Hockeyzon
2009-01-07 12:25
Elitseriekrönikan: Dämpa inte känslorna
Känsloövertramp och kamp man mot man bestraffas idag med matchstraff i Elitserien. Jag tycker det är dags att ändra på det, och låta känslorna få ta mer plats för att skapa mer intensitet i matcherna.
Jonas Gustavsson
5 kommentarer
”Svenska spelare ska inte slåss för det klarar de inte av”, sade Södertäljetränaren Jim Brithén efter att hans jätteslovakiske back Kristian Kudroc gjort processen kort med Djurgårdsbacken Andreas Holmqvist strax innan nyår.
Brithén har onekligen en poäng i att svenska spelare inte är speciellt bra på att slåss. I Nordamerika är slagsmål en konst, där finns oskrivna regler om hur ett slagsmål ska gå till, och speciella spelare som har det som specialité.
I Sverige saknas motstycke, och det av den naturliga anledningen att slagsmål aldrig varit en del av den svenska ishockeykulturen. Men kanske är det något som till viss del börjar förändras, för även om det fortfarande inte är speciellt vanligt att spelare slänger handskarna så händer det betydligt oftare nu än tidigare säsonger.
De senaste veckorna har vi, förutom Kudroc och Holmqvist, också fått se Rögles Andrée Persson och Brynäs Jonathan Carlsson samt Djurgårdens Mikael Ahlén och Färjestads Lee Goren göra upp på NHL-manér. Det är känslor som svallar över, och egentligen ingenting att säga om då säsongen nu är inne i en känslig period, inte minst med tanke på att tabellen är så jämn och det inte finns några givna poäng.
Jag tycker regelrätta slagsmål är helt okej – det är man mot man, samma förutsättningar och ebbar tämligen snabbt ut. Dessutom resulterar det ytterst sällan i några skador.
Slagsmål innebär sällan avstängningar, vilket är bra. Slagsmål är något som händer i stridens hetta, och är inget som ska få långtgående sekvenser.
Eftersom ishockey är en känslosport så är jag för att även skippa matchstraff på slagsmål. Jag tycker att fula crosscheckingar, spearings, vårdslösa tacklingar i ryggen eller andra medvetna saker för att skada motståndare ska beivras hårt, men inte kamper man mot man där båda är med på det.
I den irriterade HockeyAllsvenska matchen mellan AIK och Växjö i veckan utbröt ett slagsmål med slängda handskar mellan Daniel Bång och Per Helmersson. I regelboken skulle det ha varit matchstraff, men domaren valde istället att ge de båda kombattanterna två plus två minuter vardera. Lagom lång tid för att de skulle få lugna ner sig, och sedan komma in och spela igen. Bra så tycker jag.
Två plus två, och kanske en personlig tiominutersutvisning om det är spelare som i matchen visat att de är övertända (upp till domaren att göra bedömning från fall till fall), tycker jag räcker. En extra tvåa om det är en spelare som startar slagsmålet och den andra bara försvarar sig.
Slagsmål är ett känsligt ämne, men bevittnat live brukar det vara populärt hos publiken. Jag tycker inte vi ska ha slagsmål i varje match, men att bestraffa ett övertramp hos känslorna med matchstraff när man gör upp man mot man tycker jag är fel. Matchstraff ska det vara vid fula och fega påhopp.
Känslorna måste få mer utspel, för det gynnar spelet. Irritation och rivalitet föds, spelarna vill mer, varje kamp betyder något, och då är min övertygelse att vi får ett intensivare och mer underhållande spel.
Jag tycker inte att känslor och kamp ska inte bestraffas för hårt.
---
Det är nu som Jacob Markströms psyke på allvar ska testas. Efter en tuff juniorturnering i Kanada där han fysiskt ansattes i finalen, och psykiskt efteråt där han genomlidigt en kanadensisk storm som kallat honom för filmare, ska han nu komma hem till Brynäs och leverera igen. Jag ska inte säga att Markström fått uppleva sin första motgång i karriären för det var inte hans fel att Sverige förlorade finalen, men han har nu upplevt att allt inte är guld och gröna skogar mediemässigt, efter att ha behandlats som en stjärna hemma i Sverige hela hösten.
Markström har alltid fått beröm för sitt psyke, och nu ska det bli ytterst intressant att se hur snabbt JVM och efterspelet runnit av honom, då han nu kastas in i hetluften i Elitserien igen. Det är nu vi ska se hur bra Jacob Markström verkligen är.
Jag tror han levererar igen.
---
Liksom alla andra tycker jag det luktar desperation kring Timrås senaste värvning Nate Dicasmirro. 30-åringen har egentligen inga meriter att tala om, och det enda som talar för att han ska lyckas i Medelpad är väl egentligen att han verkar vara en hårt arbetande forward som alltid ger järnet, och den spelartypen brukar passa in i Timrå.
Fast å andra sidan känns det redan som att Challe Berglunds lag har ett överflöd av just sådana spelare, och att Dicasmirro skulle vara bättre än redan entledigade Toni Mäkiaho har jag svårt att se.
---
Måste bara gratulera Frölundajunioren Calle Klingberg till hans första mål i Elitserien.
