Hockeyzon
2009-01-08 13:20
Gson Grubblar: Välbalanserat svartgult
Ett bra försvarsspel, en bra målvakt, en bred trupp och en balanserad laguppställning är de viktigaste ingredienserna i Kvalserien. Allt detta har formstarka AIK, och därför känns de just nu som HockeyAllsvenskans hetaste elitserieaspirant.
Jonas Gustavsson
14 kommentarer
Egentligen kanske det inte är det perfekta tillfället att hylla AIK, då laget precis förlorat mot Björklöven i Umeå Arena med 3-2. Men ingen skam ska falla över svartgult i den matchen, då man totalt sett gjorde en bra insats och att förlora uppe i Umeå är ingen att säga om då få lag vinner enkelt uppe i norr.
AIK:s säsong är riktigt bra så här långt. Visserligen har alla förväntat sig att man ska vara bra, men att man är så här bra är ändå en överraskning.
Jag var en av dem som trodde stenhårt på AIK redan ifjol, då laget såg mycket intressant ut. Den gången föll man på, i alla fall enligt mitt tycke, ett alldeles för klent backspel. Man hade inga defensiva pjäser som orkade stå emot tungt anfallsspel, och då är det också svårt att vinna tuffa matcher.
Även om man alltid kan vara styv i korken med facit i hand, så hade jag på känn att AIK skulle vara ett absolut topplag den här säsongen – jag tippade dem som fyra i tabellen – av den anledningen att man värvat precis rätt spelare på backplats. Andreas Jungbeck och Per Savilahti-Nagander var precis de spelartyperna som man behövde: stora, starka, småelaka och skapliga med pucken.
De har skapat en tyngd i backspelet som inte fanns ifjol, och de två tillskriver jag till stor del AIK:s framgångar i höst – trots att offensive Jonas Liwing kanske varit lagets bäste back. Jungbeck och Savilahti-Nagander bidrar med saker som inte alltid syns, men som är ytterst viktiga.
Dick Tärnströms tillkomst ska man heller inte underskatta. Även om han inte varit så dominant som jag trodde, så är hans närvaro och symboliska värde enormt viktigt. Inte minst så gör hans stjärnglans att andra spelare får mer arbetsro, och kan spela under betydligt mindre press. Hans lugn kommer också bli guld värt i Kvalserien.
Försvarsspelet – där nyvärvade toppmålvakten Christopher Heino-Lindberg har stor del – är utan tvekan grunden i AIK:s framgångar.
Lagets chanser i Kvalserien då?
Jag måste säga att de är mycket goda. Det grundar jag i att laget har sin styrka i försvarsspelet – den viktigaste lagdelen i en tät Kvalserie – och att man har en toppmålvakt som har och kan spela mot de bästa i Sverige. Att ha dessa komponenter, vilket Rögle hade ifjol, är essentiellt.
Det som också talar för AIK är balansen i laget. Liksom Rögle har man fyra kedjor som man kan stoppa in när som helst;
Christian Sandberg, Daniel Bång och Patrik Bergström samt Henrik Eriksson, Jonas Westerling och Mattias Beck är de offensiva enheterna.
Kristian Gahn, Rasmus Ericsson och Johan Ryno – som håller på att varva upp efter sina fotskador och är ett enormt sparkapital – är en underskattad allroundkedja.
Sedan har man också den tunga arbetarkedjan med blommande Tobias Ericsson, inventariet David Engblom och rivige Johan Adolfsson, som riktigt bra i sarg- och närkampsspelet.
Det talas om Yared Hagos – men han skulle till och med ha problem att platsa i dagsläget, men skulle spetsa bredden ytterligare.
Det enda frågetecknet kring AIK kretsar kring breddbackarna – Fredrik Carlsson, Mikael Österberg och Stefan Johansson fungerar utmärkt till att äta upp istiden bakom de fyra stora (Tärnström, Savilahti-Nagander, Liwing, Jungbeck) i HockeyAllsvenskan, men ingen av dem har rutin från Elitserien eller Kvalserien. Hur den trion, understödda av Erik Ryman, klarar av blåsten i Kvalserien, kan mycket väl avgöra AIK:s öde.
Inget lag är som bekant starkare än den svagaste länken, och i Kvalserien finns det inte utrymme för några misstag.
AIK ser oförskämt bra ut. Som det ser ut idag, ser stockholmarna ut som det lag som har bäst chans att nå Elitserien. Man har bättre bredd än Mora och Växjö, och man har styrkan i försvarsspelet istället för i anfallsspelet till skillnad från Leksand och Malmö. Mycket talar för därmed för svartgult.
Roger Melins arbete så här långt måste berömmas.
---
På tal om svartgult, så måste, vid sidan av Malmö, Västerås vara säsongens besvikelse. Laget hade precis som AIK åtgärdat sina svagheter från ifjol då man hämtat in två offensiva backar samt breddat anfallsbesättningen, men det har inte fungerat så bra som jag trodde, då jag tippat Västerås som trea innan säsongen.
