Hockeyzon
2008-12-23 11:45
Elitseriekrönikan: Krizen i Modo
Det är svårt att peka på vad det är som inte klickar i Modo. Spelarmaterialet, identiteten och vinnarmentaliteten finns i laget – men ändå levererar man inte alls i paritet med förväntningarna.
Jonas Gustavsson
Förra veckan kickade Modo slovakiske målvakten Karol Krizan, och det är bara det senaste kapitlet i den turbulenta säsong som Örnsköldsviksklubben just nu upplever.
Det är klubben som 2007 vann SM-guld, det är klubben som innan landslagsuppehållet vid Karjala Cup var ett absolut topplag i Elitserien – men som sedan dess rasat ihop som ett korthus, och som upplevt en hel radda bakslag.
Krizans ”omöjlighet” med klubben känns som ett tecken på frustration, en handling som visar att Modo kommer att agera mer om resultaten inte kommer snart.
Att stridsvagnen, målskytten och ikonen Magnus Wernblom valde att lägga av mitt under säsongen var ett bakslag. ”Werner” fick inte lika mycket istid som brukligt, levererade inte som förväntat, men hans hjärta, inställning och lojalitet lär saknas. Nu var det visserligen precis de egenskaperna som tröt hos Wernblom och gjorde att han valde att lägga av – och det är svårt att spå i om det var han själv, eller klubben, som kvävde energin.
Jag ska inte spekulera i fallet Wernblom och varför han lade av, men visst har det påverkat Modo.
När sådana spelare – och även träningsnarkomanen Hans Jonsson som gått skadad stora delar av hösten – saknas, tappar man identitet. Identitet må vara ett diffust begrepp, men ska underskattas. Två av höstens succélag i Sverige, Elitseriens Luleå och HockeyAllsvenskans AIK, bygger på just identitet, med flera egna produkter, eller spelare som i alla fall varit i klubben länge, som stigit fram och producerat.
Problemet är bara att Modo har så mycket identitet att frånvaron av två spelare – även om de är viktiga – inte ska innebära att totalt ras.
Det Modo som på pappret har ett fantastiskt lag har massor av identitet – den har man i Niklas Sundström, Pierre Hedin, Mattias Timander, Per Svartvadet, Andreas Salomonsson med flera – och man har en ung stjärna på uppgång i Victor Hedman. Man har identitet så det räcker och blir över. Egentligen finns allt för att man ska lyckas.
Jag var en av dem som trodde på Modo inför den här säsongen. Lagbygget såg strålade ut (och då var man dessutom ovetandes om Mats Zuccarello Aasens fantastiska kapacitet) och därför är det svårt att skapa förklaringar till lagets sammanbrott.
Klart är i alla fall att det finns flera konkreta bevis på lagets misslyckande:
- Man är seriens sämsta hemmalag
- Man är sämst i numerärt överläge
- Man är sämst i numerärt underläge
- Man släpper in flest mål per match
- Man drar på sig näst flest utvisningar
Med den statistiken är det givet att man är ett lag på den undre halvan.
Det känns som att spelarmaterialet för att lyckas med samtliga statistiska kategorier som man misslyckats i finns, så problemet är inte kompetensen. Det är något annat, som jag inte kan sätta fingret på. Om det är en kollektiv underprestation, otur eller helt enkelt Harri Rindell som misslyckats är jag inte mannen att svara på. Troligast är väl en kombination av allt.
Karol Krizan är sparkad, Magnus Wernblom har lagt av och Hasse Jonsson är en av alla spelare som varit skadade under hösten – vad händer härnäst i turbulenta Modo?
”Kriz” är ett starkt ord – men något är fel i Modo. Jag vet dock inte vad.
---
Luleå är intresserade av Huddinges tvillingar Oscar och Victor Ahlström som båda finns med i toppen av HockeyAllsvenskans poängliga trots att de spelar i ett absolut bottenlag. Hade de inte varit bundna vid kontrakt med Stockholmsklubben, hade de spelat i en toppklubb i HockeyAllsvenskan eller kanske en klubb i Elitserien redan den här säsongen.
Duon är inte Sveriges största ishockeyspelare fysiskt sett, men spelar med en härlig frekvens och intensitet som gör att de kompenserar väl för deras storlek. Bröderna har offensiven som sin främsta egenskap, och behöver en defensiv städgumma som komplement. I Huddinge heter han Jonas Rådlund – i Luleå kanske han kan heta Lubos Bartecko, Emil Lundberg eller Jonas Almtorp.
