Hockeyzon
2009-01-23 09:45
Gson Grubblar: Kristan är hoppet
Efter att ha sett Mora en del de senaste veckorna har ett givet faktum vuxit fram: Ska klubben göra comeback i Elitserien hänger allt mer eller mindre på Robert Kristans målvaktsspel. Lag är bra, men Kristan är den givna nyckeln.
Jonas Gustavsson
Mora har knappast rosat marknaden extremt mycket den här säsongen, och med en tunn trupp, flera skador och en del ommöbleringar, har det också varit lite oroligt i föreningen. Det är i alla fall känslan utifrån.
Men nu har jag sett Mora några gånger på kort tid, och jag tror att laget kniper den sista Kvalserieplatsen på Almtuna, Växjö och Västerås bekostnad, och det grundar jag inte minst i att man har den bästa målvakten i det sällskapet.
Slovenen Robert Kristan, 25, har varit riktigt, riktigt bra under säsongen, och räddat dalmasarna i många matcher.
Han är nyckeln om det ska bli elitseriespel för Harald Lückners manskap.
Framåt så var det lite sensationellt att man kickade ut amerikanen och poängkungen Eric Healey, men man kan misstänka att veteranen satt på ett ganska fett kontrakt, och även om han gjorde 25 poäng, så kom hela nio av dem enbart mot bottengänget Huddinge. Det är inte i de matcherna stjärnorna ska glänsa.
Istället knöt klubben till sig Niklas Fogström och Mario Kempe, två spelare som i mina ögon ger bättre avkastning på pengarna. Båda är snabba, kreativa och kan hitta på saker på egen hand.
Den anfallsbesättning som inför säsongen såg tunn ut, ser betydligt bättre ut nu. Det beror inte bara på ankomsten av Fogström och Kempe, utan också att avige Daniel Viksten fått sitt genombrott. Den JVM-ratade 19-åringen är skottvillig och hans 16 mål visar också att han kan leverera.
Får Mora in en forward till så har man fyra riktigt bra kedjor, och därmed kan man mala på i en eventuell Kvalserie. Där kommer bredd och ork vara en viktig faktor i täta och tuffa matcher – och med slitvargar som Mikael Simons, Tony Lagerström och Stefan Mann är man alltid ett lag som är jobbiga att möta.
Frågetecken finns dock på backsidan, och även om laget bakom Leksand och AIK har seriens bästa målskillnad med +36, så är man inte helt stabila – och kan bland annat tacka Kristan för att man inte läcker mer än man gör.
Greger Artursson är den givne fältherren, men bakom honom är det blekare. Adam Andersson är bra, men ingen defensiv gigant i en eventuell Kvalserie, och detsamma kan man förmoda om den i sådana sammanhang orutinerade Markus Lilja. Juha Alén har sett något trög ut när jag sett honom, fast kanske växer i en Kvalserie där en tätare och tuffare hockey torde passa honom ganska bra. Jag älskar att se Mattias Ekholm, 18, och Viktor Amnér, 19, fylla på i anfallen, men i egen zon har de, i alla fall i mina ögon och efter det jag sett, fortfarande en del att lära, inte minst i sargspelet.
Att klubben nu handlade in Ross Lupaschuk var smart – och även om han är känd som en offensiv försvarare, så borde hans defensiv räcka till i HockeyAllsvenskan.
Men trots Lupaschuk kvarstår det faktum att Mora saknar riktigt bra defensiva backar vid sidan av Artursson. Det gör Robert Kristans roll än mer utsatt - och hans roll än viktigare.
Mora har ett bra lag – men ska man gå upp så hänger allt i mina ögon på Robert Kristan. Så enkelt är det.
---
Ryktena i HockeyAllsvenskan duggar ganska tätt nu, och då främst i toppklubbarna.
Leksand verkar ha som tradition att värva innan transferfönstret stänger, och det talas främst om finske kämpen Antti-Jussi Niemi och gamle bekantingen Robert Petrovicky. Även om det inte dyker upp två nya spelare i klubben inom kort så lär det i alla fall bli en, eftersom klubben är i behov av en back.
Malmö gjorde i veckan klart med Skellefteåforwarden Tomas Larsson, men behöver fler förstärkningar, inte minst på backsidan. Mora snodde Ross Lupaschuk, men Ladislav Benysek sägs vara ett alternativ.