Anledningarna är flera; stjärnmålvakten Johan Thalberg har haft skadeproblem och inte kommit upp i normal standard; nyförvärven Elias Fälth och Matthias Holmstedt har inte levt upp till förväntningarna; Mikael Backlund har inte blommat ut medan Patrik Juhlin och Kalle Olsson svalnat ordentligt då de inte längre har Patrik ”Bulan” Berglund som kedjekamrat.
Västerås går till Playoff, men jag tror inte man överlever det kvalet. Bland annat så har man ju tappat matchvinnaren Mikael Backlund, och även om han inte glänst i vinter, så kommer han saknas när det drar ihop sig.
---
Flyttfågel nummer ett i HockeyAllsvenskan den här säsongen är nog Sacha Treille. Färjestadsforwarden har svårt att platsa i Elitserien, och har fått se sig bli utlånad till HockeyAllsvenskan tre gånger om den här säsongen. Dessutom till tre olika lag.
Han blev målskytt i debuten för både Nybro och Malmö. I Bofors väntade han ända tills femte matchen innan han nätade.
Målskytt för tre olika HockeyAllsvenska klubbar under en och samma säsong alltså. Snacka om speciellt.
---
Det är mycket snack om André Petersson just nu. HV 71-junioren som var riktigt bra i JVM har själv uttryckt en önskan om att spela i HockeyAllsvenskan om han inte får chansen i Elitserien, och det lär finnas en del klubbar som är intresserade.
Växjö är tveksamma eftersom de har full trupp, men Oskarshamn och Borås, som redan har HV-lån i trupperna, lär säkert anmäla ett hett intresse. Kanske också Nybro som skriker efter offensiv hjälp, och som dessutom kan garantera en hel del istid – och kanske locka med en plats bredvid Robert Kimby och Jonny Ågren i toppkedjan.
Trojas trollgubbe Mattias Persson skadade ledbandet mot Mariestad senast, och kan vara borta resten av säsongen om det vill sig illa. Det kan göra Troja till en Petersson-aspirant, eftersom han i spelstil liknar Persson, och skulle kunna gå direkt in i kedjan med Ron Pasco och Mattias Åkesson (som vikarierar för Mikael Sjöström som drabbats av en hjärnskakning).
Det torde finnas alternativ för Petersson i alla fall.
---
23 dagar kvar till transferfönstret stänger.
Flera klubbar letar efter förstärkningar, men marknaden verkar ganska tunn, vilket inte minst Timrås inhandling av Nate Dicasmirro är ett tecken på. Han hade känts som en chansning även på HockeyAllsvensk nivå.
Trots det, lär det dyka upp några namn innan fönstret stänger.
Till och med Sundsvall ryktas vara ute efter förstärkningar, i alla fall om Peter Gradin får som han vill. Lagets skrala form med sex raka nederlag samt ett antal tunga skador, är anledningen till det.
AIK:s säsong är riktigt bra så här långt. Visserligen har alla förväntat sig att man ska vara bra, men att man är så här bra är ändå en överraskning.
Jag var en av dem som trodde stenhårt på AIK redan ifjol, då laget såg mycket intressant ut. Den gången föll man på, i alla fall enligt mitt tycke, ett alldeles för klent backspel. Man hade inga defensiva pjäser som orkade stå emot tungt anfallsspel, och då är det också svårt att vinna tuffa matcher.
Även om man alltid kan vara styv i korken med facit i hand, så hade jag på känn att AIK skulle vara ett absolut topplag den här säsongen – jag tippade dem som fyra i tabellen – av den anledningen att man värvat precis rätt spelare på backplats. Andreas Jungbeck och Per Savilahti-Nagander var precis de spelartyperna som man behövde: stora, starka, småelaka och skapliga med pucken.
De har skapat en tyngd i backspelet som inte fanns ifjol, och de två tillskriver jag till stor del AIK:s framgångar i höst – trots att offensive Jonas Liwing kanske varit lagets bäste back. Jungbeck och Savilahti-Nagander bidrar med saker som inte alltid syns, men som är ytterst viktiga.
Dick Tärnströms tillkomst ska man heller inte underskatta. Även om han inte varit så dominant som jag trodde, så är hans närvaro och symboliska värde enormt viktigt. Inte minst så gör hans stjärnglans att andra spelare får mer arbetsro, och kan spela under betydligt mindre press. Hans lugn kommer också bli guld värt i Kvalserien.
Försvarsspelet – där nyvärvade toppmålvakten Christopher Heino-Lindberg har stor del – är utan tvekan grunden i AIK:s framgångar.
Lagets chanser i Kvalserien då?
Jag måste säga att de är mycket goda. Det grundar jag i att laget har sin styrka i försvarsspelet – den viktigaste lagdelen i en tät Kvalserie – och att man har en toppmålvakt som har och kan spela mot de bästa i Sverige. Att ha dessa komponenter, vilket Rögle hade ifjol, är essentiellt.