Tvillingarna har i alla fall tränat med Luleå, och skulle kunna vara en väl värd investering eftersom de kan ge hög avkastning på måttligt investerade pengar.
---
Norsk ishockey är som bekant på uppgång. Förr om åren har Elitserien berikats med färgstarka profiler som Espen ”Schampo” Knutsen och Patrick Thoresen, och nu röner Mats Zuccarello Aasen stora framgångar, samtidigt som rivjärnet Per-Åge Skröder fortsätter att leverera.
Frölunda hoppas säkerligen att de hittat ett nytt guldkorn i Martin Röymark, 22, som ska lånas in över jul och nyår. Hur bra han egentligen är har jag ingen aning om då hans VM-insats i våras var ganska svårbedömd, men det skulle förvåna om han är en ny Zuccarello Aasen – men det betyder inte att han skulle kunna lyckas ändå.
Han gör utan tvekan en intressant elitseriedebut.
---
Måste bara göra en liten kort reflektion av Channel One Cup där Tre Kronor knappast rosade marknaden. Lagets bästa spelare, vid sidan av målvakten Johan Backlund, var uteslutande KHL-proffsen där Magnus Johansson och Mattias Weinhandl visade mest.
Elitseriespelarna var förvånansvärt bleka. Linus Omark och Johan Harju, som dominerar i Luleå, blixtrade till någon gång bara, och när spelare utan stjärnstatus som Jimmie Ericsson, Fredrik Hynning och Daniel Fernholm ska ha ledande roller, är det något som inte står rätt till.
Tre Kronor känns ganska tråkigt.
---
Det blev alltså skrotat fyrdomarsystem i årets slutspel, och med tanke på den finansiella krisen som kan göra kommande säsong tuff för elitserieklubbarna, är det inte säkert att det blir fyra domare nästa säsong heller.
Rent sportsligt vore fyra domare drömmen, men jag tvekar om att det finns tillräckligt många kompetenta domare i det här landet. I Elitserien är det okej, även om det finns svaga kort även där, men i HockeyAllsvenskan är standarden ojämnare. Att boka upp ännu fler domare i Elitserien, skulle dränera hela det svenska seriesystemet på bra domare.
Jag undrar om det verkligen gynnar svensk ishockey i längden.
Det är klubben som 2007 vann SM-guld, det är klubben som innan landslagsuppehållet vid Karjala Cup var ett absolut topplag i Elitserien – men som sedan dess rasat ihop som ett korthus, och som upplevt en hel radda bakslag.
Krizans ”omöjlighet” med klubben känns som ett tecken på frustration, en handling som visar att Modo kommer att agera mer om resultaten inte kommer snart.
Att stridsvagnen, målskytten och ikonen Magnus Wernblom valde att lägga av mitt under säsongen var ett bakslag. ”Werner” fick inte lika mycket istid som brukligt, levererade inte som förväntat, men hans hjärta, inställning och lojalitet lär saknas. Nu var det visserligen precis de egenskaperna som tröt hos Wernblom och gjorde att han valde att lägga av – och det är svårt att spå i om det var han själv, eller klubben, som kvävde energin.
Jag ska inte spekulera i fallet Wernblom och varför han lade av, men visst har det påverkat Modo.
När sådana spelare – och även träningsnarkomanen Hans Jonsson som gått skadad stora delar av hösten – saknas, tappar man identitet. Identitet må vara ett diffust begrepp, men ska underskattas. Två av höstens succélag i Sverige, Elitseriens Luleå och HockeyAllsvenskans AIK, bygger på just identitet, med flera egna produkter, eller spelare som i alla fall varit i klubben länge, som stigit fram och producerat.
Problemet är bara att Modo har så mycket identitet att frånvaron av två spelare – även om de är viktiga – inte ska innebära att totalt ras.
Det Modo som på pappret har ett fantastiskt lag har massor av identitet – den har man i Niklas Sundström, Pierre Hedin, Mattias Timander, Per Svartvadet, Andreas Salomonsson med flera – och man har en ung stjärna på uppgång i Victor Hedman. Man har identitet så det räcker och blir över. Egentligen finns allt för att man ska lyckas.