Frölundas adelsmärke under åren man vann guld var att de unga spelarna man plockat upp från juniorlaget levererade, då i form av den klassiska dragkedjan med Joel Lundqvist, Magnus Kahnberg och Jari Tolsa. Nu hoppas jag Calle Klingberg fortsatt får chansen när JVM-spelarna Jocke Andersson och Niklas Lasu kommer hem, och att alla får spela.
En mix mellan gammalt och ungt låter spännande.
Brithén har onekligen en poäng i att svenska spelare inte är speciellt bra på att slåss. I Nordamerika är slagsmål en konst, där finns oskrivna regler om hur ett slagsmål ska gå till, och speciella spelare som har det som specialité.
I Sverige saknas motstycke, och det av den naturliga anledningen att slagsmål aldrig varit en del av den svenska ishockeykulturen. Men kanske är det något som till viss del börjar förändras, för även om det fortfarande inte är speciellt vanligt att spelare slänger handskarna så händer det betydligt oftare nu än tidigare säsonger.
De senaste veckorna har vi, förutom Kudroc och Holmqvist, också fått se Rögles Andrée Persson och Brynäs Jonathan Carlsson samt Djurgårdens Mikael Ahlén och Färjestads Lee Goren göra upp på NHL-manér. Det är känslor som svallar över, och egentligen ingenting att säga om då säsongen nu är inne i en känslig period, inte minst med tanke på att tabellen är så jämn och det inte finns några givna poäng.
Jag tycker regelrätta slagsmål är helt okej – det är man mot man, samma förutsättningar och ebbar tämligen snabbt ut. Dessutom resulterar det ytterst sällan i några skador.
Slagsmål innebär sällan avstängningar, vilket är bra. Slagsmål är något som händer i stridens hetta, och är inget som ska få långtgående sekvenser.
Eftersom ishockey är en känslosport så är jag för att även skippa matchstraff på slagsmål. Jag tycker att fula crosscheckingar, spearings, vårdslösa tacklingar i ryggen eller andra medvetna saker för att skada motståndare ska beivras hårt, men inte kamper man mot man där båda är med på det.
I den irriterade HockeyAllsvenska matchen mellan AIK och Växjö i veckan utbröt ett slagsmål med slängda handskar mellan Daniel Bång och Per Helmersson. I regelboken skulle det ha varit matchstraff, men domaren valde istället att ge de båda kombattanterna två plus två minuter vardera. Lagom lång tid för att de skulle få lugna ner sig, och sedan komma in och spela igen. Bra så tycker jag.
Två plus två, och kanske en personlig tiominutersutvisning om det är spelare som i matchen visat att de är övertända (upp till domaren att göra bedömning från fall till fall), tycker jag räcker. En extra tvåa om det är en spelare som startar slagsmålet och den andra bara försvarar sig.
Slagsmål är ett känsligt ämne, men bevittnat live brukar det vara populärt hos publiken. Jag tycker inte vi ska ha slagsmål i varje match, men att bestraffa ett övertramp hos känslorna med matchstraff när man gör upp man mot man tycker jag är fel. Matchstraff ska det vara vid fula och fega påhopp.
Känslorna måste få mer utspel, för det gynnar spelet. Irritation och rivalitet föds, spelarna vill mer, varje kamp betyder något, och då är min övertygelse att vi får ett intensivare och mer underhållande spel.
Jag tycker inte att känslor och kamp ska inte bestraffas för hårt.
---
Det är nu som Jacob Markströms psyke på allvar ska testas. Efter en tuff juniorturnering i Kanada där han fysiskt ansattes i finalen, och psykiskt efteråt där han genomlidigt en kanadensisk storm som kallat honom för filmare, ska han nu komma hem till Brynäs och leverera igen. Jag ska inte säga att Markström fått uppleva sin första motgång i karriären för det var inte hans fel att Sverige förlorade finalen, men han har nu upplevt att allt inte är guld och gröna skogar mediemässigt, efter att ha behandlats som en stjärna hemma i Sverige hela hösten.
Markström har alltid fått beröm för sitt psyke, och nu ska det bli ytterst intressant att se hur snabbt JVM och efterspelet runnit av honom, då han nu kastas in i hetluften i Elitserien igen. Det är nu vi ska se hur bra Jacob Markström verkligen är.
Jag tror han levererar igen.
---
Liksom alla andra tycker jag det luktar desperation kring Timrås senaste värvning Nate Dicasmirro. 30-åringen har egentligen inga meriter att tala om, och det enda som talar för att han ska lyckas i Medelpad är väl egentligen att han verkar vara en hårt arbetande forward som alltid ger järnet, och den spelartypen brukar passa in i Timrå.
Fast å andra sidan känns det redan som att Challe Berglunds lag har ett överflöd av just sådana spelare, och att Dicasmirro skulle vara bättre än redan entledigade Toni Mäkiaho har jag svårt att se.
---
Måste bara gratulera Frölundajunioren Calle Klingberg till hans första mål i Elitserien.
Frölundas adelsmärke under åren man vann guld var att de unga spelarna man plockat upp från juniorlaget levererade, då i form av den klassiska dragkedjan med Joel Lundqvist, Magnus Kahnberg och Jari Tolsa. Nu hoppas jag Calle Klingberg fortsatt får chansen när JVM-spelarna Jocke Andersson och Niklas Lasu kommer hem, och att alla får spela.
En mix mellan gammalt och ungt låter spännande.
