om ungdomarna får välförtjänt uppmärksamhet, så ska man inte glömma att det är veteranerna som ofta avgör matcherna. Rutin är i avgörande lägen en viktig faktor.
Jag har tippat Linköping som vinnare av SM-guld den här säsongen – och av en tillfällighet råkar man också ha den högsta snittåldern i Elitserien. Det tror jag inte är någon tillfällighet, och jag tror att det kan bli tungan på vågen i slutändan.
Rutin är, som sagt, en avgörande faktor i avgörande lägen.
---
På tal om rutin.
I Frölunda var tanken att stjärnförvärven Riku Hahl och Andreas Karlsson samt blommande talangerna Joakim Andersson och Lars Eller skulle ta över – men ändå är det Niklas Andersson, 37, som levererar mest av alla efter en trög start. Nyförvärven och talangerna i all ära – de levererar också – men i Frölunda är det rävarna som dominerar; Johan Holmqvist, Ronnie Sundin och Tomi Kallio är övriga grundbultar.
Laget går som tåget nu, och Ulf Dahlén ser gladare ut, och verkar mer lättad när han pratar med media. Underligt vore annars.
---
Man kan inte annat än imponeras av Tom Wandell, bara för att dra upp hans namn igen. Många var tveksamma när Timrå gjorde klart med den tunne centern som haft rykte om sig att vara för klen för att lyckas, men han har verkligen bevisat motsatsen under hösten. Nu får han också massor av beröm i Dallas efter att ha landat och tränat där, och det snackas om att han kan gå rakt in laget och erövra en ordinarie tröja.
Det är inte en askungesaga i paritet med Fabian Brunnström, men inte långt därifrån. Svenskkolonin i Texas växer också – och nu har man hela fyra svenska forwards att tillgå.
---
Sanningens tid är kommen för Rögle.
Klubben har gjort klart med österrikaren Jürgen Penker för resten av säsongen, men han har läckt en del på slutet, och Rögle har också fem raka förluster. Spelschemat innan juluppehållet – Skellefteå borta och Linköping hemma – är dessutom tuffast möjliga, och höstens succélag kanske får fira jul utanför slutspelsplatserna. Rögle har av tradition haft svackor i december så detta är inte en stor överraskning, men nu gäller det att mala på och inte tappa för mycket mark.
Förlusten mot Färjestad var inte mycket att säga om, och det viktiga är att laget fortsätter jobba – och där är kanadensiska tvillingarna Chris och Cam Abbott viktiga ledargestalter. Deras spelstil går ut på hårt arbete, bökande i hörnen och att få skott på mål – precis så som hela Rögle måste spela.
Ryggskadade Kenny Jönsson behövs också i Rögle just nu. Inte minst hans rutin.
---
Djurgården har ingen rolig period bakom sig, men det var imponerande att man ändå kunde vinna mot Färjestad med 3-2, och det var extra skoj att unge Mikael Ahlén, 20, fick kliva in och avgöra.
Det vimlar av skickliga veteraner i Djurgården, men de behöver unga talanger som driver på – och en sådan är Ahlén. Jacob Josefson är en annan, Henrik Eriksson en tredje.
Djurgården har en rutinerad stomme. Det gör att laget kommer att hålla sig kvar i Elitserien, tippar jag.
Rutin är, som sagt, viktigt.