Jag var en av dem som trodde på Modo inför den här säsongen. Lagbygget såg strålade ut (och då var man dessutom ovetandes om Mats Zuccarello Aasens fantastiska kapacitet) och därför är det svårt att skapa förklaringar till lagets sammanbrott.
Klart är i alla fall att det finns flera konkreta bevis på lagets misslyckande:
- Man är seriens sämsta hemmalag
- Man är sämst i numerärt överläge
- Man är sämst i numerärt underläge
- Man släpper in flest mål per match
- Man drar på sig näst flest utvisningar
Med den statistiken är det givet att man är ett lag på den undre halvan.
Det känns som att spelarmaterialet för att lyckas med samtliga statistiska kategorier som man misslyckats i finns, så problemet är inte kompetensen. Det är något annat, som jag inte kan sätta fingret på. Om det är en kollektiv underprestation, otur eller helt enkelt Harri Rindell som misslyckats är jag inte mannen att svara på. Troligast är väl en kombination av allt.
Karol Krizan är sparkad, Magnus Wernblom har lagt av och Hasse Jonsson är en av alla spelare som varit skadade under hösten – vad händer härnäst i turbulenta Modo?
”Kriz” är ett starkt ord – men något är fel i Modo. Jag vet dock inte vad.
---
Luleå är intresserade av Huddinges tvillingar Oscar och Victor Ahlström som båda finns med i toppen av HockeyAllsvenskans poängliga trots att de spelar i ett absolut bottenlag. Hade de inte varit bundna vid kontrakt med Stockholmsklubben, hade de spelat i en toppklubb i HockeyAllsvenskan eller kanske en klubb i Elitserien redan den här säsongen.
Duon är inte Sveriges största ishockeyspelare fysiskt sett, men spelar med en härlig frekvens och intensitet som gör att de kompenserar väl för deras storlek. Bröderna har offensiven som sin främsta egenskap, och behöver en defensiv städgumma som komplement. I Huddinge heter han Jonas Rådlund – i Luleå kanske han kan heta Lubos Bartecko, Emil Lundberg eller Jonas Almtorp.
Tvillingarna har i alla fall tränat med Luleå, och skulle kunna vara en väl värd investering eftersom de kan ge hög avkastning på måttligt investerade pengar.
---
Norsk ishockey är som bekant på uppgång. Förr om åren har Elitserien berikats med färgstarka profiler som Espen ”Schampo” Knutsen och Patrick Thoresen, och nu röner Mats Zuccarello Aasen stora framgångar, samtidigt som rivjärnet Per-Åge Skröder fortsätter att leverera.
Frölunda hoppas säkerligen att de hittat ett nytt guldkorn i Martin Röymark, 22, som ska lånas in över jul och nyår. Hur bra han egentligen är har jag ingen aning om då hans VM-insats i våras var ganska svårbedömd, men det skulle förvåna om han är en ny Zuccarello Aasen – men det betyder inte att han skulle kunna lyckas ändå.
Han gör utan tvekan en intressant elitseriedebut.
---
Måste bara göra en liten kort reflektion av Channel One Cup där Tre Kronor knappast rosade marknaden. Lagets bästa spelare, vid sidan av målvakten Johan Backlund, var uteslutande KHL-proffsen där Magnus Johansson och Mattias Weinhandl visade mest.
Elitseriespelarna var förvånansvärt bleka. Linus Omark och Johan Harju, som dominerar i Luleå, blixtrade till någon gång bara, och när spelare utan stjärnstatus som Jimmie Ericsson, Fredrik Hynning och Daniel Fernholm ska ha ledande roller, är det något som inte står rätt till.
Tre Kronor känns ganska tråkigt.
---
Det blev alltså skrotat fyrdomarsystem i årets slutspel, och med tanke på den finansiella krisen som kan göra kommande säsong tuff för elitserieklubbarna, är det inte säkert att det blir fyra domare nästa säsong heller.
Rent sportsligt vore fyra domare drömmen, men jag tvekar om att det finns tillräckligt många kompetenta domare i det här landet. I Elitserien är det okej, även om det finns svaga kort även där, men i HockeyAllsvenskan är standarden ojämnare. Att boka upp ännu fler domare i Elitserien, skulle dränera hela det svenska seriesystemet på bra domare.
Jag undrar om det verkligen gynnar svensk ishockey i längden.