Bakom Leksand och Malmö verkar det vara tämligen lugnt vad gällande värvningar, även om Mora, Västerås och Björklöven säkerligen håller ögonen öppna.
---
Den senaste tidens uppryckning har onekligen Bofors svarat för. I Fredrik ”Grizzly” Erikssons frånvaro har Micael Andersson stigit in mellan stolparna och radat upp stormatcher. Han agerade levande vägg mot Malmö, inte minst, och har varit en av de stora anledningarna till att Bofors nu, efter en usel start på säsongen, bara är fem poäng ifrån Playoff.
Sam Hallam har vågat förändra och satsa – och det har gett utdelning. Han har vaskat om i kedjorna, bytt ut spelare och sagt vad han tycker. Han borde vara lagets huvudtränare även nästa säsong.
---
Jag såg Västeråstalangen Dennis Rasmussen, 18, spela mot Borås, och jag måste säga att jag var mycket imponerad. Anfallaren, som tog plats i förstakedjan med Niklas Olausson och Sebastian Meijer eftersom Pär Arlbrandt var skadad, hade storleken, spelskickligheten och balansen. Han var stark i sargspelet dessutom.
Hans mål var frukten av ett perfekt pass av Olausson och hans assist till Sebastian Ströms 3-3-mål inte anmärkningsvärd, men även om poängen var enkla, så imponerade spelet. Någon jämförde honom med Patrik Berglund och det kanske inte är helt fel. Jag tycker dock att han mer såg ut som en Fredrik Modin – men det är svårt att säga efter en match.
Skoj att han fick så mycket förtroende i alla fall.
---
Den här säsongen har bjudit på flera forwards som fått spela back – som Fredrik Eriksson i Malmö, Alexander Johansson i Oskarshamn och Fredrik Öberg i Björklöven till exempel – men också tvärtom, det vill säga backar som spelar forwards.
Som Per Svensson i Oskarshamn som fick hoppa in som forward mot Växjö och sköt 3-3-pucken som tog matchen till övertid. Eller Borås Jens Hellgren som visade stora dribbelkonster som ytterforward mot Västerås. Det var roligt att se.
För att inte tala om Huddinges Jonas Rådlund som var center ifjol, skolades om till back i år, och sedan tillbaka till center där han nu spelar mellan tvillingarna Ahlström.
Spelarnas mångsidighet är fascinerande, tycker jag.
Och det visar att det inte är för sent att skola om sig heller.
Hoppet lever, om det nu är någon back som möjligen vill bli poängkung på äldre dagar.
Men nu har jag sett Mora några gånger på kort tid, och jag tror att laget kniper den sista Kvalserieplatsen på Almtuna, Växjö och Västerås bekostnad, och det grundar jag inte minst i att man har den bästa målvakten i det sällskapet.
Slovenen Robert Kristan, 25, har varit riktigt, riktigt bra under säsongen, och räddat dalmasarna i många matcher.
Han är nyckeln om det ska bli elitseriespel för Harald Lückners manskap.
Framåt så var det lite sensationellt att man kickade ut amerikanen och poängkungen Eric Healey, men man kan misstänka att veteranen satt på ett ganska fett kontrakt, och även om han gjorde 25 poäng, så kom hela nio av dem enbart mot bottengänget Huddinge. Det är inte i de matcherna stjärnorna ska glänsa.
Istället knöt klubben till sig Niklas Fogström och Mario Kempe, två spelare som i mina ögon ger bättre avkastning på pengarna. Båda är snabba, kreativa och kan hitta på saker på egen hand.
Den anfallsbesättning som inför säsongen såg tunn ut, ser betydligt bättre ut nu. Det beror inte bara på ankomsten av Fogström och Kempe, utan också att avige Daniel Viksten fått sitt genombrott. Den JVM-ratade 19-åringen är skottvillig och hans 16 mål visar också att han kan leverera.
Får Mora in en forward till så har man fyra riktigt bra kedjor, och därmed kan man mala på i en eventuell Kvalserie. Där kommer bredd och ork vara en viktig faktor i täta och tuffa matcher – och med slitvargar som Mikael Simons, Tony Lagerström och Stefan Mann är man alltid ett lag som är jobbiga att möta.
Frågetecken finns dock på backsidan, och även om laget bakom Leksand och AIK har seriens bästa målskillnad med +36, så är man inte helt stabila – och kan bland annat tacka Kristan för att man inte läcker mer än man gör.