Det som också talar för AIK är balansen i laget. Liksom Rögle har man fyra kedjor som man kan stoppa in när som helst;
Christian Sandberg, Daniel Bång och Patrik Bergström samt Henrik Eriksson, Jonas Westerling och Mattias Beck är de offensiva enheterna.
Kristian Gahn, Rasmus Ericsson och Johan Ryno – som håller på att varva upp efter sina fotskador och är ett enormt sparkapital – är en underskattad allroundkedja.
Sedan har man också den tunga arbetarkedjan med blommande Tobias Ericsson, inventariet David Engblom och rivige Johan Adolfsson, som riktigt bra i sarg- och närkampsspelet.
Det talas om Yared Hagos – men han skulle till och med ha problem att platsa i dagsläget, men skulle spetsa bredden ytterligare.
Det enda frågetecknet kring AIK kretsar kring breddbackarna – Fredrik Carlsson, Mikael Österberg och Stefan Johansson fungerar utmärkt till att äta upp istiden bakom de fyra stora (Tärnström, Savilahti-Nagander, Liwing, Jungbeck) i HockeyAllsvenskan, men ingen av dem har rutin från Elitserien eller Kvalserien. Hur den trion, understödda av Erik Ryman, klarar av blåsten i Kvalserien, kan mycket väl avgöra AIK:s öde.
Inget lag är som bekant starkare än den svagaste länken, och i Kvalserien finns det inte utrymme för några misstag.
AIK ser oförskämt bra ut. Som det ser ut idag, ser stockholmarna ut som det lag som har bäst chans att nå Elitserien. Man har bättre bredd än Mora och Växjö, och man har styrkan i försvarsspelet istället för i anfallsspelet till skillnad från Leksand och Malmö. Mycket talar för därmed för svartgult.
Roger Melins arbete så här långt måste berömmas.
---
På tal om svartgult, så måste, vid sidan av Malmö, Västerås vara säsongens besvikelse. Laget hade precis som AIK åtgärdat sina svagheter från ifjol då man hämtat in två offensiva backar samt breddat anfallsbesättningen, men det har inte fungerat så bra som jag trodde, då jag tippat Västerås som trea innan säsongen.
Anledningarna är flera; stjärnmålvakten Johan Thalberg har haft skadeproblem och inte kommit upp i normal standard; nyförvärven Elias Fälth och Matthias Holmstedt har inte levt upp till förväntningarna; Mikael Backlund har inte blommat ut medan Patrik Juhlin och Kalle Olsson svalnat ordentligt då de inte längre har Patrik ”Bulan” Berglund som kedjekamrat.
Västerås går till Playoff, men jag tror inte man överlever det kvalet. Bland annat så har man ju tappat matchvinnaren Mikael Backlund, och även om han inte glänst i vinter, så kommer han saknas när det drar ihop sig.
---
Flyttfågel nummer ett i HockeyAllsvenskan den här säsongen är nog Sacha Treille. Färjestadsforwarden har svårt att platsa i Elitserien, och har fått se sig bli utlånad till HockeyAllsvenskan tre gånger om den här säsongen. Dessutom till tre olika lag.
Han blev målskytt i debuten för både Nybro och Malmö. I Bofors väntade han ända tills femte matchen innan han nätade.
Målskytt för tre olika HockeyAllsvenska klubbar under en och samma säsong alltså. Snacka om speciellt.
---
Det är mycket snack om André Petersson just nu. HV 71-junioren som var riktigt bra i JVM har själv uttryckt en önskan om att spela i HockeyAllsvenskan om han inte får chansen i Elitserien, och det lär finnas en del klubbar som är intresserade.
Växjö är tveksamma eftersom de har full trupp, men Oskarshamn och Borås, som redan har HV-lån i trupperna, lär säkert anmäla ett hett intresse. Kanske också Nybro som skriker efter offensiv hjälp, och som dessutom kan garantera en hel del istid – och kanske locka med en plats bredvid Robert Kimby och Jonny Ågren i toppkedjan.
Trojas trollgubbe Mattias Persson skadade ledbandet mot Mariestad senast, och kan vara borta resten av säsongen om det vill sig illa. Det kan göra Troja till en Petersson-aspirant, eftersom han i spelstil liknar Persson, och skulle kunna gå direkt in i kedjan med Ron Pasco och Mattias Åkesson (som vikarierar för Mikael Sjöström som drabbats av en hjärnskakning).
Det torde finnas alternativ för Petersson i alla fall.
---
23 dagar kvar till transferfönstret stänger.
Flera klubbar letar efter förstärkningar, men marknaden verkar ganska tunn, vilket inte minst Timrås inhandling av Nate Dicasmirro är ett tecken på. Han hade känts som en chansning även på HockeyAllsvensk nivå.
Trots det, lär det dyka upp några namn innan fönstret stänger.
Till och med Sundsvall ryktas vara ute efter förstärkningar, i alla fall om Peter Gradin får som han vill. Lagets skrala form med sex raka nederlag samt ett antal tunga skador, är anledningen till det.