Greger Artursson är den givne fältherren, men bakom honom är det blekare. Adam Andersson är bra, men ingen defensiv gigant i en eventuell Kvalserie, och detsamma kan man förmoda om den i sådana sammanhang orutinerade Markus Lilja. Juha Alén har sett något trög ut när jag sett honom, fast kanske växer i en Kvalserie där en tätare och tuffare hockey torde passa honom ganska bra. Jag älskar att se Mattias Ekholm, 18, och Viktor Amnér, 19, fylla på i anfallen, men i egen zon har de, i alla fall i mina ögon och efter det jag sett, fortfarande en del att lära, inte minst i sargspelet.
Att klubben nu handlade in Ross Lupaschuk var smart – och även om han är känd som en offensiv försvarare, så borde hans defensiv räcka till i HockeyAllsvenskan.
Men trots Lupaschuk kvarstår det faktum att Mora saknar riktigt bra defensiva backar vid sidan av Artursson. Det gör Robert Kristans roll än mer utsatt - och hans roll än viktigare.
Mora har ett bra lag – men ska man gå upp så hänger allt i mina ögon på Robert Kristan. Så enkelt är det.
---
Ryktena i HockeyAllsvenskan duggar ganska tätt nu, och då främst i toppklubbarna.
Leksand verkar ha som tradition att värva innan transferfönstret stänger, och det talas främst om finske kämpen Antti-Jussi Niemi och gamle bekantingen Robert Petrovicky. Även om det inte dyker upp två nya spelare i klubben inom kort så lär det i alla fall bli en, eftersom klubben är i behov av en back.
Malmö gjorde i veckan klart med Skellefteåforwarden Tomas Larsson, men behöver fler förstärkningar, inte minst på backsidan. Mora snodde Ross Lupaschuk, men Ladislav Benysek sägs vara ett alternativ.
Bakom Leksand och Malmö verkar det vara tämligen lugnt vad gällande värvningar, även om Mora, Västerås och Björklöven säkerligen håller ögonen öppna.
---
Den senaste tidens uppryckning har onekligen Bofors svarat för. I Fredrik ”Grizzly” Erikssons frånvaro har Micael Andersson stigit in mellan stolparna och radat upp stormatcher. Han agerade levande vägg mot Malmö, inte minst, och har varit en av de stora anledningarna till att Bofors nu, efter en usel start på säsongen, bara är fem poäng ifrån Playoff.
Sam Hallam har vågat förändra och satsa – och det har gett utdelning. Han har vaskat om i kedjorna, bytt ut spelare och sagt vad han tycker. Han borde vara lagets huvudtränare även nästa säsong.
---
Jag såg Västeråstalangen Dennis Rasmussen, 18, spela mot Borås, och jag måste säga att jag var mycket imponerad. Anfallaren, som tog plats i förstakedjan med Niklas Olausson och Sebastian Meijer eftersom Pär Arlbrandt var skadad, hade storleken, spelskickligheten och balansen. Han var stark i sargspelet dessutom.
Hans mål var frukten av ett perfekt pass av Olausson och hans assist till Sebastian Ströms 3-3-mål inte anmärkningsvärd, men även om poängen var enkla, så imponerade spelet. Någon jämförde honom med Patrik Berglund och det kanske inte är helt fel. Jag tycker dock att han mer såg ut som en Fredrik Modin – men det är svårt att säga efter en match.
Skoj att han fick så mycket förtroende i alla fall.
---
Den här säsongen har bjudit på flera forwards som fått spela back – som Fredrik Eriksson i Malmö, Alexander Johansson i Oskarshamn och Fredrik Öberg i Björklöven till exempel – men också tvärtom, det vill säga backar som spelar forwards.
Som Per Svensson i Oskarshamn som fick hoppa in som forward mot Växjö och sköt 3-3-pucken som tog matchen till övertid. Eller Borås Jens Hellgren som visade stora dribbelkonster som ytterforward mot Västerås. Det var roligt att se.
För att inte tala om Huddinges Jonas Rådlund som var center ifjol, skolades om till back i år, och sedan tillbaka till center där han nu spelar mellan tvillingarna Ahlström.
Spelarnas mångsidighet är fascinerande, tycker jag.
Och det visar att det inte är för sent att skola om sig heller.
Hoppet lever, om det nu är någon back som möjligen vill bli poängkung på äldre dagar.
